Fifflandet med temperaturdata är en vetenskapsskandal
När framtida generationer en gång skriver historien över skrämselkampanjen om global uppvärmning under de senaste decennierna, kommer ingenting att sticka ut mer än det sätt, på vilket officiella temperaturdata systematiskt justerats, för att visa att jorden värmts mycket mer än den faktiskt har gjort. Det är dessa justeringar som allt larmande vilar på.
Nyligen publicerades officiella temperaturkurvor för tre väderstationer i Paraguay och jämfördes med de temperaturer som ursprungligen hade observerats. I samtliga fall hade den faktiska utvecklingen för 60 års temperaturdata dramatiskt omkastas, så att en observerad kylande trend justerats till en som visade en markant uppvärmning. Detta var bara det senaste av otaliga exempel på en länge etablerad praxis bland klimatexperter runt om i världen – en praxis som reser allt större frågetecken rörande hela den officiella temperaturdatabas som klimatlarmen runt om i världen vilar på.
Överallt finner man samma misstänkt enkelriktade justeringar benämnda homogeniseringar. Det märkligaste är att historiska temperaturer för varje justering som görs räknas ner, när den ökande urbaniseringen snarast borde leda till motsatsen. En stor del av den uppmätta uppvärmningen på senare år kan ju hänföras till ökande bebyggelse runt mätpunkterna och borde därför motivera en korrigering neråt av dagens temperaturer snarare än av gårdagens.
De första homogeniseringarna gjordes av den amerikanska regeringen i Global Historical Climate Network (GHCN). De har sedan förstärkts av två av de viktigaste officiella temperaturregistren (GISS) och (NCDC). Båda använder också de förmenta uppvärmningstrenderna för att med hjälp av datormodeller uppskatta temperaturer över vidsträckta områden på jorden, där inga mätningar görs. Forskare och politiker är alltså i mycket stor utsträckning beroende av modellerade temperaturer för sin tro på den alarmerande globala uppvärmningen.
Tittar man på väderstationer över stora delar av Arktis, mellan Kanada och hjärtat av Sibirien så finner man i nästan samtliga fall att samma enkelriktade justeringar har gjorts. På så sätt menar man sig kunna visa en uppvärmning på upp till 1 oC eller mer, vilket är högre än de få temperaturer som faktiskt uppmätts. Detta har bl.a. överraskat Traust Jonsson, som länge var ansvarig för klimatforskningen på Island. Han förvånas över att se, hur homogeniseringen av en period av extrem kyla runt 1970 fått denna period att försvinna i den justerade databasen. Kylan under perioden ödelade nästan Islands ekonomi.
Ett av de första exemplen på denna typ av justeringar avslöjades redan 2007 av statistikern Steve McIntyre. Han hade upptäckt en artikel publicerad 1987 av forskaren och den fanatiska klimataktivisten James Hansen som under många år drev GISS. Hansens ursprungliga graf visade temperaturer i Arktis som var mycket högre runt 1940 än någon gång sedan dess. Senare homogeniseringar som han och GISS gjort ändrade Arktis historia och trollade bort fyrtiotalets värmeperiod. Arktiska temperaturer från den tiden har sänkts så mycket att de nu i överskuggas av de senaste 20 åren i de officiella temperaturangivelserna. Den här verksamheten hittar senast sin like i Stalin-Sovjets historieförfalskningar.
Arktis är speciellt intressant eftersom den förment försvinnande polarisen och isbjörnarna har varit ett huvudargument för dem som försöker övertyga oss om att vi hotas av skenande uppvärmning. Vi vet nu att kampanjen om de hotade isbjörnarna byggde på en ren bluff, och den verkliga orsaken bakom förändringarna i Arktis havsis beror på påverkan av att varmare vatten förs in av cykliska förändringar i Atlantströmmar. En sådan förändring inträffade för 75 år sedan, när den arktiska isen drog sig tillbaka ännu längre än vad den har gjort nyligen. Dessa fluktuationer i havsisen orsakas i ringa utsträckning av stigande globala temperaturen.
En betydligt allvarligare fråga är hur den massiva manipulationen av officiella temperaturdata – av skäl som GHCN och GISS har aldrig förklarat vetenskapligt – har kunnat ske och hur den tillåtits ligga till grund för den kostsammaste skrämselkampanjen i världshistorien.
Är då klimatalarmismen en stor komplott iscensatt av onda krafter?
Inom alla naturvetenskaper är en av de starkaste drivkrafterna den tävlan som alltid finns mellan forskarna, att vara den eller de som gör den stora upptäckten. Alla naturvetare drömmer om sin relativitetsteori för att nå ära och berömmelse och bli en Einstein inom sitt fack. För den unga meteorologiska vetenskapen är det givetvis likadant.
Meteorologin som vetenskap kom i princip till under Andra Världskriget för att vara ett stöd när millitära operationer planerades. Vetenskapen var till en början ett simpelt insamlande av observationer uppströms, för att baserat på dessa kunna göra en kvalificerad gissning, om vilket väder som man kunde vänta sig de närmaste dygnen. Det stora genombrottet för väderforskningen kom på sextiotalet, när man började få tillgång till datorer där forskare kunde programmera matematiska modeller av det kaotiska vädersystemet. Det krävde mycket stor datorkapacitet för att vara meningsfullt. Datorer kostade stora pengar, varför frikostiga forskningsanslag blev en nödvändighet för dem som ville bli framstående inom meteorologin.
Debatten om kärnkraften under 80-talet kom att handla om vilket som var mest riskabelt, kraft från fossila bränslen eller från kärnklyvning. Från kärnkraftlägret med Margaret Thatcher i spetsen (hon kom senare att ångra detta) valde man att lyfta fram risken med utsläpp av växthusgasen koldioxid från fossilförbränningen. Politiker som argumenterade för kärnkraft började skrämma med klimatförändringar som skulle orsakas av den fossila energin. År 1990 instiftade Thatcher Met Office Hadley Centre for Climate Prediction and Research, med det illa dolda uppdraget att underbygga skrämselpropagandan.
Det nyvaknade politiska intresset för klimatförändringar, orsakade av mänskliga aktiviteter, spred sig snabbt. Romklubben valde klimatet som avstamp för sin planerade globala revolution. Vid FN:s stora miljökonferens i Rio år 1992 gjordes klimatet till en ny huvudfråga för organisationen. Den omfattande och ständigt växande FN-byråkratin som oroade sig över en krympande roll när det kalla kriget upphört, såg i miljö- och klimatfrågan en ny stor överstatlig roll. Klimatfrågan skulle göras till de välavlönade FN-diplomaternas nya guldkalv.
Utvecklingen uppmärksammades av meteorologerna som såg sin chans att väsentligt öka sina ekonomiska resurser och statusen för sitt forskningsområde. Med svällande anslag kunde man programmera avancerade modeller inte bara för väderprognoser, utan även för den långsiktiga klimatutvecklingen. Man skaffade sig världens största datorer och började köra sina modeller. Det var ju uppenbart att både FN och många politiker behövde skrämmande klimatprognoser för att driva sina agendor, så modellprogrammerarna såg till att leverera. Ju mer skrämmande modellberäkningarna var ju mer uppmärksamhet och forskningsanslag fick man av samhället. Forskare som ägnade sig åt naturliga faktorer som i alla tider styrt jordens klimat, fick se sig tystade och svältfödda på anslag.
Alla vi som arbetat med avancerade matematiska modeller vet att de inte fungerar som prognosinstrument, de levererar det resultat man programmerar dem att leverera. Som långsiktiga prognosinstrument är de värdelösa, det går inte ens att skriva en matematisk modell för hur något så simpelt som en dubbel pendel skall svänga i framtiden. Modellerna är bara användbara för beräkningar i närtid, om de är korrekt programmerade.
Problemet för alla som ville utnyttja klimatfrågan, var att ett måttligt varmare klimat p.g.a. en stigande koldioxidhalt knappast var särskilt skrämmande. Mer koldioxid skulle ju därutöver gynna all växtlighet. För det stora flertalet människor var detta något önskvärt. Det hade givetvis varit betydligt enklare om vetenskapen pekat på att högre halt koldioxid skulle kyla ner klimatet. För att göra koldioxidutsläppen skrämmande var det alltså nödvändigt att måla upp en bild av katastrofal global uppvärmning. Det var även viktigt att visa på en betydande uppvärmning under det gångna århundradet, därav alla justeringar (homogenisering) av gamla temperaturserier.
De datormodeller som FN:s klimatkommitté valde att bygga sina larm på förutskickade en global uppvärmning på åtskilliga grader under detta århundrade. Klimatalarmismen fick dock problem direkt, genom att det innevarande århundradet börjat med en konstant temperatur trots fortsatt stigande koldioxidhalt. I stort sett samtliga klimatmodeller visade sig inte stämma med faktiska observationer. Nu hade man därtill uttömt möjligheten att räkna om historiska temperaturer, då det skulle ta bort intrycket av nittonhundratalets stigande temperaturer.
På det här sättet har klimatalarmismen hamnat i en återvändgränd och tvingas nu skylla alla möjliga typer av väderhändelser på stigande halt av växthusgaser. Tidigare förnumstiga påståenden om framtida snöfria vintrar har förbytts i, att extrem kyla och massor av snö på nordkalotten på senare år även skulle vara ett tecken på global uppvärmning. Desperationen i det läger som vant sig att leva på klimatlarmen är total, vilket jag skrev om igår.
Svaret på frågan är att det inte rör sig om en organiserad komplott utan snarast om mänsklig svaghet i kombination med sedvanlig politisk manipulation av opinionen som råkat bli extremt framgångsrik. Jag tror faktiskt Margaret Thatcher vrider sig i sin grav när hon ser vad hon varit med om att ställa till med.
Läs gärna:
http://www.amazon.com/Nutrition-Physical-Degeneration-Weston-Price/dp/091676420
Som amatör är det väldigt svårt att ta ställning till alla de frågor vi konfronteras med snart sagt dagligen. Man kan inte annat än förundras över Lars Berns påståenden och dragna slutsatser. Det är ju en enorm anklagelse att hela denna växthusdebatt skulle vara baserad på rena falsarier. Ja, vad ska man tro. Vad jag minns från tiden när detta med uppvärmning aktualiserades är att min omedelbara reaktion var att, det har ju varit varmare förr, det var ju därför människor bosatte sig på Grönland och bedrev någon form av jordbruk med djurhållning. Det var på 1200-talet det blev för kallt och man övergav sina boplatser. Det finns som sagt massor med underlag som visar att temperaturen varierat genom tiderna. Men jag har fortfarande inte kunskap att göra en utvärdering av etablissemangets som de säger "faktaunderlag". Jag hänger i viss mån med i Lars resonemang och tycker att det verkar trovärdigt.
Jag har bestämt mig för att tro på Lars Bern. Vad som stärker mig i mitt beslut är mitt snart obefintliga förtroende för de som anser och ansett sig utvalda att styra över andra.
Jag tar två exempel på nationell nivå. 1: Jag anser mig efter ca 50 år i branschen ha haft i det närmaste full kontroll på det mesta som har med bostadsproduktion att göra, finansiering, produktion och förvaltning. Det finns en över allt rådande förklaring till att vi har en havererad bostadsmarknad i landet, förklaringen stavas riksdagen. Det föreligger något fullständigt världsfrånvänt skimmer över hela den församlingen. För att misslyckas så kapitalt i den frågan så måste något grundläggande fel föreligga. En förklaring kan ju vara inkompetens, total okunskap, något som tycks vara en merit i dessa sammanhang, ett klart bevis är nu den senaste bostadsministern, islamisten Kaplan. Men Kaplan är inte den ende, det har sett likadant ut de senaste 20 åren.
2. Som det andra förtroenderaserande område hänför jag den totalt havererade integrationspolitiken. Hur kan det bara var möjligt för en riksdag att med öppna ögon bygga upp ett nytt segregerat samhälle med alla de otroligt negativa konsekvenser vi nu ser. Jag avstår här att räkna upp alla negativa konsekvenser, vilka jag är övertygad om att läsarna av denna blogg själva är kapabla att se.
Ja vi vet alla att det är mycket som hänger i luften nu och det är inte i riksdagen eller i FN de sitter som kommer att lösa framtida problem. Tyvärr är det för mycket som gått fel.
Jag väljer därför att tro på alternativa vägar.
Kanske vi måste försöka hitta sätt att på demokratisk väg få in annat folk i riksdagen och andra internationella organisationer.