Skenbar hållbarhet i CSR-arbetet

Inom näringslivet har CSR (Corporate Social Responsibility) blivit ett viktigt begrepp under de senaste decennierna. Det används när man vill visa hur företagen tar sitt samhällsansvar. Enligt Wikipedia handlar CSR om att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, ur såväl ett ekonomiskt, miljömässigt som socialt perspektiv.

Företagens CSR-arbete fick en kraftigt ökande betydelse i samband med FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Där fattades beslut om det som kallats Agenda 21 som beskriver hur arbetet för att motverka natur- och miljöförstöring, fattigdom och bristande demokrati skall bedrivas för att våra samhällen skall få en hållbar utveckling. Näringslivet som representerades i Rio av en sammanslutning av 48 av världens viktigaste företagsledare i organisationen WBCSD (World Business Council for Sustainable Development) anslöt sig till FN:s program.

Efter Rio kom begreppet miljömässig hållbarhet att används allt flitigare för att dels tydliggöra vad man menar med CSR samt för att understryka att ekonomiskt ansvarstagande krävs för att företagets samhällsansvar ska vara långsiktigt och integrerat i affärsmodellen. Idag ses CSR och hållbarhet i allt högre grad som något som även kan bidra till ökad lönsamhet då det kan ses som ett sätt att minska onödig förbrukning av såväl mänskliga, fysiska som ekonomiska resurser, och att samtidigt optimera användningen av de resurser man förfogar över.

Kritiker av företagens hållbarhetsarbete inom ramen för de regler som vuxit fram inom CSR, menar att det finns risk att multinationella företag med sina stora resurser, på detta sätt kan snedvrida konkurrensen och försvåra för mindre företag och företag från utvecklingsländer att komma in på marknaden. Ett sådant exempel är regler mot barnarbete, där man har svårt att skilja på industriell exploatering av barn och barn från fattiga familjer som hjälper sina föräldrar, på samma sätt som våra barn en gång hjälpte till i familjejordbruk.

Under de senaste tjugo åren har hållbarhetsarbetet allt mer kommit att domineras av klimatfrågan. Företagen hänvisar till vad man anser vara relevant vetenskap på området. Den viktigaste fråga som ställs i CSR-arbetet är hur företagens verksamhet påverkar klimatet. Det förekommer allt mer s.k. etiska fonder som sätter upp kriterier för hur mycket utsläpp av växthusgaser företagen i portföljen skall få ha. Den här utvecklingen kommer på längre sikt att visa sig ytterst tveeggad och kan mycket väl komma att underminera trovärdigheten för hela CSR-arbetet.

Jag har tidigare påpekat att samverkan inom vetenskaplig problemlösning är det effektivaste systemet för produktion av kunskap som världen någonsin skådat. Systemet borde kunna öppna för en utveckling av företagens sätt att arbeta för att nå största möjliga hållbarhet. Men tyvärr leder ofta våra kollektiva vetenskapliga projekt oss fel. Klimatforskningen är ett exempel på det.

Intuitivt förväntar vi oss att ju smartare forskarna är, ju felfriare modeller för förståelse av klimatet kan de skapa. Mot denna bakgrund, borde forskareliten därför ha korrektare uppfattningar och borde därför kunna ge underlag för att kunna styra företagens hållbarhetsarbete med överlägsen precision. Idealbilden av vetenskapen är att den bidrar till att förbättra tillförlitligheten i det vi tror på. Men allt för ofta är det inte så. Vi borde inse när även en expertanalys kan gå snett, om vi betänker alla de faktorer som ingår i skapandet av komplexa modeller av verkligheten.

Vi tar för givet att alla faktorer som styr forskarnas modeller är koordinerade med verkligheten, så att när deras handlingar bygger på modellberäkningar, så är de på rätt väg. Men det förutsätter att forskarnas beräkningar ständigt testas mot verkliga observationer och att man ser till att korrekta föreställningar kontinuerligt tränger undan de felaktiga, genom feedback från försök och observationer av den faktiska utvecklingen. 

Det finns dock en annan typ av faktorer bakom vetenskapliga uppfattningar som påverkar om vetenskapsmännen medvetet eller omedvetet kommer att anamma dem. Den sociala belöningen för att harmonisera eller inte med övrigas övertygelser är en ofta förbisedd faktor. Vårt sinne är utformat för att balansera mellan att vara i harmoni med verkligheten och med de övriga i vår grupp. Ju större satsningar på social samordning inom en vetenskap, ju mer sällan testas föreställningar mot verkligheten. Resultatet blir att sociala krav bestämmer övertygelsen och gruppens fixering vid en bestämd tro blir då lätt dominerande. Vad FN ägnat sig åt sedan Rio är just en enormt omfattande satsning på social samordning inom klimatvetenskapen genom sitt kampanjorgan IPCC.

Eftersom forskare lever i täta nätverk av egenvalda grupper vars medlemmars prestige är sammanlänkad i ett skrå, så inkuberar de ofta  självförvållade villfarelser som leder vetenskapen helt fel. Ett övertydligt exempel på det grupptänkande som på detta sätt kan uppstå är föreställningen om, att naturligt mättat fett i kosten är grundorsaken till den tilltagande fetman och åderförkalkningen. De skeptiska forskare som i decennier ifrågasatt denna villfarelse har frysts ut av skråt och de har haft svårt att göra karriär och få anslag till sin forskning. Nu ett halvt sekel efter att larmen om fet kost basunerades ut, visar det sig att de som vågade vara skeptiska haft rätt och hundratals miljoner människor är metabolt sjuka helt i onödan.

Det för dagens CSR-arbete allvarligaste exemplet på vetenskapligt grupptänkande är klimatfrågan där den akademiska världen i flera decennier framhärdat i uppfattningen att den stigande koldioxidhalten är det allvarligaste hotet mot ekosystemets hållbarhet. FN har underblåst villfarelsen p.g.a. sitt intresse av en ökad överstatlig roll. Uppfattningen bygger på klimatmodeller som till 97% visat sig inte stämma med observationer av verkligheten. Någon feedback från dessa observationer har dock inte tillåtits påverka modellerna. Skeptiska forskare har hånats, blivit utfrysta och berövats sina anslag.

Klimatmodellerna har lagts till grund för en rad larm om flera graders global uppvärmning, snöfria vintrar, smältande polarisar, ökande extremväder, accelererande havsnivåhöjningar, utarmad biologisk mångfald m.m. som alla visat sig inte stämma med det faktiska utfallet. Vädret har de senast decennierna legat med god marginal inom den naturliga variabiliteten och den globala medeltemperaturen har inte ändrats på 18 år trots fortsatt stigande koldioxidutsläpp. Observationer av verkligheten visar att utvecklingen under efterkrigsstigen snarast gått mot ökad hållbarhet. En ytterst måttlig uppvärmning, markant ökad växtlighet och minskad känslighet för torka har förstärkt ekosystemet.

Inom vetenskapen börjar faktiska observationer få ett ökat genomslag, men hela det politiska etablissemanget och en rad administrativa ledningar för vetenskapliga sällskap utgår fortfarande från modellernas missvisande förutsägelser. Detta kommer att skapa ett växande dillemma för de företag som arbetar på sina hållbarhetsstrategier. Man måste fråga sig om man i sitt arbete skall utgå från den förhärskande politiska villfarelsen eller om man skall utgå från faktiska observationer.

Utgår man från den politiska bilden av klimatfrågan i vårt samhälle fortsätter man med åtgärder för att minska sina direkta och indirekta koldioxidutsläpp. Man kommer då att kortsiktigt få beröm i politiska sammanhang och av politiskt korrekta media. Den risk man löper är att man inom några år sitter med en verksamhet som inte alls är hållbar ur ett faktiskt observerbart perspektiv. Vi kan idag se hur det svenska Livsmedelsverket hamnat i ett likartat dilemma runt sina kostråd sedan flera decennier. Hela verkets trovärdighet är på väg att undermineras sedan det visat sig att just verkets kostråd påskyndat den metabola sjukligheten.

Företagen kan istället välja att inrätta sitt hållbarhetsarbete efter faktiskt observerbara effekter av företagets verksamhet. Sannolikt skulle en sådan strategi innebära att man i stort sett slutar bekymra sig för sina koldioxidutsläpp och börjar koncentrera sig på sådant som faktiskt har en observerbart skadlig effekt på ekosystemet. Man kommer då att hamna på politiskt korrekta fonders svarta lista och man kommer att få kritik av politiker och i politiskt korrekta media – i historieböckerna kommer man dock att få rätt.

1 Bo Blomberg:

skriven

Redan Gunnar Myrdal skrev att "fakta sparkar". Min förhoppning är väl att dessa sparkar kommmer att hamna i baken på Livsmedelsverket och i dom feta bakarna hos IPCC:s "the team", samt övriga ohederliga manipulatörer inom den korrupta s k klimatvetenskapen. Det är nåt som tyvärr kommer att ta lång tid pga av att de flesta journalister och massmedia inte gjort sitt jobb att kritiskt granska makten inom såväl livsmedels- som klimatområdet.

3 Björn i Bromma:

skriven

CSR verkar luddigt. Vem har den precisa kunskapen om vad som händer i det övre högra hörnet när man "skruvar" litet i det nedre vänstra?
Ta vår grannfru tex. Hon arbetade länge inne i Sthlm och tog tunnelbana fram och tillbaka till arbetet, oftast under rusningstid med fullpackade vagnar och diverse halvsnuviga medresenärer. Hon blev förkyld ca 2-3 ggr per år.
För sex år sedan bytte hon jobb till ett nytt beläget i en närförort varpå hon kör egen bil fram och tillbaka.
Hon tycker det är jätteskönt att slippa all trängsel i tunnelbanan och kan färdas lugnt och rofyllt med bil istället. Dessutom så är hon numer aldrig förkyld.
"Fan ligger dold i detaljerna"

5 Pär Engström:

skriven

Ett företags främsta uppgift är att gå med ekonomisk vinst.

Att kombinera denna uppgift med någon annan uppgift, t.ex. "hållbar miljö", "hållbart samhälle" etc., är vanskligt. Dels bereonde på att ett samhälles politiska avgräsningar (lokal, kommunalt, regionalt, statligt, regioner, globalt) sällan stämmer med ett företags uppbyggnad (transantionellt, nätverksföretag etc.). Dels bereonde på ojämlika evidensförhållanden vid utvärdering. Företagets vinst mäts ständigt och ger företaget och dess ledning direkt återkopplingar om de har nått de ekonomiska målen eller ej, medan företagets påverkan på miljön ofta uppdagas långt senare.

Dock bör påpekas att det är en skillnad mellan småföretag som är förankrade i lokalsamhället och företag som i första hand konkurrerar på en global marknad.

2 Sören F

skriven

Sant, och för att trassla ut klimat ur hållbarhetskalkylerna, som är en industri för sig, behövs ett projekt i samarbete med just den, och med nätverkssamarbetande underifrån i näringslivet inte olikt det som ledde fram till dagens situation med allmän uppslutning kring vad WBSCD utgör.

4 Lars Bohman

skriven

SVT är ett av miljörörelsens fästen. Särskilt i Kunskapskanalen som riktar sig till elever och lärare. Där saknas sällan ett klimatalarmistiskt inslag. Idag påbörjas en serie "Jordens gränser" med sex timslånga avsnitt. Höjdpunkten i dagens premiäravsnitt är en intervju med Rockström. Låt oss gissa att det ska handla om hållbarhet.

Så går det på, dag ut och dag in. Isar som smälter, instabilt väder, hotade arter, koldioxid... Detta kallas public service, men har blivit till ett okritiskt propagandainstrument för maktens intressen.

Just Kunskapskanalen kommer undan med det mesta eftersom den inte har så stor publik. Jag misstänker dock att avsnitt får tjänstgöra som fördjupning i skolans studier av klimat och miljö.

Det borde åtminstone vara möjligt att någon gång då och då redovisa ett mera kritiskt inslag, men det tror jag mig aldrig ha sett.

6 Christian B Med Dr

skriven

Massmedia i den upplysta världen (Läs västvärlden) måste regelsättas!
-Det går inte att detta viktiga inf-organ kommer undan med att bete sig som Krösa-Maja i Emil i Lönneberga.