Anthropocene

Den senaste veckans turer omkring utrikesminister Margot Wallström kastar i mina ögon ett förklarande ljus över historien om hennes relation till förre statsministern Göran Persson. Den bild som framtonat i pressen om Perssons och Wallströms relationer, har ensidigt pekat ut Persson som en hänsynslös mobbare av Wallström. Den fråga jag ställer mig idag är, om det kan vara så helt enkelt, att Persson fann att Wallström var helt inkompetent och att han därför försökte bli av med henne?

Med den feministiska tidsandan och Wallströms popularitet kan Persson haft svårt att skilja henne från hennes plats i regeringen, utan att få kritik. Ett sätt att lösa sådana dilemman i ledningen för stora organisationer blir ofta, att man sparkar vederbörande ett steg snett uppåt, i det här fallet till ett fint jobb i EU-kommissionen. På det sättet kunde Persson lämpa över sitt Wallström-problem på Romano Prodi. Wallström fick det lättviktiga uppdraget som miljökommissionär i dennes kommission.

När så Prodi-kommissionen avgick och ersattes av en ny kommission under José Manuel Barroso tilldelades Wallstöm inget operativt ansvar längre. Hon utsågs till den betydelselösa rollen som vice ordförande. Hon gavs den flummiga arbetsuppgiften att ansvara för EU:s kommunikationsstrategi. Denna förändring ger mig intrycket att man i EU-ledning kommit fram till samma slutsats som Persson, att Wallström saknade tillräcklig kompetens för att kunna ha en operativ roll. Skillnaden mellan Wallstöms roll inom kommissionen och den nuvarande kommissionären Cecilia Malmströms är iögonenfallande.

När tidskriften The Economist under hösten 2009 gjorde en summering av kommissionens arbete betecknades Wallströms insats som en besvikelse. Väldigt många tecken tyder på att hennes insatser varit ytterst svaga. Det är även mycket talande att ingen från EU-kretsen, vad jag vet, har ryckt ut till Wallströms försvar i den nuvarande situationen. Inte ens våra nordiska vänner inom EU har lyft ett finger.

Den kritik man kan rikta mot Göran Persson, är att han sände ett så svagt kort till ett toppjobb för att representera Sverige i Bryssel, för att lösa ett eget problem. Wallström borde givetvis redan år 1999, ha stoppats undan på någon landshövdingepost i något mindre län, där det ceremoniella övervägde över det operativa.

Att en minister med en så för landet oerhört viktig uppgift som utrikesminister, kan kläcka ur sig något så totalt obegåvat och okunnigt som att Saudiska muslimska sharialagar inte har med islam att göra, är ytterst anmärkningsvärt. Hon, vår främsta representant på den internationella arenan, framställs i internationell press som en komplett idiot. Det visar enligt en skribent att Sverige har problem med sina politiker, de är lika dumma som vått tegel! Den gamla tyska uppfattningen om Die dummen Schweden har fått en livs levande bekräftelse.

Självklart måste statsminister Stefan Löfven snarast entlediga fru Wallstöm, om han skall ha en minsta möjlighet att börja reparera den skada hon har åsamkat landet internationellt. Om inte Löfven gör det kommer Wallström tillkortakommanden att snabbt spilla över på hans anseende och auktoritet i internationella sammanhang. Han kommer att bli en löjlig figur inom EU som ingen lyssnar på. Det skulle innebära att landet inte längre har någon representant som med respekt kan företräda vårt lands intressen internationellt. Det skulle vara oerhört allvarligt för vårt land.

Margot Wallström är en stor svensk tragedi och en dålig representant för vårt folk!