Drabbad av extremväder

 

Årets julitemperatur har varit mycket högre än normalt men inte upp till de värden som man hade vid krigsutbrottet 1914 eller under den varma julimånaden 1901. Detta är en del av det svenska klimatet som inte sällan har varma somrar och inte bara regn och rusk. Det beror inte på någon klimatändring utan helt enkelt på den allmänna atmosfärcirkulationen. Vädret varierar slumpmässigt och kan inte förutsägas mer än för några veckor även om det knappast är någon brist på sådana förutsägelser från mer eller mindre sakkunnigt håll. Inte ens i slutet av juni visste man att årets juli skulle bli mycket varmare än normalt.

Som alltid inträffar det problem om vädret är ovanligt varmt, kallt, regnigt eller torrt och i sommaren varma väder har tågtrafiken haft mer problem än vanligt genom solkurvor på rälsen och elektriska störningar genom åskväder och hög luftelektricitet. Brandrisken har varit ovanligt stor och det är helt klart att det varma och torra vädret bidrog till den omfattande skogsbranden i Västmanland. Det politiska Sveriges metod att lösa sådana problem är att föreslå nya myndigheter och inte i första hand se till att de myndigheter som finns gör det arbete som krävs. Solkurvor på järnvägsrälsen är inget större problem om underhållet sköts vilket framgår av erfarenheten från länder som har mycket varmare och soligare väder än Sverige. Att underhållet allvarligt försummats har oupphörligt framhävts av den personal som arbetar med dessa frågor.

Emellertid, huvudproblemet är att järnvägstrafik i ett vidsträckt och glest befolkat land som Sverige inte är särskilt rationellt genom dess bristande flexibilitet. Vid problem med vägtrafiken väljer man bara en annan väg, denna möjlighet finns som bekant inte för järnvägstrafiken.

Det torde stå helt klart att om bilen av en tillfällighet hade utvecklats före tåget hade vi säkert i dag knappast haft någon järnvägstrafik alls utom kanske för vissa specialtransporter men knappast för persontransport eller transport av lättare gods. 1900-talets alla nedlagda järnvägar visar att så är sannolikt.

Miljöpartiets och diverse miljöaktivisters vurmande för utökad järnvägstrafik har därför föga med verkligheten och verklighetens ekonomi att skaffa. Problem med järnvägstrafiken hamnar istället på klimatkontot och löses därför inom en sådan paradigm genom att reducera utsläppen av växthusgaser. Att årsmedeltemperaturen i Mellansverige inte ändrats mätbart under det senaste kvartseklet frångås med tystnad. Samma sak gäller skogsbranden i Västmanland där klimatändringen får bära skulden och inte anhopningen av brännbart material i skogen eller olämpligt skogsbruk i kruttorra skogsmarker. Dessutom har man prioriterat nya myndigheter med en politisk riktig profilering och inte praktiska resurser för att släcka omfattande skogsbränder.  Då dessa är en följd av ”klimatändringen” finns ingen skuld att utkräva annat är från de stackare som är beroende av bil i sitt dagliga värv eller på annat sätt bidrar till oundvikliga koldioxidutsläpp.

Lennart Bengtsson

1 Gunnar Strandell:

skriven

Från Trafikverket har jag fått lära mig att sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är persontrafik på järnväg lönsam, medan godstrafik inte är det.
Budskapet når bara inte fram till politikerna.