Anthropocene

Jag har tidigare i mina artiklar om bakgrunden till klimatkonferensen COP21 beskrivit den angloamerikanska oligarkins kamp för att behålla och stärka västs världsherravälde. Jag tror att såväl klimatalarmismen som utvecklingen i Mellanöstern och migrantinvasionen av Europa är viktiga led i den här politiken. Strategin är gammal och klassisk – att härska genom att söndra. Här skall jag ta upp Mellenösternkonflikten.

Makten över olja och gastillgångar har fortfarande en mycket stor betydelse, likaså makten över i vilken valuta dessa tillgångar handlas på världsmarknaden. Dollarns ställning som reservvaluta och då främst det som kallas petrodollar är en viktig del i maktkampen. USA:s invasion av Irak år 2003 och störtandet av Sadam Husseins regim följdes senare av revolter i Tunisien med störtande av Ben Ali, Egypten med ett misslyckat islamistiskt maktövertagandet, Libyen med störtandet av Khadaffi och försöket att störta Assad i Syrien.

Mycket av denna händelseutveckling har i olika grad varit orkestrerat från USA. Målet i flera fall har varit att få bort besvärliga despoter som man inte hade full kontroll över. Man lyckades t.o.m. få naiva svenska politiker att medverka för att få bort Khadaffi. Notabelt är att några revolter inte ägde rum i länder som Saudiarabien som är den hänsynslösaste diktaturen i regionen och samtidigt en trogen allierad till den angloamerikanska oligarkin.

Genom att slå sönder hela maktstrukturen i Mellanöstern räknar USA kallt med att få en bättre kontroll över regionen. Också NATO-landet Turkiet med sin makthungrige president Erdogan har givetvis sett ett tillfälle att skjuta fram sina positioner, inte minst hoppas han att bli kvitt sitt kurdiska problem, genom att beröva kurderna sin del av Irak.

Missräkningen för USA var att man inte lyckades störta Assad trots att man pumpade in stora militära resurser på klassiskt CIA-maner till rebeller som man sedan tappade kontrollen över. Assad hade tillräckligt stöd för att kunna bita sig kvar, till priset av det uppslitande inbördeskriget i Syrien. Utan västs inblandning hade Assad ganska snabbt återtagit kontrollen och inbördeskriget hade varit slut för länge sedan. Nu har allt istället fastnat i ett utnötningskrig och en enorm flyktingkatastrof och migrantinvasion av EU.

Ur spillrorna från USA:s klumpiga politik i Irak och Syrien har det vuxit fram en totalt hänsynslös och inhuman rebellarmé med starkt neonazistiska drag. Den föredrar att framställa sig som en ny islamisk stat – ett kalifat kallat ISIS, medan dess motståndare kallar dem Daesh. De av amerikansk söndringspolitik försvagade Irakiska och Syriska staterna har inte klarat av att stå emot denna rebellarme som indirekt och direkt (?) rustats av CIA. Daesh (IS) lade på kort tid under sig stora delar av såväl Irak som Syrien och man skaffade sig snabbt stora inkomster genom att stjäla och sälja olja från ockuperade oljekällor. De enda som lyckades hålla något så när stånd mot skräckväldet var de tappra kurderna i norra Irak och Kobane söder om Turkiet.

Det blir allt tydligare att Daesh (IS) rustats av USA och Turkiet och att de får stora inkomster genom att sälja sin olja via Turkiet med självaste sonen till president Erdogan som trader. Förhoppningen i USA-lägret har sannolikt varit att Daesh (IS) snabbt skulle få Assad på fall och att man därefter skulle kunna gå in och sätta stopp för dem. Deras folkmord och neonazistiska vidrigheter som de t.o.m. skryter med via världens media, har dock snabbt skapat ett ursinnigt hat mot dem över hela västvärlden. Detta tvingade fram ett beslut att ingripa med flygbombningar mot dem från NATO:s sida, trots att Assad ännu satt kvar.

USA:s och Turkiets s.k. insats mot Daesh (IS) visade sig dock mest vara ett spel för galleriet, för att lugna opinionen i Europa och i USA. Mycket tyder tyvärr på att Daesh (IS) trots sina vidrigheter har ett oroväckande starkt stöd bland sunnimuslimer. USA och Turkiet ville givetvis inte få stopp på deras vidrigheter och expansion innan man fått bort den besvärlige Assad. Turkiet bombade knappast als Daesh (IS) utan tog tillfället i akt att sätta igång kriget mot kurderna igen. De hade blivit invalda i det turkiska parlamentet och började kännas som ett allt allvarligare hot mot Erdogans maktdominans. USA gjorde halvhjärtade insatser och rörde framförallt inte rebellernas livsnerv – oljeinkomsterna från Turkiet.

President Putin hade givetvis hela tiden klart för sig att USA bara var ute efter att ytterligare stärka sin maktposition i den inringning av Ryssland som man oavbrutet ägnat sig åt ända sedan Andra Världskriget. Han insåg att USA inte tänkte ge sig förrän de störtat Rysslands allierade Assad. Som den skicklige strateg Putin är, så såg han att USA:s skenbombningar av Daesh (IS) skapade ett window of opportunity. Han fick snabbt Assad att bjuda in honom att hjälpa till med Syriens försvar mot det förhatliga Daesh (IS). Putin sände ner stora flygstridskrafter till Syrien och deklarerade att han ville hjälpa USA att bekämpa de vidriga terroristerna. Han förklarade sig bredvilligt att samverka med västmakterna.

Hela denna utveckling sker mot bakgrund av en enorm flyktingström in i Europa från de länder USA har kastat in i kaos med sin söndringspolitik, såsom Afganistan, Irak, Syrien m.fl.. De amerikanska oligarkerna med George Soros i spetsen har mitt i detta spridit propaganda med syfte att öka på strömmen av migranter och turkarna släpper bredvilligt vidare människor som flyr in i Turkiet. Oligarkernas syfte är givetvis att även destabilisera Europa och underminera vår självständighet. Man har lyckats rejält med lilla naiva Sverige. Det är inte första gången som Soros saboterar vårt land f.ö..

Putin synar amerikaner och turkar och beordrar effektiva bombningar av Daesh-terroristerna och deras oljetransporter in i Turkiet, innan USA hinner svara på hans invit om samarbete. Ryssarnas bombningar blir framgångsrika eftersom de faktiskt siktar på terroristerna. USA:s strategi ligger i spillror och Turkiets Erdogan blir fullständigt ursinnig. Dels blir han av med en synnerligen lukrativ privat inkomstkälla, dels tror jag hans dröm är att senare kunna sätta sig på de territorier som Daesh (IS) lagt under sig och skapa det kalifat man pratat om, med honom själv som kalif.

Så inträffar Daesh-attentatet i Paris den 13 november. Hela västvärlden hamnar i uppror över migrantinvasionen och de allt tydligare tecknen på dubbelspel från USA:s och Turkiets sida. Två dagar senare samlas ledarna från världens tjugo ledande nationer i turkiska Antalya till det s.k. G20-mötet. Där lägger president Putin fram underrättelseinformation som bevisar dubbelspelet om såväl Daeshs (IS) oljeinkomster som beväpning. Turkiet pekas ut, vilket pressar Erdogan ännu mer.

I en undanglidande deklaration försöker USA komma med det absurda påståendet att det är Assad som köper Daeshs (IS) olja, vilket bara visar på desperationsnivån i Washington. I ett desperat försök att skapa en öppen konflikt med Ryssland, skjuter Turkiet ner ett gammalt ganska omodernt ryskt bombplan den 23 november. Putin som givetvis inser att avsikten är att provocera fram en rysk motattack för att NATO skall komma till Erdogans undsättning, förhåller sig iskall. Däremot intensifierar han bombningarna av Turkiets allierade terrorister nära den turkiska gränsen samtidigt som han stationerar modernt robotluftvärn där.

Den turkiska nedskjutningen får kritik från flera högt uppsatta amerikanska militärer, vilket tyder på att det råder ytterst delade meningar i USA om hur man sköter Syrienkonflikten. Tidigare NATO-befälhavaren Wesley Clark går t.o.m. ut och bekräftar att Turkiet i realiteten stödjer Daesh (IS).

Dagen efter nedskjutningen åker Frankrikes president Hollande och besöker Obama i Washington. Där får han enligt NYT emotionella ord av solidaritet men med ett klargörande att det är upp till Europa att eskalera sina ansträngningar att bekämpa terroristerna. Efter besöket i Washington åker Hollande raka vägen till Putin i Moskva och berättar att amerikanerna inte tänker ingripa mot terroristerna som nyligen mördat 130 parisare och 224 ryska flygpassagerare. Efter Hollandes besök i Moskva förklarar Putin att det inte längre är aktuellt att samarbeta med USA i kampen mot Daesh (IS). USA står ju i realiteten på terroristernas sida i den här konflikten.

Under fredagen ser sig USA nödgat att gå ut och uppmana Turkiet att se till att stänga gränsen mellan Turkiet och Syrien för att blockera Daeshs (IS) transitmöjligheter. Där står vi idag. Världsfreden är i högsta grad hotad av USA:s och Turkiets dubbelspel och en turkisk president som drabbats av storhetsvansinne. Idag mördade hans regim även en av sina främsta civila kurdiska kritiker. Vad tror ni världens ledare kommer att tala om på COP21 - klimatet?

Den som hittills triumferat är president Putin som spelat sina kort med iskall skicklighet, men det är ju i gengäld inte så svårt med motståndare som Obama och Erdogan.