En ägare av kött och blod!

Den 20 januari skrev jag följande här på bloggen:

Vilket ansvar har SCA:s styrelse för bolagets anseende?

I en lång rad ytterst pinsamma reportage har SvD Näringsliv den sista tiden blottat förhållanden inom det stora och viktiga börsbolaget SCA som framställs som en stor skandal. Några av reportagen kan man hitta under denna länk. Reportagen hotar att allvarligt skada förtroendet för företaget såväl som företagets styrelseordförande, dess VD Jan Johansson och företagets revisor från PWC. Även en lång rad andra ledande näringslivstoppar och revisorerna har figurerat med antydningar om otillbörliga förmåner från företaget. Det är för övrigt ett mysterium att SCA valt PWC som revisorer efter avslöjandena om deras roll i de avslöjade oegentligheterna i Stora Enso för några år sedan.

SCA-skandalen har nu gått så långt att Åklagarmyndigheten planerar att granska vad som hänt för att se om det finns skäl att inleda en förundersökning. Enligt SvD Näringsliv kan trolöshet mot huvudman och mutbrott vara två tänkbara brottsrubriceringar. Det är självklart ytterst allvarligt när sådana här misstankar upprepade gånger riktas mot ett företags två viktigaste befattningshavare. Det hela blir dubbelt allvarligt då SCA:s ordförande Sverker Martin-Löf även är ordförande i Industrivärden och vice ordförande i Handelsbanken som är bolagets två största ägare.

I dessa tider när frågor som rör styrelsens ansvar och etiken i styrelsearbete har stor uppmärksamhet och aktualitet undrar jag vad bolagets styrelse har för sig. Utöver den inre kretsen av personer kring ordföranden Martin-Löf sitter Leif Johansson i styrelsen. Med tanke på hans tunga ställning som ordförande i European Round Table, preses i IVA och styrelseordförande i Ericsson och Astra-Zeneca, borde han rimligen känna ett tungt ansvar för att skydda SCA:s anseende och aktieägarnas intressen. I en situation där förtroendet för Martin-Löf ifrågasätts i media, kan han inte trovärdigt försvara företaget utåt, varför styrelsen för länge sedan borde ha agerat.

På samma sätt som styrelsens synbara passivitet är ägnat att ytterligare skada företaget, är passiviteten från den största ägaren i Industrivärden Fredrik Lundberg förvånande. Han har rimligen ett mycket stort inflytande över Industrivärlden och därmed indirekt även över SCA. Det är i det rådande läget ett minimikrav att en storägare som Lundberg och SCA:s övriga styrelseledamöter klart deklarerar vilket förtroende de har för VD och ordföranden mot bakgrund av den här historien.

Försöket från ordföranden att avleda medias uppmärksamhet med spekulationer om att huvudägaren Industrivärden är ”avlyssnat” skapar ett intryck av desperation som direkt motverkar sitt syfte. Borde inte Leif Johansson och Fredrik Lundberg övertala Martin-Löf att ta time-out medan frågorna utreds av åklagare och den oberoende granskare som aviserats?

Alla vet vad som hänt sedan den 20 januari. Och idag skrevs det sista kapitlet i denna historia som handlade om makten i landets kanske viktigaste företagsgrupp. Mångmiljardären och storägaren Fredrik Lundberg tar själv klubban i maktbolaget Industrivärden. Därmed övergår makten i den här gruppen från korsägande tjänstemannastyre till ett styre med en äkta kapitalist av kött och blod vid spakarna.

För oss som känner Fredrik Lundberg är det inte så förvånande att det tagit lång tid att komma fram till detta beslut. Han är en ytterst eftertänksam och försiktig general. För det mesta leder denna eftertänksamhet till bra beslut. När jag samarbetade med honom som ägare i Incentive där jag var VD upplevde jag honom som en person som var nästan lika sparsam med aktieägarnas pengar som Ingvar Kamprad. Jag tror det är bra för den s.k. Handelsbanksfären att man fått en ledare av kött och blod som förvaltar egan pengar. Själv har jag aldrig varit rädd att ta rygg på Fredrik Lundberg.

Jag tror att svenskt näringsliv mår bra av dagens händelse.

 

Näringsliv | Industrivärden, SHB | |
#1 - - Rolf:

Lars, den 24 april skrev du att Svenska Dagbladet ägnar sig "mindre och mindre åt att vara en saklig nyhetsförmedlare, utan glider alltmer över till en journalistik präglad av ensidig alarmism och sensationsmakeri". Historien om SCA-ledningens flygresor, vilka jag menar är en storm i ett vattenglas, är väl ett bra exempel på drevjournalistik och sensationsmakeri. SVT hakade ju villigt på som vanligt, när man känner lukten av villebråd. Lundbergs beslut att sparka Nyrén uppfattar jag som att han gett efter för drevjournalistiken.

Svar: Man behöver veta lite mer om bakgrunden för att förstå, och det står inte att läsa i tidningarna. Den typ av styre där topptjänstemän utan eget ägande bygger upp korsägande och ömsesidiga relationer är farligt. Vi såg hur det gick med Volvo, så det faktum att den största ägaren med ett ansikte tar makten är bra. Drevet blev bara den katalysator som utlöste förändringen som ändå kommit förr eller senare.
Lars Bern

#2 - - Anonym:

Jämför aktiekurserna för SCA och Lundbergstyrda Holmen de senaste tio åren. Lundberg är ingen vidare industrialist.

#3 - - Lasse:

Senaste-hoppas jag du menar!
Industrivärlden behövs som motvikt till Investor i många stora bolag.

#4 - - Observator:

Kanske vore det inte så dumt med personer med Fredrik Lundbergs plånbok och moral även i politiken. För där frodas väl den mentalitet, som kännetecknar ”korsägande tjänstemannastyre” som aldrig förr. Sinekurer och pensionsavtal står som spön i backen – allt på medborgarens (aktieägarens) bekostnad.

#5 - - Samuel af Ugglas:

Personligen tycker jag att Mona Sahlins utsvävningar är värre med sin Toblerone. Det gör hon ju för skattebetalarnas pengar. Någon murvel påstod att ledningen flugit för 10 miljoner under fem år, murveln nämnde inte att 6,5 miljoner hamnat hos politikerna i form av utplundrade skatter och avgifter.

#6 - - JB:

Fredrik Lundberg verkar vara en mycket trovärdig, pålitlig, ärlig och bra person. En empatisk person. En trevlig person.
Men att vara person idag, av just kött och blod, alltså en verklig person, i en värld av kiv och strid på liv och död, där konkurrens om makt, kontroll och inflytande kan ske på alla nivåer, där ibland kanske också skenmanövrer och medvetna bortdribblingar kan ske, kan nog vara ganska så farligt?...
Alltså där skenmanövrer kan ske, som har andra syften än vad de vid en första anblick kan verka vilja ha?….

Att egentligen kanske vilja försöka döda antingen en hel nation eller också försöka döda endast ett helt företagsimperium i en nation, genom att försöka förstöra eller undergräva nationens, eller företagets, trovärdighet, respekt och tillit, är nog kanske ganska så effektiva metoder trots allt…?..

Det kan kanske liknas vid ett fotbollslag som låter sig köpas?..

Ett fotbollslag vars spelare då medvetet gör en massa finter, felpassningar, bortdribblingar och målinsläpp utan att det direkt syns att de med flit försöker förlora en match därför att de är i tjänst för dem som satsat på att laget just skall förlora?..
Alltså sådana spelare som då inte är ärliga och uppriktiga och inte egentligen är av kött och blod, utan istället är falska, tomma och köpta, och därmed utan uppriktighet och utan sanning eller ärlighet, genom att de har andra syften än vad de låtsas ha, sådana kan nog vara både svårupptäckta och farliga motståndare…?...

Sådana slags aktörer, eller spelare, kan nog vara svåra motståndare både för hela nationer och också för stora företagskoncerner…

Vem vet….

#7 - - Tege Tornvall:

Frågan är hur mycket av SvD-reportrarnas ihärdighet som är förutsättningslös granskning och hur mycket som drivs av allmän jämlikhetsiver och avundsjuka. Att jaga exempel på slöseri och personlig vinning är betydligt lättare än att sätta sig in i, granska och skildra industrigruppers komplexa verksamhet.

Det olämpliga i SCA-ledningens handlande är inte att samäga och utnyttja ett gemensamt flygbolag. Det gör flera, och jag har som journalist tidigare skrivit om vilka praktiska och ekonomiska fördelar det kan ge delägare och kunder jämfört med att flyga reguljärt.

Knappast heller att äga och använda en fjällanläggning för inbjudna kunder, affärskontakter och anställda är i sig olämpligt. Flera andra har liknande arrangemang för att odla goda personliga kontakter.

Jag undrar också om enskilda flygningar verkligen kostat så mycket som SvD skriver. Hur ser det ut om man tar flygbolagets totala årskostnad och delar den med antalet flugna personkilometer? För ett tiotal år sedan fick jag av Svenskt Flyg veta att ett normalplan för ett hundratal passagerare Arlanda-Frankfurt eller liknande totalt kostade 60-80.000 kr med alla kostnader inräknade. Dyrare flygbränsle och flygplatsavgifter men sänkta andra kostnader talar för kanske 80-90.000 kronor nu. Det motsvarar 800-900 kronor per passagerare. Men till det kommer tid, besvär och kostnader för att ta sig till resp. från flygplatser samt checka in/ut med köer etc.

Det olämpliga är i stället att tydligen rutinmässigt ha med familj och vänner och flyga utan direkt koppling till företagen och deras verksamheter. Det tyder på bristande omdöme och "fartblindhet" i användning av andras pengar.

#8 - - Björn i Bromma:

Det känns som att diverse har varit ute på experimentrundor under ett par årtionden och är nu på väg åter till ruta ett.
Dessa privata flygresor kan jämställas med TobleroneMonas kontokortsdravel, detta dock med Skattebetalarnas pengar.
10 miljoner för lite flygresor, det slösar ansvariga politiker bort med ett fingerknäpp.

#9 - - Göran:

Ja, faktiskt skulle nog resultatet av riksdagsledamöternas flygande uppvisa ett mycket större "svinn" än vad diverse privata företags flygresor.

Det kan visas sig att SCA flygande faktiskt är väldigt billigt i jämförelse med om SCA flugit reguljärt. Så petar de in någon enskild privat resa så har det ingen som helst betydelse i längden.

Dessutom. Vad som skrivs i pressen kan vi gott skala av med ungefär 90 % så kanske sanningen återstår.

Svar: Ja du Göran, dessvärre tror jag inte du vet vad flyg med privatjet kostar. Om det vore som du säger så skulle nog storägaren Fredrik Lundbergs, vars pengar gick till resorna, inte ha reagerat.
Lars Bern

#10 - - tipp:

Är den här historien journalistiskt mest för att skyla över regeringsledamöternas flygresor mellan Arlanda och Bromma eller är den en riksangelägenhet. Förvisso av intresse för aktieägarna och andra intressenter. Kostnaderna för de här flygresorna är dock en droppe jämfört med det hav av usla upphandlingar som sker i statlig och kommunal regi, för att inte tala om alla underliga chefstillsättningar.

#11 - - Göran:

Lars! Du har nog rätt. Jag tänkte på i jämförelse med Percy Barnevik som startade eget flygbolag för ABB eftersom det blev mycket billigare. Jämförelsen haltat nog jämfört med SCA.

Svar: För Barnevik handlade det alltid om effektivitet, så det stämmer säkert.
Lars Bern

#12 - - Kverulantus:

Underbart!
Att dessa glanspellar skall få glida.
Sveriges absoluta företrädare för industrin.
De har miljonlöner.
Hur mycket skall de ha innan de är nöjda.
De kämpar med näbbar och klor för att
"medarbetarna" som utför jobbet skall få så låga löner som möjligt.
Tanke på Sverige i framtiden?
Aldrig, de vill bara sko sig själva.

Upp