Kolkraft en guldkalv för Soros eller Vattenfall

Beskedet att det numera politiskt opportunistiska Vattenfall beslutat att sälja sin tyska brunkolsverksamhet ger anledning till vissa, för svenska skattebetalare, viktiga reflexioner. Vattenfall är ett sorgligt exempel på inkompetensen hos dagens svenska politiker när det gäller att förvalta statens ekonomiska tillgångar. Borta är den pragmatiska politikergeneration som en gång med framgång skapade Vattenfall som ryggraden i en trygg svensk energiförsörjning och samtidigt en lysande vinstmaskin åt skattebetalarna.

Den första fråga man måste ställa sig är; varför Vattenfall med sin då nye VD Lars G Josefsson förvärvade alla sina tyska brunkolskraftverk i början av 2000-talet? Redan då stämplades brunkol som den energiråvara som genererade mest växthusgaser per kWh. Jag minns att jag knappt trodde det var sant när jag då läste om förvärven. Om jag inte missminner mig så ansåg Vattenfalls ledning att dessa kraftverk passade väl in i företagets mix av kraftverk och att det var en bra affär. VD Josefsson lyckades en tid profilera sig som en grön företagsledare trots kolkraften, det handlade om löften att göra dessa kraftverk miljövänligare. Han reste runt med Angela Merkel och pratade klimat och tuppkammen växte.

Riktigt illa började det gå för Josefsson när han hamnade i klorna på nymalthusianen PG Gyllenhammar som var vice ordförande i bankirfirman Rothschild Europé. Den relationen ledde till det katastrofalt dåliga förvärvet av det holländska Nuon, en affär på i storleksordningen 200 miljarder kr. Josefsson tvingades bort från chefsstolen och företaget har nu en ledning som bara vänder kappan efter den rådande politiska vinden. Det gäller nu att till varje pris (?) ta sig ur den klimatpolitiskt besvärande brunkolsaffären. Alla varningsklockor ringer!

Hur klokt är det då att i panik sälja av brunkolskraftverken i det sämsta tänkbara marknadsläget? Den först fråga man borde ställa sig är hur sannolikt det faktiskt är att kolkraften kommer att fasas ut i Tyskland och på andra kolberoende marknader?

Dels ser det ut som om tyskarna prioriterar avveckling av sina gamla kärnkraftverk före kolkraften och deras enorma satsningar på sol- och vindkraft har inte minskat deras behov av konventionella kraftverk. Man ser idag snarast ett länge kvarvarande behov av de tyska kolkraftverken.

Dels finns det idag få tecken som tyder på några allvarliga negativa klimateffekter orsakade av utsläppen av koldioxid från kraftverken. Visserligen är klimatfrågan fortfarande politiskt het, men om man inte snart kan visa på de klimatproblem som alarmister skrämt med, så kommer klimatfrågan att svalna som alla andra orealiserade miljölarm. Den viktigaste observerbara effekten av en stigande koldioxidhalt är ju faktiskt att växtligheten på jorden frodas som aldrig under de senaste 10.000 åren. Eftersom växter och grönalger utgör näringsbasen för allt liv på jorden har effekten hittills varit gynnsam för ekosystemet och människan.

Självklart gör alla som sitter och gör långsiktiga ekonomiska analyser dessa observationer och ser att dagens klimatpolitik skapar oanade möjligheter. Västvärldens politiker under ledning av president Obama, gör sitt yttersta för att minska på användningen av kolkraft. Detta pressar ner värdet på fossila kraftverk och på fossila råvarutillgångar. Om det nu på sikt visar sig att farhågorna för katastrofala klimateffekter varit överdrivna (temperaturen har snart stått stilla i två decennier trots stigande koldioxidhalt), kommer givetvis den fossila energin att åter uppvärderas den dag då klimatpolitiken svalnar. Det innebär att dagens pressade marknad ger enorma möjligheter till omfördelning av förmögenheter.

Världens största utvecklingsländer bl.a. Kina och Indien tror av allt att döma inte mycket på klimatlarmen eftersom de investerar massivt i flera tusen nya kolkraftverk, vilket de inte skulle göra om de bedömde att dessa inom kort skulle visa sig värdelösa.

En av de finansiella entreprenörer som kanske mest av alla har bedrivit lobbyverksamhet för att pressa ner värdet på kolkraft och koltillgångar är George Soros. Han har satsat mycket pengar på att påverka Obamas klimatpolitik i den riktningen, samtidigt har han nu gått in tungt och börjat köpa upp rekordbilliga koltillgångar. Fundera en stund på det.

Det svenska skattebetalarnas Vattenfall nu tänker göra är att mer eller mindre i panik ge bort en enorm framtida förmögenhet till kallhamrade finanshajar som George Soros m.fl.. Kommunisterna (V) och Miljöpartisterna (Mp) trycker på för att man inte skall få en krona för egendomen, ja man föreslår t.o.m. att allt skall läggas ner, vilket kommer att kosta stora summor. Brunkolskraftverken skall avvecklas föreslår man och kolgruvorna skall stängas. Ett otroligt naivt förslag som utgår från antagandet att tyskarna skulle låta några svenska politiker fatta beslut om hur deras naturtillgångar skall få utnyttjas. Hur naiva kan svenska politiker bli?

Det klokaste Sverige och Vattenfall kan göra är att avvakta och nöja sig med att samarbeta med tyska myndigheter runt dessa kraftverk, deras användning och eventuella framtida utveckling. Avvakta och låt Tyskland besluta om hur deras energimix skall se ut. Vattenfall har allt att vinna på att inte sälja av brunkolen i panik nu, när marknaden är den sämsta tänkbara.

Låt oss hoppas att inte tyskarna får ännu en anledning att damma av sitt gamla ordstäv ”Die dummen Schweden!”

Ekonomi | Energipolitik, Indien, Kina, Klimatpolitik, Kol, Obama, Soros | |
#1 - - Kenneth Erikson:

Miljöflummet/idealisterna, närmast marxisterna, har fått/tillåtits få en oangenämt stor betydelse/vikt i svensk politik. Den okunnige tror förgäves att det betyder något positivt.

#2 - - tomas:

Sverige har blivit ett dumskallarnas paradis styrt av miljö-muppar..

#3 - - Lars Bohman:

Jag kommer att tänka på Donald Trumps ständiga påstående att politikerna är inkompetenta när det kommer till förhandlingar, och anser att det lett till USA:s sviktande ekonomi.Odugliga förhandlare ser till att Kina, Japan, Mexico och andra får till stånd handelsavtal som dränerar USA på arbetstillfällen (industrin flyttar) och tillgångar (handelspartnerna har generös importrestriktioner men generösa exportvillkor).

Är inte lilla Sverige i en liknande situation. När Nuon ska säljas eller brunkolet i Tyskland så är det typ Maud eller någon glad miljöpartist som förhandlar för Sverige medan det är slipade förhandlare av Soros kaliber på andra sidan bordet. Det kan bara gå på ett sätt, och det kostar oss miljarder hela tiden. Det är bara de stora affärerna som skapar rubriker, medan de många små misstagen är minst lika dyra.

#4 - - Björn i Bromma:

Man köpte för att man trodde på tekniken att kondensera utsläpp av CO2 och pumpa tillbaka detta i marken. Det fanns tom färdig demonstrationsanläggning för detta. Dessutom så trodde man på en gemensam EU-marknad för elenergi med priser generellt upp emot 3,5 kr/kWh på spotmarknaden (i skrivandets stund så ligger rörliga elpriset på ca 15 öre/kWh på den Nordiska spotmarknaden) vilket skulle göra tekniken lönsam samtidigt som man släppte ut CO2 till mark istället för till luft. Sannolikt är det hela nu nedlagt.
Jag jobbade på Vattenfall när Josefsson tog över. Vi var en hel del civilingenjörer som inte trodde på hybrisen, som vid tiden var ivrigt påhejade av de då styrande sossarna understödda av Mp och miljörörelsen, och därför slutade.
Så rätt vi fick!

Svar: Läs gärna min bok: http://www.ekerlids.com/Varfor-forsvinner-vara-kronjuveler-Dikeskorningar-i-svensk-industri-p2077
Lars Bern

#5 - - Karin:

Du har min fulla respekt Lars Bern!
Mycket viktiga tankar. Om affären blir av, lär det inte vara sista gången landets nymarxister inom Mp, V och S gör det globala kapitalet rikare.
Trots allt prat om att "beskatta de rika".
Det sker ju också dagligen i en helt annan "industri" som handlar med människor.

#6 - - Jocke Becker:

George Soros IGEN! Socialister och Miljöakrobater; Googla på storkapitalisten - han lekte kurragömma med Bengt Dennis för 25 år sedan och tjänade en förmögenhet på taburaset.
Vet Ni varför? Svenska politiker är så j-a enfaldiga och lättlurade!
Så i första hand; samhällsdestruktiva Miljöpartister bör Googla och ta lärdom...
OCH George Soros du förtjänar respekt.

#7 - - Sefast Tronde:

Bra artikel!
- Ja självklart står det skrivet som i eldskrift att en framforcerad försäljning NU är det ekonomiskt sämsta tänkbara tillfället. Onekligen har Vattenfalls ledning satts under press från regeringen. För vilka andra än politiker kan så oansvarigt och insiktslöst handskas med skattebetalarnas (ägarnas) pengar?
Därtill kan man förundras över hur och på vilka grunder staten som företagsägare tillsätter sina företagsledningar och sina chefer? Politiska meriter har alltför ofta varit den främsta meriten, framför goda näringslivserfarenheter.

#8 - - Håkan Birke:

Precis så. Bra igen Lars!

#9 - - Ekopol:

Bra artikel men litet siffror kan vara på sin plats. Utlandsetableringen var lyckosam så länge som bränslepriserna steg. Från år 2000 då Josefsson tillträdde till 2012 femfaldigades omsättning och vinst. Utdelningen till staten var 1,0 miljarder kr år 2000 och 6,8 miljarder för 2012. Visst var detta en makalös utveckling. Den stora blundern var Nuon-köpet 2009 när bränslepriserna toppade. Josefsson hade ingen erfarenhet av fallande priser men lär ha varnats för detta. Efter 2012 har staten inte fått någon utdelning och frågan är hur många år det dröjer.
Nu är inte bara Vattenfall i kris utan hela branschen. Aktiekurserna för tyska konkurrenterna Eon och RWE har fallit med 81 resp. 90% från toppvärdena för 6-7 år sedan. Finska Fortum har klarat sig undan med -54%.

#10 - - Göran Fredriksson:

Orsaken till de dåliga beslut som politikerna fattar i en aldrig sinande ström är att de mest kompetenta människorna har valt bort att arbeta med politik.

Medelmåttorna, de som inte förmår att dra till sig ekonomiska resurser på marknadens villkor, måste därför istället satsa på politisk karriär för att komma i beslutspositioner.

#11 - - Peter Grafström:

#3 Lars Boman
Trump har fel. Det är inte odugliga förhandlare. Det är den styrande oligarkin som är en del av västs bankkartell som sedan länge ser större vinster i att nyttja billig utländsk arbetskraft. De förhandlare som skulle motverkat outsourcing var tex fackföreningarna för white collar workers. Dessa fack kämpades ner genom att oligarkin viglade upp till en artificiell raskonflikt med början särskilt på 60-talet. Bakom det tillsynes ädla syftet med medborgarrörelsen dolde sig ett slugare schema.

Upp