Anthropocene

En vanlig missuppfattning är att miljöförstöring är något som bara orsakats av industrisamhället. Sanningen är den att människans skadliga inverkan började redan för ca 10.000 år sedan. Då blev människor bofasta och började hålla kreatur och bedriva jordbruk i området runt Eufrat och Tigris. Man domesticerade får, nöt, häst, gris och ettåriga sädeslag som bl.a. vete. Skogar avverkades för att ge virke och ved och för att ge plats åt spannmålsodlingarna. Redan på detta utvecklingsstadium började miljöförstöring genom att skogsskövlingen rubbade vattnets kretslopp och orsakade erosion. Sannolikt påverkades även klimatet på olika sätt. Markbearbetning blottlade jorden så att den kunde regna och blåsa bort. Idag är området runt de två floderna i stor utsträckning ofruktsamt och ökenområden har brett ut sig.

Vi ser liknande utveckling på andra håll där människor levt under historien. Av tidigare kulturer har flera gått under just pga att de genom ett icke hållbart skogs- och jordbruk underminerat sin ekologiska och ekonomiska bas. I princip har metoderna förblivit ohållbara fram till våra dagar, metoder som på viktiga punkter ännu lever kvar.

Det paradoxala är att upptäckten av stora fyndigheter av fossila bränslen är det som räddat jordens ekosystem på många håll. Bruket av bioenergi som dominerat i tidigare samhällen innebar ofta ett ohållbart utnyttjande av naturen genom skövling av skogar. De antropogena miljöskadorna per capita kunde många gånger vara betydligt större än de från dagens högindustrialiserade samhällen.

Under efterkrigstiden har produktiviteten i jordbruket ökats kraftigt genom mekanisering och delvis icke hållbara insatser med bevattning, konstgödning och besprutning av grödor. Ekologiskt har situationen förvärrats av industrialiseringen av jordbruket där vi i stor utsträckning särat på spannmålsodlingar och djurhållning. Resultatet är åter skövlade skogar, jordförstöring genom erosion, ackumulerande salter och tungmetaller samt utarmning av jordens näring. Skräckexemplet är den torrlagda Aralsjön som nu är en saltöken som orsakar stormar mättade med saltbemängd jord sprids till intilliggande marker.

Går då utvecklingen åt fel håll på alla fronter?

Enligt ekologisterna upplevde jorden en rad allvarliga miljöhändelser mellan åren 1980 till 2000 samtidigt som koldioxidhalten i atmosfären steg med 9% och antalet människor med 37%. Trots detta visar forskning om den här perioden inte på en biosfär på väg mot kollaps. Biosfären under perioden har snarast blivit mer robust. Jordens nettoprimärproduktion (NPP) ökade med över 6 % totalt och på samtliga breddgrader. Man pekar ut en rad sannolika orsaker som kvävetillförsel, återbeskogning, större regnmängder i torra områden i Australien, Afrika och Indien samt ett varmare och solrikare klimat och en stigande koldioxidhalt i hela världen.

Industrijordbruket hålls mestadels igång med kemikalier och energikrävande konstgödning. Vi kan kanske försörja de tio miljarder människor som vi räknar med år 2050, men inte varaktigt om vi fortsätter att bedriva jordbruk på det sätt som vi gör idag. Medvetenheten om det vanliga jordbrukets tillkortakommande har lett till försök med gles ekologisk produktion. Tyvärr är produktiviteten per ytenhet kanske hälften av industrijordbrukets, vilket gör det praktiskt omöjligt att försörja en hel värld med mat på det sättet. En global övergång till konventionell ekologisk odling skulle kräva enorm tillkommande uppodling. Det kolliderar med ett antal andra krav på en hållbar utveckling. De s.k. ekologiska jordbruken är i allmänhet inte heller hållbara i sig eftersom de ofta behållit många av de gamla dåliga metoderna. Så förekom t.ex. övergödning och algblomning i Östersjön redan före konstgödning och besprutning på grund av att plöjda åkrar läckte ut sina näringsämnen i åar och älvar. Ekologiska produkter har ibland även hållbarhetsproblem som t.ex. ger hälsovådliga mögelgifter som aflatoxin.

En hållbar jordanvändning som kan mätta tio miljarder munnar utan att människor blir sjuka, kan bara uppnås genom ett antal radikala förändringar av jordbruk och mathållning. Nyckeln till ett hållbart jordbruk är en bättre balans mellan odling och djurhållning. Ett nära naturligt kretslopp mellan domesticerade djur och odlingar måste upprättas. Det innebär bl.a. att användningen av onaturligt kraftfoder som föda för nötboskap bör upphöra med återgång till bete och lokalproducerat ensilage.

Människan är inte genetiskt anpassad till dagens kolhydratrika kost som leder till en skenande metabol sjuklighet. Kost rik på lättförbrända kolhydrater som socker och vitt mjöl (speciellt vete) driver även upp hungerkänslorna och får människor att äta mycket oftare och mer än de behöver. Trots den här insikten driver många miljöaktivister och veganer en oansvarig kampanj för ett asketiskt liv som ökar kolhydraterna i kosten ytterligare, när vi borde göra tvärt om.

Metoden att möta epidemin av sjuklighet har blivit en preventiv livslång massförskrivning av läkemedel till i princip friska människor. Det leder i sin tur till kraftigt ökade utsläpp av potenta medicinska preparat med oöverskådliga effekter på djurlivet. Vi ser redan hur den stora användningen av hormonpreparat som p-piller sedan lång tid har oroväckande konsekvenser för både djur och människor. Det finns forskare som anser, att pojkar före puberteten inte skall dricka dagens kontaminerade mjölk! I slam från reningsverk som idag sprids på åkrarna finns höga halter av östrogena ämnen. En enda slamgiva sprider ut motsvarande 5 000 p-piller per hektar åkermark. Vi har ingen koll på miljöeffekterna från andra växande utsläpp av psykofarmaka och preparat mot högt blodtryck, höga blodfetter, högt blodsocker och inflammationer m.m..

De människor som stick i stäv med kampanjer mot köttätande, äter en mer hållbar kolhydratsnål och animalisk kost har kunnat kraftigt minska och ibland helt eliminera sitt behov av medicinering. Industrijordbrukets starka koncentration på ettåriga kolhydratrika grödor måste således ställas om till förmån för flerårsvall som kan användas i en ökad produktion av kött, mjölkprodukter och ägg. Genom modern växtförädling kan vi även få fram högproduktivt spannmål som likt vall är fleråriga och som kräver mindre giftanvändning och markbearbetning. En intelligent balans mellan djurhållning och flerårsodling innebär också en nybildning av jord som binder betydande mängder kol i marken och motverkar koldioxidutsläppen. Minskad plöjning och mer naturgödsel reducerar behovet av konstgödning och kemikalier.

Det kommer att ta många decennier att inrätta ett balanserat hållbart jordbruk som kan försörja alla människor med mat. Tills dess är världens bönder fortsatt beroende av lättillgänglig och kostnadseffektiv energi som en förutsättning för ett högproduktivt jordbruk. Under detta århundrade innebär det att fossil energi (t.ex. naturgas) måste få fortsätta spela en central roll.

Dagens jordbrukspolitik inom EU leder raka vägen mot en ohållbar ekologisk utarmning även på hemmaplan. Den bryter mot nästan alla de principer för hållbarhet, med spannmålsodling som kräver bevattning, konstgödning och kemikaliebesprutning. Den industriella köttproduktionen är i stor utsträckning byggd på kraftfoder som bl.a. importeras från nyuppodlade tidigare regnskogsområden och som odlas med massiv besprutning med växtgifter. Till detta skall läggas att EU och olika av EU betalda miljölobbyföretag motsätter sig modern växtförädling för att få fram hållbarare, mindre giftberoende och mer produktiva flerårsgrödor.

Krav som kommer från gröna politiker som Miljöpartiet står till stor del bakom EU:s ohållbara byråkratiska jordbrukspolitik även om de försöker ge sken av motsatsen. Man pratar en massa om ekologisk odling men kräver samtidigt en minskad djurhållning och satsning på ökad spannmålsproduktion, massiv satsning på bioenergi och man motsätter sig modern växtförädling. Allt leder till en ohållbar utglesning och ställer krav på nya stora jordbruksarealer på bekostnad av kvarvarande vildmarker vilket inte medverkar till en hållbar framtid.

I klimatalarmismens kölvatten har många miljöaktivister (inkl. svenska Livsmedelsverket) och politiker valt att stämpla människans animaliska föda som farlig för klimatet, med motivet att köttproduktionen ger upphov till större utsläpp av växthusgaser än spannmålsproduktion. Detta stämmer säkert på det sätt som en stor del av köttproduktionen bedrivs idag, men det är ytterst tveksamt om det skulle stämma vid en omställning av köttproduktionen genom återgång till ett balanserat jordbruk. Den aspekt som alltid faller bort i den här debatten är att gräsätande köttdjur är det effektivaste sättet att omvandla energin i gräs till högvärdig människoföda. Politiska kampanjer för köttfria dagar i veckan och mindre kött i skolmaten är inte hållbart och hotar att ytterligare försämra kosthållningen, bort från den kost som människan är anpassad för. Det kommer att accelerera den metabola sjukligheten och göra att den går ännu längre ner i åldrarna. Medicineringen som blir standard kommer som jag pekat på att leda till ett okontrollerat läckage av rester av potenta medicinska preparat ut i naturen. Den politiken är inte hållbar i ett holistiskt perspektiv.

Förnyelsebar bioenergi är fortfarande allt för dyr och den konkurerar ofta om jordbruksmarken och driver upp matpriserna så att de fattigaste tvingas svälta. Bara EU:s tioprocentsmål för förnyelsebara drivmedel uppskattas behöva 13 till 19 miljoner hektar jordbruksmark utanför Europa. Enligt ActionAid ignorerar EU effekten av sin biobränslepolitik på människor som lever i några av planetens fattigaste områden, EU kommer att effektivt sponsra hunger och människorättskränkningar i massiv omfattning.

I framtiden kommer det att bli viktigt för hållbarhetsarbetet att bevara regnskog och annan vildmark. System för att kunna producera mat på mindre ytor blir angeläget för att minimera markbehovet. I detta sammanhang är utvecklingen av hydrosystem (hydroponic) ett sätt att kunna producera olika grödor utan användning av jordbruksmark. Det sker då genom att grödornas rötter får växa direkt i en väl sammansatt näringslösning ofta i flera våningar. Invändningen som man kan förutse är att det kommer att råda brist på viktiga näringsämnen att ha i lösningen. Enligt US Geological Survey är dock de farhågorna överdrivna. Med dagens konsumtion räcker reserverna av kaliumkarbonat mellan 500 till 2.300 år, fosfater räcker i 365 år och tillgången på kväve är obegränsad. Hydrosystem har tveklöst en plats i en framtida hållbar matproduktion.

När tror ni vi får miljöpartisternas stöd för ett jordbruk som hållbart kan försörja tio miljarder människor? Min gissning är – aldrig. Miljöpartiet är nämligen inget miljöparti. Det är bara en förklädnad på en stor del av extremvänstern, vars mål inte är hållbarhet utan planekonomisk ofrihet.

Läs gärna: http://www.expressen.se/debatt/mps-forslag-kan-oka-algblomningen/