Anthropocene

Fredagens SVT Rapport gjorde en stor historia av det faktum att den superförmögna och oerhört inflytelserika familjen Rockefeller nyligen annonserade att dess lilla Rockefeller Brothers Fund skulle dra sig ur investeringar i fossil energi. Uppgiften publicerades nyligen i samband med FN:s uppblåsta klimatmarsch i New York, som jag skrivit om tidigare.

Detta att den av världens finansfamiljer som historiskt är starkast knuten till oljeindustrin, nu synes deklarera att man drar sig ur investeringar i bl.a. olja fick hela den klimatalarmistiska lobbyn att gå i spinn. Självklart tog det politiskt korrekta etablissemanget i lilla Sverige nyheten genast till intäkt för långtgående förhastade slutsatser, förmedlade av Rapport på bästa sändningstid. Jag återkommer till Rockefeller nedan.

SEBankens chefsalarmist Klas Eklund menade att fler och fler oroas för det som brukar kallas stranded assets. Det är ett mysterium att banken fortsätter låta honom skada bankens anseende med sina okunniga alarmistiska uttalanden. Vad han menade med det fina engelska uttrycket var outnyttjade naturtillgångar som representerar stora värden i olika balansräkningar runt om i världen. Han sa att de kanske inte ger avkastning i framtiden, för de förstör klimatet. Allt fler investerare räknar in politiska risker i kalkyler - att det kommer regelringar i framtiden som gör det för dyrt eller svårt eller fel att plocka upp olja och kol ur marken. Och i så fall blir de här tillgångarna inte alls värda så mycket som vi tror idag.

Även chefen för Fjärde AP-fonden Mats Andersson berättade att fonden gått i bräschen bland internationella investerare för att kartlägga den klimatpåverkan alla företag i fondportföljen har, för att sedan plocka bort de företag i varje bransch som har högst klimatpåverkan. Med klimatpåverkan menade han sannolikt utsläpp av koldioxid. Jag tror dock inte han har en aning om vilken denna påverkan är. Han fortsatte att påpeka att genom att ta bort var femte företag, minskar man koldioxidavtrycket med 50 procent och för att få en bra avkastning måste du klara hållbarhet långsiktigt. Det här är ett sätt att öka avkastningen, det är inte välgörenhet.

Enligt reportaget meddelade nyligen Andra AP-fonden att man sålt av ett antal av de största olje- och kolföretagen från sin portfölj. AP-fonderna har strikta placeringsregler från riksdagen. De får bara ta etiska och miljöhänsyn om det inte försämrar den långsiktiga avkastningen. Det får helt enkelt inte kosta pengar att göra det man tror är rätt. Denna hållning tyckte Mats Andersson i början var omöjlig. Men han säger att han ändrat sig och lägger till jag trodde i början inte att det var möjligt. Men nu har jag insett nu att du måste klara hållbarhet långsiktigt, för att få bra avkastning. Och hittills har klimatanpassningen av portföljen inte inneburit sämre avkastning.

Det sista påpekandet är uppseendeväckande missledande. Ta t.ex. Tredje AP-fondens politiskt styrda investering i PG Gyllenhammars vindkraftbolag Arise som ursprunligen var på 200 Mkr, men som nu är värd bara 60 Mkr, en förlust på 70% med andra ord. Det hade även varit intressant för tittarna att få veta att Arise är typiskt för genomsnittet för denna typ av investeringar i s.k. förnyelsebar energi. De senaste 12 åren har index för sådana investeringar fallit med just 70% medan index för investeringar i olja och gas stigit med 150%. En olje- och gasinvestering är idag värd tio gånger så mycket som en lika stor investering i förnyelsebart. Här spelar AP-fonderna och Mats Andersson bort pensionsspararnas pengar på politiskt korrekta placeringar.

(Senaste börsnotering ExxonMobil rose 2.26% after it reported better earnings driven by higher margins and improved operations. Chevron climbed 2.75% as third-quarter net income rose for the first time in three years.)

Ser man herrarna Anderssons och Eklunds förnumstiga yttranden mot bakgrund av verkligheten bakom den ytterst manipulativa familjen Rockefellers utspel, blir dessa direkt pinsamma. Hur lättlurade får en ekonom i SEBanken och en AP-fonddirektör vara?

Familjen Rockefeller är inblandade i praktiskt taget vart enda slutna sällskap av betydelse för manipulation av världspolitiken som t.ex. Trilaterala Kommissionen, Bilderberg Gruppen, World Economic Forum, Romklubben m.fl.. Många av dessa sällskap har starka bindningar till miljörörelsens ljusskygga rötter vilka kartlagts av Jacob Nordangård.

När man inför FN-mötet annonserade att Rockefeller Brothers Fund skulle sluta investera i olja och kol var det bara ett typiskt manipulativt PR-trick. Den här fonden är en i dessa sammanhang betydelselös filantropisk fond som familjen startade 1940 för att stärka sitt anseende. Pengarna är inte tillgängliga för Rockefellers genom att de redan ligger i fonden på en knapp miljard dollar. Om fonden förlorar pengar på dåliga investeringar blir det bara mindre till välgörenhet, ingen uppoffring för någon Rockefeller överhuvudtaget.

Den förmögenhet som Rockefellers verkligen disponerar är enormt mycket större. Ingen vet hur rik den här familjen är eftersom man använder alla tillgängliga trick för att dölja familjeförmögenhetens omfattning och var pengarna placeras. Sannolikt äger man via sinrika transaktioner mycket stora tillgångar i fossil energi. Förmögenheten kan mycket väl vida överstiga vad världens officiellt rikaste personer äger. Familjemedlemmarna lever i ofattbar lyx och bryr sig nog ytterst lite om sina enorma ekologiska fotavtryck. Allt var bara ett framgångsrikt PR-trick för att få internationell uppmärksamhet. Och detta gick Klas Eklund och Mats Andersson på!

Klas Eklunds påstående att världens enorma outnyttjade reserver av fossil energi skulle vara stranded assets är direkt obegåvat eller manipulativt. Den enda delen av världen där man fortfarande pratar på allvar om att minska fossilanvändningen är inom EU och hos Obama i Vita Huset. Obama kontrollerad dock inte utvecklingen i USA som styrs av marknaden oberoende av vad han och hans utrikesminister pratar om.

I länder där 90% av världens befolkning finns och där tillväxten är långt större än i EU och USA är man helt inställd på en fortsatt växande användning av fossil energi. Kina och Indien kommer inte att slå av på takten förrän man utplånat fattigdomen i sina länder. Detta ytterst triviala konstaterande borgar för att marknaden för det Klas Eklund kallar stranded assets av allt att döma är lysande framöver. F.ö. vet även Rockefellers det.

Sannolikt var en biavsikt med utspelet från den lilla filantropiska fonden att köra ner aktiekurserna på oljeaktier så att deras övriga fonder kan köpa upp dem billigt. En del av aktierna de köper kanske kommer från svenska pensionsbesparingar, som Mats Andersson realiserat i sin personliga strävan att vara politiskt korrekt i den lilla svenska ankdammen. Kanske blir han rikt belönad för det av Åsa Romson.

Förlorare är våra pensionärer och kanske SEBankens fondsparare?