Klimatöverenskommelsen mellan Xi Jinping och Barack Obama för några dagar sedan måste säkert förvåna många européer och inte minst flertalet svenskar. Till skillnad för Europa med sina detaljerade procentsatser, där Sverige helst vill briljera med det största sparbetinget, är rapporten från toppmötet i Kina allt ifrån detaljerat. Den amerikanske presidenten gav visserligen ett politiskt löfte om en minskning av koldioxidutsläppen med 26-28% till 2030 (relativt till 2005) men efter kommentarer från ledande republikaner är det högst osannolikt att detta kommer att förvandlas till en legalt bindande text inte minst med hänvisning till Kina. Kina gjorde nämligen klart att koldioxidutsläppen kommer att fortsätta att öka så mycket som krävs till 2030 med därefter ser man för första gången en realistisk möjlighet att minska utsläppen.
Om vi utgår från den dystra framtidsbild som flertalet svenska politiker och samhällsdebattörer målat borde inte minst den kinesiska klimatpolitiken leda till en nära nog global katastrof och inte minst gäller detta i länder som USA och Kina som verkligen drabbas av extrema väderhändelser i en utsträckning som inte förekommer i Europa! I våra trakter är nämligen väderhändelser och klimatvariationer betydligt mer beskedliga. För att framhäva farorna med extremväder hämtar ju inte sällan europeiska media exempel från USA och Ostasien där väder och klimat av geografiska skäl är tydligt mer extremt än i Europa. Ett höstoväder över Mellansverige är trots den medialt uppjagade uppmärksamheten verkligen småpotatis jämfört med en super-typhoon längs kinesiska ostkusten eller en kategori 5 orkan i Mexikanska golfen. Och trots den föregivna tron att dessa oväder kommer att förvärras är man betydligt mer oroad i Europa över detta än i USA eller i Kina! Samma brist på oro gäller i ännu högre grad i Indien som inte har några som helst ambitioner att minska sina klimatutsläpp utan tvärtom öka dessa.
Vi har med andra ord den absurda situationen att de länder där ett varmare klimat snarare skulle innebära tydliga fördelar som Sverige, råder i flera kretsar närmast en panikstämning över ett något varmare klimat än vad det gör i länder som Kina, Indien och USA som enligt IPCCs klimatprojektioner kommer att drabbas betydligt allvarligare av ett varmare klimat! En förklaring i gammal kolonial tradition, som säkert är den dominerande i Europa, är att dessa andra länder inte förstår sitt bästa och måste därför ledas den rätta vägen. En annan förklaring, minst lika trolig, är att de andra länderna säkert har tänkt igenom detta lika grundligt som européerna men gjort den bedömningen att situationen inte är så extremt allvarlig som utmålas, jämfört med alla andra problem som de och mänskligheten har att leva med. De har säkert svårt att begripa varför européerna är så extremt oroade för klimatet. Emellertid, om man i Europa härigenom ytterligare försvagar sin ekonomi och fortsätter att belasta sitt näringsliv med ännu mer pålagor så ser säkert Kina och Indien detta som potentiella fördelar vilket säkert även USA gör. Bristande klokhet i politik och affärer kräver tyvärr alltid sitt pris om inte omedelbart så efter en tid.
Lennart Bengtsson
13 november 2014
skriven
Applåder, Lennart! Visst är det här en god beskrivning.
Må dina tankar få en stor spridning!
skriven
Ytterligare en förklaring till att politiker och samhällsdebattörer i Europa är mer oroliga för en global uppvärmning än vad politiker och samhällsdebattörer är i t.ex. Indien, Kina etc. kan bero på att de, av egostiska skäl, inte vill att en (potentiell) marknad som Kina och Indien utgör ska få stora samhällsproblem, vilket skulle missgynna både världsekonomin och Europas ekonomi. Inte minst med tanke på att Kina och Indiens ekonomi fortfarande har en stark tillväxt.
En närliggande förklaring ser ett hot i form av mängder av klimatflyktingar som skulle kunna sökas sig till de, utifrån IPCCs rapporter, klimatmässigt mer gynnsamma förhållanden som råder i Europa.
En tredje variant, som t.ex. framhålls i vissa artiklar och kommentarer i Stockholmsinitiativets blogg, är att politiker som säger sig uppleva ett klimathot upplever egentligen ett ekonomiskt hot från t.ex. Kina och Indien. Att lägga på dessa och andra tilläxtregioner ekonomiskt kostsamma klimatmål skulle utifrån detta synsätt vara ett sätt att minska ner nämnda ekonomiska hot.
Ja, det finns ytterligare ett antal varianter.
skriven
Utmärkt att du, i det sista stycket, uppmärksammar att dagens dåraktiga klimatpolitik i Europa innebär stora vinster för andra länder. Vi vet ju också att det globala klimatet inte alls påverkas av partiella avtal av Kyoto-karaktär. Kloka makthavaare i tredje världen har därför dubbel anledning att tacka nej till nya Kyotoavtal. I bästa fall kan de därmed också sätta punkt för det makalösa växthushyckleriet i Sverige och inom EU.