Anthropocene

Är Elon Musk en frälsare eller en skojare? Den frågan måste man ställa sig idag. Han figurerar i nyhetsmedia över hela världen med lanseringen av en variant av sitt bilbatteri för hemmabruk som han kallat Powerwall. Det är tänkt att lagra el från solceller för att kunna ha tillgängligt när man behöver den. Hela den gröna rörelsen jublar och ser Musks lansering som ett avgörande paradigmskifte. Är det det?

Om man börjar med att titta på grundiden att kunna lagra el, så är den riktig och nödvändig för att göra intermittent elproduktion till ett seriöst energialternativ. För att den intermittenta elproduktionen skall kunna få en betydande roll i ett lands eller regions elenergiförsörjning måste man hitta ett effektivt sätt att mellanlagra stora mängder elenergi. Detta är en utvecklingsutmaning som forskare och utvecklingsavdelningar världen över jobbat intensivt med under lång tid. Den ekonomiska potentialen vid ett teknikgenombrott är enorm. Solen lyser ju inte och vinden blåser sällan när vi människor behöver el som på nätter och på vintern. Över polcirkeln lyser solen inte alls på vintern. Om man undantar länder nära Nordpolen som Sverige, så är Musks idé mycket intressant, men knappast ny.

En effektiv teknik för lagring av elenergi skulle inte bara göra sol- och vindkraft mer ekonomiskt intressant, den skulle även möjliggöra att köra konventionell fossilkraft och kärnkraft med betydligt högre effektivitet. Kraftverken skulle kunna producera kontinuerligt på sin optimala driftsnivå utan att behöva reglera driften med hänsyn till den alltid varierande belastningen på elnätet. Man skulle inte behöva bygga extra kraftverk för att klara effekttoppar, eftersom lagrad el skulle kunna ta topparna. Konsekvensen blir att den traditionella kraftproduktionen också skulle bli mycket mer konkurrenskraftig genom lägre kapitalkostnad. Den effekten kan innebära att sol- och vindkraft trots lagringsmöjligheten ändå inte kan hävda sig på marknaden.

Hur ser då ekonomin ut för Teslas lithium-ionbatteri?

Det är ingen tvekan om att Tesla lyckats utveckla tekniken så att kostnaden för detta batteri kommit ner rejält för användning i en bil. De eldrivna bilarna med acceptabel räckvidd är dock fortfarande mycket dyrare än konventionella bilar. Det är därför som Musk satsat på rena lyxbilar som vänder sig till de enda köpare som har råd. I min bekantskapskrets har jag en Teslaägare och han är miljardär.

I en artikel i tidskriften Forbes har man tittat på ekonomin runt Musks idé med sin Powerwall. Ser man till kostnaden för batteriet och hur många gånger det klarar att laddas, så landar batterikostnaden per kWh på ca. 1,25 kr. Till det skall läggas kostnaden för solceller och AC/DC omvandlare m.m. för att göra det möjligt att samla in elenergin. Den ligger i samma storleksordning 1,25 kr/kWh, alltså totalt 2,50 kr/kWh. Då har man inte räknat på någon skatt på elen. Med stor sannolikhet kommer politikerna inte att avstå från att beskatta egenproducerad el så priset per kWh kan mycket väl hamna på kanske 4 kr/kWh. Detta är lååångt över dagens redan höga elpriser. Vi kan alltså konstatera att en elförsörjning i hemmet med hjälp av solceller och Powerwall blir inhibitivt dyr för vanligt folk.

Musk vet givetvis att privatekonomiskt är hans system för dyrt för att vara av intresse för en bred kundkrets. Han har givetvis samma filosofi som med bilen, han vänder sig till de obscent rika som bor i Kalifornien och på andra soliga ställen. För dem saknar kostnaderna för el betydelse, bara de kan skryta med att de tar sitt miljöansvar. Som vanligt numera kan därmed de rika visa hur mycket bättre människor de är än alla oss vanliga människor.

Nu framgår det av en annan analys av Musks projekt att tekniken är långt ifrån klar att använda. Batteriet är inte anpassat för att laddas från solceller ännu. Musk kommer inte ens att använda det själv i sin nya batterifabrik. Det finns en rad tekniska problem kvar att lösa. Så, man frågar sig vad detta egentligen handlar om? Min gissning är att Musk kämpar förtvivlat för att få ner kostnaden på sina batterier ytterligare och då behöver han en mycket större marknad än den bilarna kan erbjuda. På det här sättet försöker han skapa en efterfrågan som skall göra det möjligt att bygga upp en storskalig produktion.

Byggandet av den jättelika fabriken han planerar väcker även frågor om tillgången på litium. Det är ett grundämne och den i dag största kända fyndigheten finns i Anderna i Sydamerika. Enligt Bloomberg går hela 17 procent av världens litium redan i dag till Tesla och 36 procent av totalen används till batteritillverkning överlag. Till batterierna i en Tesla Model S behövs knappt 23 kilo litium. Och med tanke på att man räknar med 20 miljoner bilar med litium-batterier år 2025 riskerar priserna på batterier öka, en kostnad som redan i dag motsvarar ungefär halva bilpriset.

Bilföretaget Tesla väcker hos mig minnen från svenska företag som Fermenta och Framfab med våldsamt överspekulerade aktiekurser utan täckning. Företaget har aldrig get något överskott under sin 17 åriga historia. Musks prognos är att han skall börja tjäna pengar år 2020. Hittills har han satt sprätt på 240 miljarder kr. Jag är en gammal man, så jag skulle aldrig drömma om att satsa ett öre i företaget under sådana villkor.

Jag skulle nog inte rubricera Musk som en ren skurk, men han är en äventyrare som tar skyhöga risker med andras och egna pengar väl i nivå med Framfabs Jonas Birgersson på sin tid.

Detta sagt vill jag dock betona att jag tror att vi snart kommer att ha teknik på plats för att lagra el alternativt väte till sådana priser och kvantiteter att vi får ett paradigmskifte på energiområdet. Jag bedömer i likhet med världens största bilindustri Toyota att energibäraren kommer att bli väte. Bilarna kommer att drivas med bränsleceller och elmotorer. Orsaken till det är att den sannolikt största potentialen för att få fram väte i stora mängder är att använda den s.k. Kverner-processen för att spjälka metan (naturgas, biogas) till väte och elementärt kol. Jordens tillgångar på naturgas i form av vanliga gasfyndigheter och metanhydrit i världshaven är så enorma att de kan försörja oss med den energi vi behöver i minst flera hundra år.

Spjälkning av metan till väte och elementärt kol leder inte till några utsläpp av växthusgas. Vätet bildar bara vattenånga vid förbränningen och det rena kolet behöver inte förbrännas utan kan i en rad applikationer ersätta stål som konstruktionsmaterial i form av kolfibrer. Med stor tillgång på prisbilliga kolfibrer kan man t.ex. producera superlätta familjebilar. En annan användning kan vara sofistikerad jordförbättring och som absorptionsmaterial i luftfilter. Allt en miljöväns absoluta drömteknik.

Vid sidan av vätetekniken kommer säkert mer konventionella batterier som Teslas att under några decennier få en ökande betydelse, både i bilar och som stationär ellagring. Någon riktigt långsiktig lösning på våra energiproblem tror jag dock inte de blir.

"After the market closed on Wednesday, Tesla Motors reported first quarter earnings.  So lets get right down to the numbers. With the street expecting revenue of about $1.04 billion, Tesla came in at $1.1 billion ($940 million GAAP).  Earnings estimates were for a loss of 50 cents per share, when in fact earnings losses were 36 cents per share. Margins in the automotive business increased to 28.2% (27.7% GAAP), despite “the significant negative impact of a strong dollar.”"