Anthropocene

Återigen får vi bevis på hur allt som har med miljöfrågor att göra bygger allt mer på rent propagandamaterial. Hur det faktiskt förhåller sig i en observerbar verklighet får allt mindre betydelse. I artikeln WWF alarmism raises even green eyebrows granskas det senaste påståendet från det finaste av alla miljölobbyföretagen – det av vårt och andra kungahus så omhuldade WWF. Nu påstår man att jordens djurstam har minskat med 52% sedan år 1970. Läs artikeln som tydligt avslöjar det bedrägliga manipulerandet med statistiska data som man ägnar sig åt. Be alltid den som försöker skrämmas med denna typ av siffror att räkna upp de arter som utrotats. Jag lovar att svaret blir pinsamt avslöjande.

Det förhåller sig på samma sätt med den manipulerade klimatpropagandan, där man med utgångspunkt från i stort sett harmlösa vetenskapliga konstateranden, fabricerar grovt överdriven skrämselpropaganda genom ett systematiskt manipulerande och förfalskande av data. Här spelar organisationer som WWF en nyckelroll i desinformation och spridningen av denna propaganda.

Detta att skrämmas är WWF:s bärande affärsidé, klimatfrågan har varit deras perfekta storm, som nu börjar mojna till deras stora besvikelse. Så nu återupptar man sin mer traditionella skrämselpropaganda rörande utrotningshotade djur, som ju faktiskt avspeglas på företagets logga med den hotade Pandan. Alla dessa larm har gjort företaget till en miljardindustri i skrämselpropaganda. WWF följer skurken Lex Luthors devis att ju mer rädsla du skapar ju större blir bytet.

Vi har i färskt minne WWF:s mångåriga insamlingskampanj byggd på falska påståenden om utrotningshotade isbjörnar. Man frågar sig hur många miljoner som det bedrägeriet dragit in, pengar som sedan gått till alla företagets direktörer med löner som chefer i stora börsföretag. Tro inte en sekund att WWF är en ideell organisation, här rör det sig om en lukrativ födkrok för en massa människor och om lyxrepresentation på högsta nivå.

WWF:s bas är en anglosaxisk elit med kungahusen i gamla kolonialmakter tillsammans med vår kungafamilj och en rad av västvärldens mest förmögna personer. Dessa grupper utger sig för att vilja arbeta för en bättre miljö, men det handlar mest om makt och pengar när man skrapar lite på den fina fasaden. Visst har man pekat på vissa fall av utrotningshotade djur som behöver uppmärksammas, men merparten av miljölarm från WWF är inget annat än neokolonialism i syfte att bromsa utvecklingen i en rad fattiga utvecklingsländer. Det har gått så långt att några av dessa länder numer betraktar WWF och liknande västliga s.k. miljöorganisationer som agenter från västvärlden med syfte att bromsa fattigdomsbekämpning och ekonomisk utveckling i länder som t.ex. Indien.

Detta att den tidigare ideella miljörörelsen förvandlats till en cynisk multinationell storindustri i skrämselpropaganda och neokolonial agentverksamhet, har totalt underminerat hela miljöfrågan. Man kan inte längre lita på någon uppgift från dessa organisationer. Miljödebatten är helt korrumperad av lögner och överdrifter. Avslöjandet att vår nya miljöminister är en miljöbov, kan stå som ett lysande exempel på att men inte kan lita på de som säger sig företräda miljöintressen.

Bakom miljölobbyn finns ofta anglosaxiska miljardärer som på ett selektivt sätt slussar pengar via andra mer rumsrena sponsorer till miljölobby och agentverksamhet som bedrivs av WWF, Greenpeace, Friends of the Earth m.fl. miljardindustrier. Några exempel är Schmidt Family Foundation, Tides Foundation and Park Foundation som slussar sina pengar via organisationer som media uppfattar som ideella. Andra viktiga finansiärer är t.ex. storföretag som Coca Cola som använder sin association till WWF för att stärka sitt tvivelaktiga varumärke. Coca Cola är det företag som mer än något är ansvarigt för den globala metabola pandemi som jag skrivit om tidigare. Miljölobbyn får även frikostig finansiering via överstatliga organisationer som FN och EU som har ett starkt egenintresse i skrämselpropagandan.

Den kanske viktigaste drivkraften bakom kungahusens och den förmögna elitens engagemang bakom företag som WWF är deras ofta helt inhumana strävan att stoppa befolkningsutvecklingen. Engelska drottningens make Prince Philips uttalande att In the event that I am reincarnated, I would like to return as a deadly virus, to contribute something to solving overpopulation talar för sig själv. Det beklämmande är att även det svenska kungahuset deltar i denna tveksamma propagandaapparat.

Vi måste fråga oss om denna i högsta grad politiska verksamhet är förenlig med kungahusets roll i dagens Sverige?