Anthropocene

Jag stötte nyligen på ett uttalande av superentreprenören Peter Thiel, mannen bakom PayPal, som väckte min tanke. Han sa att var gång du inte tillåts att debattera en fråga, är det ofta bevis på att något inte är som det skall. Han menade att när människor använder ordet vetenskap, är det ofta något som signalerar, som i poker, att de bluffar. Man säger social vetenskap, politisk vetenskap, klimatvetenskap, genusvetenskap etc., men man säger inte fysiskvetenskap eller kemivetenskap.  Vi säger bara fysik, kemi, meteorologi, filosofi etc. därför att vi vet att de är riktiga vetenskaper. De andra är mest tyckande och värderingar som förkläs till vetenskap för att förleda oss.

Det jag kom att tänka på var Upplysningstiden, det viktiga skede i historien som under 1700-talets senare hälft lade grunden för det högutvecklade västerländska samhället. Med upplysningen kom den vetenskapliga revolution som under de senaste tvåhundra åren gett västvärlden det globala övertag som vi nu är på väg att förlora.

Upplysningen var en intellektuell strömning. En krets av filosofer och författare som deltog i arbetet med den franska Encyklopedien försökte skapa en sammanhängande rationalistisk världsbild med förnuftets och vetenskapens hjälp. De kritiserade dogmatism och maktfullkomlighet i kyrklig eller statlig form. En rad kända filosofer deltog i det viktiga arbetet där Voltaire är den mest kända. Kant formulerade en berömd definition av upplysningen som människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet.

Filosoferna kring Encyklopedien ville forma en ny sorts filosofi, uppbyggd på en systematisk vetenskaplig metod vilken skulle ersätta 1600-talets metafysiska systembygge. De ville införa esprit systématique i stället för esprit de système – den av kyrkans prästerskap givna ordningen. Upplysningens företrädare ville befria människan från tro och vidskeplighet. Inte minst angelägen var man att propagera för sekularisering och tolerans och mot kyrklig makt och organisation. Krossa den skändliga! utropade Voltaire om kyrkan.

Upplysningens viktigaste idé var tron på människans förnuft. Alla människor är kapabla att tänka själva, därför ska vi inte okritiskt tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdar. Vi behöver inte ens tro på det som olika kyrkor lär ut och det som prästerna predikar. Tro inte heller på påståenden om konsensus i ett samhälle som undertrycker yttranderätten och försöker hindra debatten.

Historien går igen brukar det heta, och det kan vi sannerligen konstatera i dagens samhälle. Borta är upplysningstidens sökande efter esprit systématique. Nu är vi tillbaka i den av etablissemanget (vår tids prästerskap) givna ordningen – det politiskt korrekta – den politiska värdegrunden. Självklart sluter den döende kyrkans prästerskap upp bakom dogmerna. Och precis som i det samhälle där kyrkans dogmer en gång var lag, får en rad för oss vanliga människor viktiga frågor, som omfattas av värdegrunden, inte debatteras. Jag konstaterar som Peter Thiel att något inte är som det skall i vårt samhälle.

Hur många gånger har jag inte befunnit mig i situationer där värdegrundernas prästerskap t.ex. pratar om av människan orsakade klimatförändringar som motiv för långtgående maktutövning och översitteri. Att i sådana sammanhang ens ställa frågan Vilka klimatförändringar? är likställt med 1600-talets kätteri. När jag sedan i ett utslag av esprit systématique påpekar att det i stort sett saknas faktiskt observerade klimatförändringar blir jag kallad klimatförnekare. Och detta är bara en av de stora delar av värdegrunden där kritiska frågor leder till utfrysning ur samhällsgemenskapen.

Västvärldens ledare ljuger utan skam om klimatförändringar som inte inträffat. Vi i väsvärlden är på väg tillbaka till 1600-talets intellektuella mörker och lilla Sverige är som vanligt bäst i klassen. I fråga efter fråga stryps debatten och de som bryter mot tidens esprit de système tystas och mobbas med ad hominem. Ofta går dagens systemförsvarare ännu längre och berövar kättarna sin utkomst.

Katolska kyrkans avlatsbrev är tillbaka i form av skatt på en av livets tre grundläggande byggstenar. Dumheten och pseudovetenskapen breder ut sig och en allt större del av våra gemensamma ekonomiska resurser offras på det nya prästerskapets altare – vindkraftverk, miljöförstörande förment förnyelsebar energi, föråldrat järnvägsbyggande och allt annat meningslöst som är på väg att ruinera oss och vår livsmiljö.

Det kommer givetvis en ny Upplysning som ger de upplysta ett nytt övertag i utvecklingen. Den här gången tror jag dock att den Nya Upplysningen inträffar någon annanstans än i Europa.

Kanske kan vi vanliga människor med gemensamma ansträngningar samla oss i Voltairs anda och krossa vår tids skändliga förtryckare!