Anthropocene

Strävan mot ökande entropi som andra huvudsatsen lär oss, innebär i praktiken att fattiga söker sig till välfärden. Det är migrationens främsta drivkraft och får den att fullkomligt explodera i dagens öppna värld. Självklart förstärks dessa människoströmmar av den ökande nöd och fattigdom som orsakas av alla krig. För EU innebär naturlagen att vi går mot en afrikanisering och för USA motsvarande mexikanisering. Samma naturlag drev på när halvannan miljon svenskar en gång migrerade till USA. Om migrationen inte kan bromsas genom minskad fattigdom, riskerar den utvecklade delen av världen att kollapsa under trycket av en migration som man inte klarar av att kontrollera. Sverige kommer att bli ett av de första länderna där välfärden inte längre kan upprätthållas.

Med fortfarande mycket höga födelsetal i stora delar av Afrika och Mellanöstern föds massor av nya människor till fattigdom och låg utbildning. Dessa, ofta analfabeter, söker sig till Europas välfärdsstater för att få del av välfärden. De kommer till länder där deras möjligheter att hitta ett jobb minskar för var dag, i takt med att enklare jobb snabbt försvinner och ersätts av robotar och datorer. De blir beroende av välfärdsystem som är finansierade av en relativ krympande skara som har riktiga jobb och betalar skatt. Vi måste gå till botten med dagens migrationsproblem, innan Sverige åter förvandlas till ett fattigt U-land, därför att skatteunderlaget inte längre räcker till för att betala. Skattebaserna flyttar från landet eller stryps av för höga skatter.

Det finns inga alternativ. Vi måste inse att den enda hållbara vägen för att kunna bromsa upp migrationsströmmar från Afrika, delar av södra Asien och Sydamerika, är att snabbt bygga bort fattigdomen där den finns kvar.Att lösa de globala migrationsproblemen handlar om att hitta ekonomiska lösningar som eliminerar fattigdomen. Klarar vi inte det kommer migrationen från fattigdom till välfärd att fortsätta tills resurserna klappar ihop och även de välutvecklade samhällena övergår i kaos och fattigdom.

Nyckeln till välfärd är tillgången till billig lätt tillgänglig energi. Detta är förutsättningen för att kunna genomföra de produktivitetsförbättringar som genererar tillväxt och nödvändiga överskott. Viktigast för att uppnå det är en infrastruktur för att generera och distribuera billig elenergi till alla. Elproduktionen måste vara baserad på billiga energiråvaror, företrädesvis kol, som finns kontinuerligt tillgängliga. Kina som är det land som lyckats bäst med att bygga bort fattigdomen, har insett betydelsen av en massiv utbyggnad av kolbaserad elkraft. Indien med sin nya regering har krokat på och satsar likaledes på snabb utbyggnad av kolkraft.

Västvärlden med FN och USA:s president i spetsen gör sitt yttersta för att hindra den i huvudsak kolbaserade tillväxten i utvecklingsländerna. Våra s.k. ideella NGO bedriver subversiv verksamhet för att sabotera alla försök att bygga bort fattigdomen. Politiken handlar i mångt och mycket om att försvara USA:s dominans inom världsekonomin genom att bromsa tillväxten i länder som Kina och Indien. Argumentet man försvarar sin politik med är den FN-ledda klimatkampanjen. FN-byråkratin drivs av ett egenintresse i en ny världsordning med överstatlig styrning av miljöpolitiken. Väst går så långt att man ogenerat manipulerar historiska temperaturmätningar för att sedan komma med påståenden som kraftigt överdriver den måttliga uppvärmningen sedan mitten av 1800-talet.

USA har tvingat Världsbanken till en ytterst restriktiv hållning till finansiering av kolkraftinvesteringar i utvecklingsländer. Kina har då, under motstånd från USA, svarat med att starta en ny bank Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) för att hjälpa till med just sådana investeringar. Banken har dock fått stöd från i stort sett hela övriga världen. Den av FN orkestrerade klimatkampanjen och propagandan är idag det utan jämförelse största hotet mot möjligheten att bygga bort fattigdomen.

Världen har två mycket stora problem som måste hanteras. Det på kort sikt allvarligaste är befolkningstillväxten och fattigdomen. Över en miljard fattiga människor lagar sin mat och värmer sina hem med öppna eldar inomhus. Det orsakar miljontals dödsoffer och hundratals miljoner sjuka varje år. För att lösa det problemet måste de fattiga få tillgång till el. Det i sin tur kräver fortsatt ökad användning av fossil energi för att producera tillräckligt med billig el. Det andra problemet som är mer långsiktigt är påverkan på jordens miljö och klimat från fossilanvändning och andra storskaliga industriprocesser.

Om man börjar med att strypa användningen av fossil energi av klimatskäl, kommer energin att kraftigt fördyras för utvecklingsländerna. Då kommer vi att tappa kontrollen över befolkningstillväxten och fattigdomen kommer åter att öka. Då målar vi in världen i ett hörn som slutar med kaos. Enda realistiska sättet att hantera de två huvudproblemen är att först bygga bort fattigdomen även till priset av fortsatta ökande växthusgasutsläpp. När vi om några decennier har nått en mer jämn välståndsfördelning kan vi koncentrera utvecklingen på att öka effektiviteten i fossilanvändningen och hitta nya alternativa tekniker för att producera billig el.

Omställningen från fossil energi är inte så överhängande som alarmister hela tiden påstår i sina domedagspredikningar. I snart 20 år har inte den globala temperaturen stigit trots stigande koldioxidhalt och den hittillsvarande effekten av det senare är faktiskt övervägande positiv. Växtligheten och skördarna på jorden har ökat och klimatet är lite angenämare med 0,8 grader varmare. Vi har faktiskt tid att under ordnade omständigheter bygga bort fattigdomen för att senare ta itu med klimatfrågorna. De krav som idag ställs av s.k. miljöorganisationer och gröna politiska partier är helt enkelt inte hållbara.