Anthropocene

Resultatet av dessa enorma investeringar i form av faktiskt minskande utsläpp av koldioxid är uppseendeväckande klent. Miljöförstöringen som de orsakat är betydande. På många håll har man inte lyckats rubba sina utsläpp trots tusentals vindmöllor. I mätningarna som görs av den stigande globala koldioxidhalten tycks denna vara helt orubbad.

Förklaringen till den ytterst klena utdelningen från de här investeringarna är att huvuddelen har gått till att bygga ut intermittenta energikällor som bara producerar när det blåser eller på dagtid när solen lyser. Eftersom samhällets elförbrukning inte ser ut på det sättet har man varit tvungen att i stort sett ha kvar den ursprungliga fossila produktionskapaciteten på stand by. Den mest påtagliga effekten är mer än dubblerade elpriser till ingen nytta. Tysklands Energiewende står ut som ett lysande fiasko för den förda politiken och de bortkastade investeringarna.

Det är notabelt att det land som uppvisar den mest substantiella minskningen av sina koldioxidutsläpp är USA. Detta beror dock inte på Obamas likaledes misslyckade gröna investeringar, utan på teknikgenombrott och privata investeringar i den nya tekniken för utvinning av billig naturgas, s.k. hydraulisk fracking. Minskningen beror på en övergång från kol till naturgas inom elproduktionen vilket innebär en halvering av koldioxidutsläppen per producerad kWh. Alltså, man har bytt ett fossilt bränsle mot ett annat.

Den enorma felinvestering som gjorts i intermittent energiproduktion kan inte rubriceras som annat är ett totalt fiasko. Allt bygger på djup okunskap bland västvärldens politiker rörande grundläggande tekniska samband. Om man verkligen varit ute efter att hitta en ersättning för fossil lagrad energi med förnyelsebar energi borde samhällets investeringar haft en helt annan prioritering. Man har av okunskap s.a.s. börjat i helt fel ända.

För alla med kunskap om hur energisystemet fungerar är det en självklarhet, att den enda möjligheten att kunna göra intermittenta energikällor praktiskt och ekonomiskt användbara, är att ha tillgång till en ekonomisk teknik för att mellanlagra den energi som produceras. På så sätt finns energin tillgänglig när den behövs och inte bara när den genereras. Slutsatsen av denna triviala insikt är att man skulle börjat med att investera i teknikutveckling på det området. Visserligen är det säkert många företag som försöker få fram sådan teknik, men pengarullningen från politiskt håll har i första hand gått till en brådstörtad utbyggnad av vindparker och solfångare utan hänsyn till hur den genererade energin där skall kunna nyttiggöras när den behövs.

Den utveckling av batteriteknologin som pågår har visserligen satt vissa spår och antalet eldrivna bilar ökar sakta men säkert. Den utvecklingen kommer dock inte att ta fart förrän batterierna blir mer snabbladdade och elbilarnas aktionsradie ökar. Den bästa gissning som kan göras idag är att elbilen får sitt stora genombrott de närmaste decennierna. Sannolikt hade denna utveckling kunnat påskyndas om man från början prioriterat batteriteknikutveckling och om en del av de pengar som kastats bort på vindkraftverk som snart är helt omoderna, hade lagts ner på den teknikutvecklingen.

Det faktum att G7 länderna nu gett upp de tidigare orealistiska målen för koldioxidutsläppen och rullat dem ända fram till år 2100 bottnar givetvis i den yrvakna insikten i t.ex. Tyskland att man trots skogar av vindsnurror och solpaneler överallt inte lyckats få ner koldioxidutsläppen till bråkdelen av vad man räknat med. Detta borde vara en startsignal att ta ett nytt grepp. Man borde nu sätta stopp för resultatlösa investeringar i intermittent energiproduktion och allokera om resurserna till att hitta ekonomiska och praktiska lösningar på hur vi skall kunna mellanlagra stora mängder el och värme. Den dag dessa lösningar ser dagens ljus kommer marknaden av egen kraft att investera i förnyelsebar energiproduktion.

Det är inte självklart att man i tid lyckas utveckla den önskade tekniken. Därför måste man även jobba med alternativa lösningar som har potential att minska utsläpp av växthusgaser, om nu dessa utsläpp visar sig problematiska, vilket vi ännu inte vet. Självklart är utveckling av en kostnadseffektiv och säker kärnkraft ett sådant spår som man bör satsa på parallellt. Bl.a. skulle det vara intressant att se en utveckling av toriumkraft.

Det finns heller ingen anledning att helt ge upp den fossila energin om man vill undvika koldioxidutsläpp. En alternativ användning av naturgas skulle kunna vara spjälkning av metanet till elementärt kol och vätgas. Vätgas som bränsle ger bara utsläpp av vattenånga. Om man använder kolet för att göra kolfiberbaserat konstruktionsmaterial bidrar det inte till mängden koldioxid som släpps ut. Däremot kan kolfibermaterial i många sammanhang ersätta stål, vilket ytterligare bidrar till att effektivisera samhällets energianvändning.

Eftersom världens stora utvecklingsländer snabbt måste få fram stora kvantiteter el för att bygga bort fattigdomen, kommer de att fortsätta att bränna kol och släppa ut växthusgaser i växande utsträckning. När de ser på västvärldens enorma felinvesteringar inser de att den väg vi slagit in på inte kan lösa deras problem. Skall vi få resten av världen att överhuvudtaget reflektera över att ställa om sin elproduktion till förnyelsebart, måste vi snabbt lösa de tekniska problemen med energilagring.

Den nuvarande klimatrelaterade energipolitiken befinner sig i en återvändsgränd som bara förödar ekonomiska resurser utan att lösa några klimatproblem. Den politiken bör snarast avbrytas och resurserna prioriteras om till den teknikutveckling som jag pekat på här. Det som oroar mig är att bildningsnivån bland ansvariga politiker idag är så låg att de saknar förmåga att ta till sig detta och att felinvesteringarna därför kommer att fortsätta. Trösten i sammanhanget är att den stigande koldioxidhalten i atmosfären hittills bara varit till fördel för mänskligheten och merparten av allt annat liv på planeten.