Några kommentarer till KVAs klimatyttrande
Som väntat möttes det nya klimatyttrandet från KVA av blandade kommentarer. Här kommer några reflektioner.
Man kan givetvis fråga sig om en vetenskaplig akademi överhuvudtaget skall ge kommentarer som försöker spegla en konsensus eller övergripande gemensam uppfattning. Royal Society som grundades 1660 och 79 år före den Kungl. Vetenskapsakademien har som sitt motto ”Nullius in Verba” eller ”take nobody’s word for it”.
Detta mottos mening kan också uttryckas som att medlemmar av Royal Society (RS) skall motstå trycket från en dominerande auktoritet samt att påståenden eller uppfattningar skall hänvisa till experimentellt fastställda fakta. Kungl. Vetenskapsakademien har inget liknande motto men avsikten har varit att främja vetenskaperna framför allt matematik och naturvetenskap eller som i den ursprungliga texten från 1739 ” att i Sverige upparbeta och kringsprida kunskaper i matematik, naturkunnighet, ekonomi, handel och nyttiga konster och manufacturer”
När det gäller klimatfrågan har Royal Society nyligen tillsammans med US Academy of Sciences publicerat en broschyr om klimatproblemet som en allmän information. Den följer nästan helt IPCC vetenskapliga rapport från september 2013. Några medlemmar av RS har protesterat med hänvisning till RSs motto med uppfattningen att sådana gemensamma yttranden inte bör göras. Orsaken att KVA publicerade ett yttrande nu var ytterst en uppdatering av yttrandet från 2009 med skillnaden att yttrandet nu endast reflekterar den naturvetenskapliga synen på klimatfrågan och inte några rekommendationer till eventuella samhällsåtgärder vilket förekom i yttrandet från 2009.
Som framgår att texten är det endast färre ändringar i sak jämfört med det tidigare yttrandet förutom uppfattningen att den negativa aerosoleffekten minskats samt rena uppdateringar av mätuppgifter och nya beräkningar.
Baserat på tillgängliga mätningar och observationer inte minst från rymdobservationer, inkluderande radarmätningar av världshavet samt regionala massändringar med GRACE-satelliten, finns det övertygande empiriska belägg för en fortlöpande uppvärmning av jordsystemet av storleksordningen 0.5 Watt/m2 som ett genomsnitt under de senaste 40 åren. Mindre variationer föreligger från år till år men dessa är med stor sannolikhet stokastiska eftersom sådana variationer inträffar i modellberäkningar utan ändring av växthusgaser eller solstrålning. Växthusgaser och solstrålning har mätts regelbundet under ca 40 år från satellit eller från ett stort antal mätpunkter i atmosfären. Stora framsteg har också gjorts att rekonstruera jordens temperatur och atmosfäriska växthusgaser för de senast 800 000 åren och det råder ingen tvekan att dagens 400 ppmv CO2 är den högsta på 800 000 år. Här är de ledande forskarna eniga.
Den globala uppvärmningen vid jordytan har varit ringa och är mindre än 1°C sedan mitten på 1800-talet. Detta indikerar tills vidare en låg klimatkänslighet. Den är lägre än vad som erhållits från majoriteten av modellberäkningar. Det innebär dock inte i ett långt perspektiv att en högre klimatkänslighet inte kan inträffa som följd av den stora osäkerheten främst som en följd av den stora svårigheten att behandla moln i modellerna. Detta är främst orsaken att IPCC valt att behålla ett brett intervall vilket KVA har reducerat något eftersom man ansett att inte IPCC korrekt reflekterat den minskade aerosoleffekten. Många förvånas kanske över att ett intervall med en spännvidd från 1-4°C behållits men det är tyvärr inget annat än ett ärligt redovisande av den stora osäkerhet som finns i klimatmodellerna.
Min personliga bedömning är att en uppvärmning på 4°C vid en CO2 fördubbling är föga sannolik och det skulle vara att driva försiktighetsprincipen alltför långt, men många framstående forskare föredrar att hålla sig på den säkra sidan och helgardera sig för oväntade ändringar. En del av sådana stora ändringar stöds av de förhållanden som rådde under den senaste mellanistiden för 125 000 år sedan. Det är därför ytterst en fråga om vilka risker som samhället är berett att ta och det är knappast KVA som skall ge detaljerade råd speciellt som dess medlemmar inte är eniga, faktiskt helt enligt RSs motto, nullius in verba. Det svenska samhället tar inte sällan risker på flera områden som när det gäller landets försvar, och det är upp till landets medborgare att klargöra för landets politiker vilka risker som man tycker är mest rimliga eller mindre rimliga. Tids nog kommer verkligheten att visa vilka risker som man borde ta och vilka man inte borde ta.
Lennart Bengtsson
15 april 2015
Ja ställer de frågor som många kommer att ställa och som Du måste kunna besvara. KVA skriver:”Den pågående snabba ackumuleringen av CO2 i atmosfären, kopplad till dess långa uppehållstid i atmosfären utgör ett allvarligt problem. Utan aktiva motåtgärder kan en hög koncentration av CO2 finnas kvar i atmosfären under hundratals år”.
1. Vad är innebörden av att ”CO2 i atmosfären utgör ett allvarligt problem”?
2. Vilka är ”aktiva motåtgärder” och vad är deras verkan?
Det är precis de frågor som politikerna vill ha svar på när de skall utforma kommande svensk klimatpolitik och som bara kan besvaras av vetenskap. Den högsta vetenskapliga kompetensen och auktoriteten kommer härvid till uttryck i KVAs Uttalande om den Vetenskapliga Grunden för Klimatförändringar och det är på denna grund klimatpolitiken kommer att formas. Innebörden i uttalandet måste då kunna förstås och ovanstående huvudfrågor måste ges ett tydligt och begripligt svar. I annat fall kommer klimatpolitiken att vila på lösan grund och kan bli hur katastrofal som helst. Så vad är Dina svar på dessa huvudfrågor?