Anthropocene

Den mycket välförtjänta utdelningen av Nobels Fredspris till Malala Yousafzai har ett djupt symbolvärde som inte kan underskattas. Händelsen kanske i historiens ögon kommer att markera den tipping point då maktstrukturen inom mänskligheten på allvar började växla från patriarkat till matriarkat. En tidigare medarbetare på IVL professor Arne Jernelöv skrev nyligen om hur kvinnorna tar över. Jag håller med honom och skall komplettera med ett något mer djupgående perspektiv än det han tar upp.

Mannens maktställning med kvinnan som underordnad har sina rötter i en tid i människans historia där fysisk styrka var avgörande för maktutövning och överlevnad. För en kvinna var det länge viktigt med en stark man vid sin sida som kunde skydda henne och hennes barn, precis som det är hos de djur som står oss närmast. Jag tänker då bl.a. på djurflockarnas alfahanar.

Sedan människor blivit bofasta efter istiden för tiotusen år sedan, började man bygga samhällen där säkerhet och trygghet ordnades kollektivt. Det medförde att andra egenskaper än muskelstyrka sakta men säkert började få betydelse för maktordningen. Rangordningen i de samhällen som utvecklades följde inte längre bara muskelstyrka. Gradvis har egendomar, kunskap och erfarenhet blivit ett allt viktigare rekvisit för platsen i makthierarkin. Redan där inleddes den utveckling där kvinnor kunde börja utmana männens ställning.

En viktig drivkraft bakom människans utveckling har varit den överlevnadsinstinkt som finns i generna hos allt liv. En del av denna instinkt har hos den medvetna människan tagit formen av sökande efter mening med livet. Man kan dra slutsatsen att vi har ett medfött behov av mening, ur vilket tron på en högre makt uppstått. I sin mest primitiva form började människor dyrka solen och ibland andra fysiska företeelser i naturen.

De gamla makthavarna och patriarkaten förstod tidigt att vårt behov av att tro på gudar var en bra plattform att bygga maktutövningen på. De insåg att ett smart sätt att skaffa sig legitimitet, var att utnyttja vår tro på det vi uppfattade som gudens ord. Ur denna insikt föddes först furstendömen där furstarna tilldelades gudomlig status och sedan kom prästerskapet i de stora religionerna. Vi kan tydligt se hur religioner formades utifrån denna insikt. Det manliga prästerskapet påstod sig kunna uttolka gudarnas vilja och detta nedtecknade de i skrifter som Bibeln och Koranen. Alla profeter var män. Skrifterna som gavs status av gudens ord har sedan kunnat läggas till grund för maktordningen i samhället. De är i realiteten inget annat än hopkokade rättesnören som skall göra patriarkatets ställning legitim. Dessa religiösa texter har ända in till våra dagar bl.a. utgjort grundvalen för patriarkalt förtryck av kvinnor.

Sekulariseringen i västvärlden har på hundra år steg för steg underminerat legitimiteten hos religionernas skrifter. Trots att kvinnan skulle tiga i församlingen infördes kvinnlig rösträtt i Sverige år 1921 och därefter har det ena hindret efter det andra mot kvinnors jämställdhet försvunnit. Kyrkan har tvingats på defensiven och har tappat större delen av sitt folkliga stöd. Som Jernelöv skriver tar idag kvinnorna två tredjedelar av alla universitets- och högskoleexamina i Sverige och för första gången disputerar fler kvinnor än män. Kvinnorna har lättare att hävda sig i det samhälle där kunskap är viktigare än muskler för platsen i hierarkin.

Det ”Trettioåriga krig” som nu rasar i den muslimska världen, har delvis även sin grund i ett gammalt patriarkats hopplösa men ursinniga kamp, för att hindra den västerländska sekulära utvecklingen från att även nå dem. Hatet som predikas mot västvärlden har givetvis bl.a. denna bakgrund.

Makthavarna i den religiöst patriarkala delen av världen känner sig hotade av flickor som skaffar sig kunskap. Försöket att mörda den enormt modiga flickan Malala är ett starkt vittnesbörd. Med den stora invandringen från den här delen av världen, har vi även fått in kampen i vårt sekulära samhälle. Det utbredda hedersvåldet mot unga flickor som vill få sin frihet och kunna styra sina liv själva, bär ett starkt vittnesbörd.

Tyvärr har kampen för kvinnors jämställdhet i vanlig ordning kidnappats av vänsterextremister med de infödda svenska politikerna med Gudrun Schyman och Åsa Romson i spetsen. I Schymans politiska kamp mot vårt marknadsliberala fria samhälle finns ingen plats för kampen mot hedersvåldet. Hennes vänsterextrema parti Fi drar istället ett löjets skimmer över arbetet för att nå full jämställdhet för alla kvinnor och skadar mest kvinnornas sak. Och Romsons predikade hat mot vita män ökar bara motsättningar till ingen nytta för våra utsatta flickor.

Den verkligt modiga kvinnokampen i vårt land förs av vår egen Malala. Den kurdiska kvinnan och människorättsaktivisten Sara Mohammad som leder Riksorganisationen GAPF (tidigare Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime). Hon kämpar mot hedersvåldet i Sverige utan synligt stöd från de infödda förmenta vänsterfeministerna. Hon lever med skyddad identitet under ständiga hot, medan Schyman och Romson glider runt i debatten på en räkmacka.

Det de vänsterextremistiska Fi-kvinnorna inte inser är att vägen till en ökad makt för kvinnorna inte går via en ofri elitistisk planekonomi. Sådana regimer har alltid utvecklats till massiva patriarkala diktaturer. Nej, med den utveckling som Jernelöv visar på, kommer våra flickor inom en generation att ta över det fria marknadsliberala samhället med det övertag som deras större kunskap och kompetens ger dem. Det förutsätter dock att vi lyckas försvara vår sekulära samhällsordning mot de mörka krafter som nu vill vrida klockan tillbaka. Krafter som av allt att döma får vänsterextremisternas stöd.

Så när flickorna får ett övertag blir det inte tack vara Schyman och Romson, utan trots!