Anthropocene

Jag har på morgonen varit i en klimatkyrka på väckelsemöte. Den här gången var det hos ett ”trossamfund” som kallar sig Hagainitiativet och är ett PR-samarbete mellan 14 kända företag som vill visa upp att de är goda och hållbara.

Notabelt är att två av företagen i Hagainitiativet är Coca-Cola och McDonald´s. De två företagen bär det kanske tyngsta ansvaret för den metabola pandemi som drar fram över världen och som jag skrivit om tidigare. Idag uppskattas att 2,1 miljarder människor redan drabbats. Att prata om hållbarhet i anknytning till denna typ av företag är värsta sortens hyckleri.

Mötet som gick under rubriken Mediernas roll och ansvar i klimatomställningen var en ganska avslagen tillställning med ett drygt hundratal deltagare. Man var uppenbart frustrerade över att klimatfrågan kommit så i bakgrunden under valrörelsen. En av de som intervjuades på scenen tyckte att våra medier varit för objektivistiska och inte insåg sitt ansvar för att skildra klimatalarmen. Det är onekligen en annan bild än den vi övriga har av den av miljöpartister infiltrerade journalistkåren. Här bekräftades uppfattningen att medier inte skall objektivt förmedla information och nyheter, utan nuförtiden förväntas de bedriva opinion för bl.a. klimatalarmism. Man ondgjorde sig över att medierna inte i valrörelsen tydligare knutit extremt väder (kallat klimat) som kraftiga regn, skogsbranden, döda sälar på västkusten m.m. till det förändrade klimatet.

Något ifrågasättande av de påstådda klimatförändringarna förekom givetvis inte, alla utgick ifrån att det var en absolut sanning att vi förändrar klimatet på ett katastrofalt sätt. Den upprörande förekomsten av klimatskeptiker berördes av den nyligen avgångna miljöministern Lena Ek med repliken jag vet vilka de tre är. Hon angav dock inga namn. Det är tydligt att vi lever i helt olika världar.

Behållningen från mötet var något oväntat ett inlägg från Johan Kuylenstierna som numer är VD för Stockholm Environment Institute (SEI), där riksalarmisten Johan Rockström tidigare var chef. Kuylenstierna efterlyste en mer kritisk granskning från medierna av det han kallade för konsensusforskning på klimatområdet. Att klimatfrågan blivit så hårt politiserad menade han, hindrade en objektiv belysning. Det han pekade på var den stora osäkerhet rörande de faktiska sambanden och vad som styr klimatet som skapats av uppehållet i uppvärmningen.

Han sa att det inte längre går att bortse från att den globala uppvärmningen avstannat i femton år trots en fortsatt kraftigt stigande koldioxidhalt i atmosfären. Eftersom forskarna är eniga om koldioxidens växthuseffekt, måste det finnas andra viktiga faktorer som påverkar klimatet. Problemet som han upplevde var att forskare som började studera sådana faktorer lättvindigt stämplades som skeptiker och i värsta fall klimatförnekare av politiserade skribenter. Det var en allvarlig hämsko på forskarna. Jag drar mig direkt tillminnes drevet mot min vän professor Lennart Bengtsson, när det blev bekant att han ställt sig till förfogande som vetenskaplig rådgivare till The Global Warming Policy Forum (GWPF).

För mig kändes det overkligt att sitta där bland, vad jag bedömde var en stor andäktig samling bildade människor som förenades i tron på en ickefråga. Jag smet innan mötet var helt över och funderade hela vägen hem på vilka Lena Eks tre klimatskeptiker är?