Anthropocene

Den första fråga man måste ställa sig är; varför Vattenfall med sin då nye VD Lars G Josefsson förvärvade alla sina tyska brunkolskraftverk i början av 2000-talet? Redan då stämplades brunkol som den energiråvara som genererade mest växthusgaser per kWh. Jag minns att jag knappt trodde det var sant när jag då läste om förvärven. Om jag inte missminner mig så ansåg Vattenfalls ledning att dessa kraftverk passade väl in i företagets mix av kraftverk och att det var en bra affär. VD Josefsson lyckades en tid profilera sig som en grön företagsledare trots kolkraften, det handlade om löften att göra dessa kraftverk miljövänligare. Han reste runt med Angela Merkel och pratade klimat och tuppkammen växte.

Riktigt illa började det gå för Josefsson när han hamnade i klorna på nymalthusianen PG Gyllenhammar som var vice ordförande i bankirfirman Rothschild Europé. Den relationen ledde till det katastrofalt dåliga förvärvet av det holländska Nuon, en affär på i storleksordningen 200 miljarder kr. Josefsson tvingades bort från chefsstolen och företaget har nu en ledning som bara vänder kappan efter den rådande politiska vinden. Det gäller nu att till varje pris (?) ta sig ur den klimatpolitiskt besvärande brunkolsaffären. Alla varningsklockor ringer!

Hur klokt är det då att i panik sälja av brunkolskraftverken i det sämsta tänkbara marknadsläget? Den först fråga man borde ställa sig är hur sannolikt det faktiskt är att kolkraften kommer att fasas ut i Tyskland och på andra kolberoende marknader?

Dels ser det ut som om tyskarna prioriterar avveckling av sina gamla kärnkraftverk före kolkraften och deras enorma satsningar på sol- och vindkraft har inte minskat deras behov av konventionella kraftverk. Man ser idag snarast ett länge kvarvarande behov av de tyska kolkraftverken.

Dels finns det idag få tecken som tyder på några allvarliga negativa klimateffekter orsakade av utsläppen av koldioxid från kraftverken. Visserligen är klimatfrågan fortfarande politiskt het, men om man inte snart kan visa på de klimatproblem som alarmister skrämt med, så kommer klimatfrågan att svalna som alla andra orealiserade miljölarm. Den viktigaste observerbara effekten av en stigande koldioxidhalt är ju faktiskt att växtligheten på jorden frodas som aldrig under de senaste 10.000 åren. Eftersom växter och grönalger utgör näringsbasen för allt liv på jorden har effekten hittills varit gynnsam för ekosystemet och människan.

Självklart gör alla som sitter och gör långsiktiga ekonomiska analyser dessa observationer och ser att dagens klimatpolitik skapar oanade möjligheter. Västvärldens politiker under ledning av president Obama, gör sitt yttersta för att minska på användningen av kolkraft. Detta pressar ner värdet på fossila kraftverk och på fossila råvarutillgångar. Om det nu på sikt visar sig att farhågorna för katastrofala klimateffekter varit överdrivna (temperaturen har snart stått stilla i två decennier trots stigande koldioxidhalt), kommer givetvis den fossila energin att åter uppvärderas den dag då klimatpolitiken svalnar. Det innebär att dagens pressade marknad ger enorma möjligheter till omfördelning av förmögenheter.

Världens största utvecklingsländer bl.a. Kina och Indien tror av allt att döma inte mycket på klimatlarmen eftersom de investerar massivt i flera tusen nya kolkraftverk, vilket de inte skulle göra om de bedömde att dessa inom kort skulle visa sig värdelösa.

En av de finansiella entreprenörer som kanske mest av alla har bedrivit lobbyverksamhet för att pressa ner värdet på kolkraft och koltillgångar är George Soros. Han har satsat mycket pengar på att påverka Obamas klimatpolitik i den riktningen, samtidigt har han nu gått in tungt och börjat köpa upp rekordbilliga koltillgångar. Fundera en stund på det.

Det svenska skattebetalarnas Vattenfall nu tänker göra är att mer eller mindre i panik ge bort en enorm framtida förmögenhet till kallhamrade finanshajar som George Soros m.fl.. Kommunisterna (V) och Miljöpartisterna (Mp) trycker på för att man inte skall få en krona för egendomen, ja man föreslår t.o.m. att allt skall läggas ner, vilket kommer att kosta stora summor. Brunkolskraftverken skall avvecklas föreslår man och kolgruvorna skall stängas. Ett otroligt naivt förslag som utgår från antagandet att tyskarna skulle låta några svenska politiker fatta beslut om hur deras naturtillgångar skall få utnyttjas. Hur naiva kan svenska politiker bli?

Det klokaste Sverige och Vattenfall kan göra är att avvakta och nöja sig med att samarbeta med tyska myndigheter runt dessa kraftverk, deras användning och eventuella framtida utveckling. Avvakta och låt Tyskland besluta om hur deras energimix skall se ut. Vattenfall har allt att vinna på att inte sälja av brunkolen i panik nu, när marknaden är den sämsta tänkbara.

Låt oss hoppas att inte tyskarna får ännu en anledning att damma av sitt gamla ordstäv ”Die dummen Schweden!”