Är klimatnojan en kollektiv vanföreställning?

Universum är obevekligt och katastrofalt farligt i en omfattning som inte bara hotar samhällen utan civilisationer och hela vår art. En förunderlig kedja av osannolika händelser gav en gång för tre miljarder år sedan, upphov till en bubbla med nödvändiga förutsättningar för uppkomsten av liv, vår art och vår teknologiska civilisation. Med tiden kommer yttre eller inre händelser att göra att bubblan brister som alla såpbubblor förr eller senare gör. Om vi fortsätter att aningslöst driva runt inuti denna sköra bubbla och tar dess fortbestånd för givet, då kommer vi garanterat att blåsas ut som ett stearinljus i en orkan. Det är bara en tidsfråga.

Hållbar utveckling handlar om att förlänga tiden fram tills dess att bubblan brister och att skapa en beredskapsplan för hur vi skall överleva därefter.

Vi hotas av gammablixtar som kan sopa rent större regioner i Vintergatan från allt liv, kosmisk strålning från närliggande supernovor, asteroider och kometer som kolliderar med jorden. Sådana kollisioner har vi sett inträffa på Jupiter vart och vartannat år. Andra hot är Yellowstone-liknande supervulkanutbrott. Tobas utbrott för 70.000 år sedan utrotade nästan alla människor, bara några få tusental återstod. Medeltemperaturen på jorden sänktes med flera grader.

Stora koronaeruptioner från solen som den år 1859 (Carringtons event) kan komma att släcka ner hela vårt elnät och all elektronik som den teknologiska civilisationen vilar på. Det skulle medföra en civilisationskollaps som vi kanske inte kan återhämta oss från, eftersom reparationerna kräver el från elnätet. Detta är bara ett exempel på de mer allmänna riskerna med det komplexa, bräckliga ömsesidiga beroendet inom vår nuvarande teknik. Sannolikt måste vi även räkna med att många andra hot fortfarande är okända för oss.

Genomsnittliga G-typ stjärnor visar en variation i energiproduktion på cirka 4%. Vår sol är en typisk sådan G-typ stjärna, men dess observerade variabilitet. Under vår korta historia har vi bara prövat på en fyrtiondel av de variationerna. När solen återvänder till en mer typisk fyraprocentig variation i strålningen, kommer detta att vida överträffa alla andra tidigare upplevda klimatvariationer.

Framväxten av en naturvetenskap som inte är korrumperad eller styrd av vidskepligheter väcker långsamt vår art till medvetande om dessa yttre faror. Om vi har tur kanske vi hinner bygga ett robust, motståndskraftig planetära och utomjordisk hypercivilisation som kan övervinna utmaningarna. En sådan hypercivilisation skulle behöva vara oändligt mycket rikare och mer vetenskapligt avancerad än dagens för att kunna hantera nästa Yellowstone-utbrott eller en tvåprocentig nedgång i solens strålning. Slutet på interglacialen och istidens återkomst inom loppet av något tusental år är kanske den mest näraliggande klimatbaserade katastrofen. Den kommer att lägga den europeiska och nordamerikanska civilisationen under några km is, om vi inte hittar ett sätt att stoppa den. Att i detta läge bromsa vår tekniska utveckling som starka politiska krafter eftersträvar, är det största hotet mot en hållbar utveckling för mänskligheten.

Vare sig vi vet det eller inte, befinner vi oss i en kapplöpning för att skapa en teknisk hypercivilisation som kan rädda vår existens innan det är för sent. Om de nämnda hoten verkar alltför avlägsa, osannolika, eller för fantastiska för att tillhöra den verklighet vi orkar greppa, låt dem då tjäna som substitut för det mycket större antal, mer omedelbart trängande, problem vars lösningar också beror på snabba framsteg inom ekonomi, vetenskap och teknik .

Detta aktualiserar en andra kategori av hot som vi alla bär på. Egenhändigt skapade monster såsom gruppidentitet, girighet, prestige och maktbegär tillsammans med deras förtäckta avkomma, självorganiserande kollektiva villfarelser som vi alla lider av och förväxlar med verkligheten. Dessa har bl.a. hämmat mänsklighetens utveckling i årtusenden i form av olika vidskepliga föreställningar. För att undvika självförvållade misslyckanden i närtid, måste vi kartlägga och behärska dessa monster och dynamiken genom vilken de genererar kollektiva felslut i våra samhällen.

Global samverkan inom vetenskaplig problemlösning är det effektivaste systemet för produktion av kunskap som världen någonsin skådat. Det systemet öppnar för en utveckling av den hypercivilisation vi måste åstadkomma för att nå hållbarhet. Men det hotfulla är att våra kollektiva vetenskapliga projekt ofta i stället gör oss till idioter.

Intuitivt förväntar vi oss att ju smartare folk är, ju felfriare modeller för förståelse av verkligheten kan skapas. Mot denna bakgrund, borde intellektuella eliter därför ha korrektare uppfattningar och borde därför kunna styra samhället med överlägsen precision. Idealbilden av vetenskapen är att den bidrar till att förbättra tillförlitligheten i det vi tror på. Men allt för ofta är det inte så. Vi kan emellertid inse när denna analys går snett, om vi betänker alla de faktorer som ingår i skapandet av en sammanhållen uppfattning.

Vi tar för givet att alla faktorer som styr vår uppfattning är koordinerade med verkligheten, så att när våra handlingar bygger på denna uppfattning, så lyckas de. Ju oftare våra uppfattningar testas mot verkliga observationer, desto oftare tränger korrekta föreställningar undan de felaktiga (t.ex. genom feedback från försök, tekniska tester, marknader och naturliga urval).

Det finns dock en annan typ av faktorer bakom en uppfattning som påverkar om vi medvetet eller omedvetet kommer att anamma den, nämligen den sociala belöningen för att harmonisera eller inte med andras övertygelser (Sokrates avrättning för att inte erkänna gudarna staden erkänner). Vårt sinne är utformat för att balansera mellan att vara i harmoni med verkligheten och med andra människor i vår grupp. Ju större satsningar på social samordning, ju mer sällan testas våra föreställningar mot verkligheten precis som inom klimatpolitiken. Ta exemplet med IPCC:s klimatmodeller som till 97% avviker från faktiska observationer. Resultatet blir att sociala krav bestämmer övertygelsen och gruppens fixering vid en bestämd tro blir dominerande. Följden av detta blir att fysik och chip design kommer att ha en hög grad av harmoni med verkligheten, medan samhällsvetenskap och klimatologi kommer att ha mindre. 

Eftersom intellektuella lever i täta nätverk av egenvalda grupper vars medlemmars prestige är sammanlänkad i olika skrån, så inkuberar man otaliga självförvållade villfarelser med skadliga effekter. Det tydligaste exemplet på detta är klimatfrågan där den akademiska världen i flera decennier framhärdat i uppfattningen att den stigande koldioxidhalten är ett hot mot ekosystemets hållbarhet. Alla observationer av verkligheten visar dock att det är tvärt om. En ytterst måttlig uppvärmning, markant ökad växtlighet och minskad känslighet för torka har förstärkt ekosystemets hållbarhet. De som ifrågasatt villfarelsen är nästan undantagslöst intellektuella som gått i pension och som därför inte betalar ett lika högt socialt pris för att låta sina uppfattningar utgå ifrån verklighetens observationer.

Vetenskaplig slutledning kan röra sig med ljusets hastighet när man bara behöver ta hänsyn till logik och bevis. Vetenskaper rör sig dock som glaciärer när den typiska vetenskapsmannen som är beroende av anställning inom ett kollegialt nätverk, måste få en majoritet inom sitt skrå att erkänna grundläggande och pinsamma fel. 

För att få vetenskapen att regelmässigt röra sig snabbare – vilket är nyckelförutsättningen för att kunna lösa våra övriga problem – måste nästa generations vetenskapliga institutioner utformas för att bli mer motståndskraftiga mot självorganiserande kollektiva vanföreställningar som klimathypen. Vetenskapen måste basera på en bättre förståelse av vårt psyke.

Om vi inte lyckas brister livets såpbubbla innan vi hunnit skapa vår hållbara supercivilisation.

 

Detta inlägg bygger på en essä av antropologen John Tooby i boken: What should we be worried about?

1 Björn Törnvall:

skriven

Ett fantastiskt inlägg! Stycket som börjar med: "Eftersom intellektuella lever..." är en lysande sammanfattning av dagens situation. Jag gör vågen inför denna klarsyn, alldeles på egen hand! Tack Lars!

3 lennart bengtsson:

skriven

Det Du skriver är tids- och kulturoberoende och något som mänskligheten alltid tvingats leva med. För några korta decennier av dynamisk utveckling och öppenhet är vi tyvärr även i Västvärlden på väg tillbaka mot en tid av rädsla och åsiktsförtryck. Den speciellt svenska föreställningen om en gemensam värdegrund innebär inget annat än ett uppgivande av en central faktor i det fria samhället. En del individer har till och med tagit på sig uppgiften av frivilligt övervaka sina medmänniskor som ett slags självutvalda Stasiagenter och försäkra att deras medmänniskor inte gör avsteg från den nya katekesen. En del av dessa individer är numera välkända.

Det är ingen brist på farligheter och de enda sättet att undvika farligheter är att se till att man inte blir född. Tillvaron är genuint farlig och de flesta farorna är okända eller omöjliga att förutsäga. Att föreställa sig ett något slags noll-visionssamhälle där det goda och perfekta samhället eliminerar allt farligt är mer eller mindre förryckt. Att göra det goda till det bästas fiende är helt enkelt ett fundamentalt tankefel.

Så tack igen Lars för att Du sa kraftfullt står upp för frihet och öppenhet som är den säkraste garantin för oss alla att möta framtiden.

5 Carl-Gustaf Ribbing:

skriven

A propos ämnet, och särskilt det inledande stycket, vill jag nämna en i dagarna utkommen bok, som verkar besläktad:

Joakim Munkhammar "Människans universom" Nomen förlag,
ISBN 978-91-7465-791-3

7 Lars Karlsson:

skriven

Lennart Bengtsson,

"En del individer har till och med tagit på sig uppgiften av frivilligt övervaka sina medmänniskor som ett slags självutvalda Stasiagenter och försäkra att deras medmänniskor inte gör avsteg från den nya katekesen. En del av dessa individer är numera välkända."

Får jag lov att fråga vilka dessa självutvalda Stasi-agenter är och vad de har gjort mot dig? Har de stulit din post, tvingat dina grannar eller kollegor att spionera på dig, avlyssnat din telefon eller planterat mikrofoner i din bostad?

9 Alienna:

skriven

En av Stasi-agenterna verkar heta Lars Karlsson... :)

11 Leo Vidgren:

skriven

#7 Lars Karlsson,
Numera behövs inte Stasis metoder som utvecklades i ett slutet samhälle med paranoida drag bakom järnridån. I dag är metoderna mer sofistikerade - ryktesspridning, påtryckningar på maktpersoner i samhällsstrukturen, som är väl så effektiva som Stasimetoderna, eftersom försörjning och karriärmöjligheter lätt kan spolieras i den sköra tillvaro som ju är vetenskapssamhället.

13 Björn i Bromma:

skriven

Men så har vi ju det där med populistiska och enfaldiga politiker.....

15 Pär Engström:

skriven

Jag undrar hur libertarianer ser på kunskap och kollektiv.
I vilken mån, i vilka situationer och på vilket sätt kan och bör, enligt libertarianer, kunskap delas av ett kollektiv?

Svar: Du får förlåta men jag förstår inte frågan?
Lars Bern

17 Солжени́цын:

skriven

Tack. En av de bästa texter jag läst på mycket länge. Jag läser nu en bok som inte alls har med klimat att göra men som ändå är fantastiskt bra. Där står att läsa följande, vilket jag tycker är bra:

"Historia och vetenskap måste vara en debatt utan slut - inte en krigföring mellan två olika ståndpunkter utan en strävan efter att söka det precisa och det rimliga - endast då kan historien och vetenskapen tjäna som ett instrument för humanism och egen bildning.

Just därför kan totalitära samhällen aldrig tillåta en öppen och saklig debatt. Istället ändrar totalitära samhällen både historien och vetenskapen för att passa dem. Till slut blir det en sanning som tas över av massorna. Sedan förgörs allt sunt förnuft och alla förnuftiga människor både av de styrande och vanliga medborgare som tror sig kämpa för det rätta."

Det ligger mycket klokhet i denna betraktelse och det går så väl att känna igen sig i dagens totalitära värld.




Svar: Tack! Jag lånar den texten.
Lars Bern

2 Bengt Söderberg

skriven

Ett filosofiskt blogginlägg av rang.

Förhoppningsvis tränger dina tankar om tillämpningen på klimatfrågan fram till många berörda som behöver besinna sig, tänka om och tänka rätt.

4 Bim

skriven

Fantastiskt bra inlägg.
Folk oroar sig för fel saker ideligen på grund av korrupt vetenskap. Varenda människa i vår ICA-butik springer runt och handlar närodlad, ekologisk, klimatsmart mat och dessutom närodlad ved att elda med. Nu är närodlat-skylten på veden borta sedan jag påpekade att ett torrt ved-träd innehåller 40% kol som blir till 120% koldioxid när man eldat upp det. Då betyder ju knappast närproducerat ett smack i sammanhanget.
Återigen ett fantastiskt inlägg, Lars. Tack för det!


6 Astrid Å

skriven

Tack för tips om John Tooby och tack för att du belyser dessa problem!
Att vetenskapen måste baseras på en bättre förståelse av vårt psyke, har jag önskat länge. Kunskapen finns ju, men...hur få makteliten att ge upp sina privilegier? De är ju näst intill osynliga och deltar aldrig i det offentliga samtalet. Det är väldigt svårt att bryta maktstrukturer även om vi förstår dem.

8 Bim

skriven

Lars Karlsson
Jag kan kanske tipsa dig om en del. Anders Wijkman satt i TVs Debatt och hånade två damer som tog bilen till Ullared för att handla varje månad medan han själv flyger runt i världen som en skottspole på delvis dessa damers skattepengar, utan att göra någon som helst nytta, snarare tvärt om.
Det finns mängder av hans sort, om du inte kan urskilja dessa människor så beror det på att du tillhör samma enögda grupp.

10 Pär Engström

skriven

Inom sociologin och en del andra samhällsvetenskaper benämner man denna process som artikeln beskriver som globalisering och individualisering.
Globalisering innebär att människor och deras aktiviteter successivt knyts ihop med varandra globalt. Individualisering innebär att människor i mindre grad än tidigare kan förlita sig till gamla traditioner och erfarenheter i olika frågor utan måste själva ta ställning i olika frågor.

Globaliseringen har t.ex. inneburit att vi har fått globala mått för tid för att på så sätt kunna koordinera mänskliga aktiviteter runt våra globala klot, t.ex. vad gäller resor, ekonomiska transaktioner, politiska möten etc.

Globaliseringen har därför inneburit att en viss homogenisering har skett globalt vad gäller tid, av ekonomiska mått, av politiska värderingar (t.ex. FNs mänskliga rättigheter etc.), av levnadssätt (t.ex. konsumtionssamhälle som målet med ett samhälles utveckling etc.), av kunskap (t.ex. vetenskaplig kunskap om natur, medicin och ekonomi).

Individualiseringen har inneburit en rad olika, ibland motstridiga, rörelser som är svåra att både överblicka och förutsäga. Bland annat har individualisering inneburit en relativisering av kunskap. I och med att individen har kommit i fokus och att "informationssamhället" tillförser individen med allehanda information via nätet så kan individen välja vilken information, kunskap, läkare, skola, blogg etc etc som passar hen som beslutsunderlag i avgörande situationer. I ett marknadssamhälle har det givetvis också vuxit fram konkurrerande rådgivare, coacher, konsulter etc. som kan ge råd mot betalning för de avgörande valen, men det är ändå individen som får göra valet och ta ansvar för dessa val.

Globalisering och individualisering har därför inneburit att samhället har utvecklat motsägesfulla drag.
Å ena sidan homogenisering och förutsägbarhet, å andra sidan fragmentisering och oförutsägbarhet.
Å ena sidan en tro på flexibla individer som kan anpassa sig till en dynamisk global ekonomi, å andra sidan individer som har behov av en trygghet och förutsägbarhet (notera hur begreppet "Flexicurity" försöker kombinera dessa båda dimensioner).

Ideologiskt skulle man kunna kalla vår tid som en hybrid mellan en liberal universell syn på människan (t.ex. FNs mänskliga rättigheter) och en kommunitär syn på människan där lokala gemenskaper framhålls mer än tidigare.

Vetenskapen har universella anspråk och passar bra in på en universell liberal syn på människan. Ekonomin har alltsedan Mills med flera haft just individen som sin utgångspunkt och är därför särskilt lämpad som en universal vetenskap om människan. Svårare är det för humanistiska- och samhällsvetenskapliga discipliner som utgår från individers sociala omgivningar och hur dessa samspelar med individer. Den kunskap som dessa vetenskaper har lycklats att utveckla blir mer beroende av olika sociala sammanhang än vad den ekonomiska vetenskapen är.

Det är kanske därför som ekonomi i vissa sammanhang betraktas som en naturvetenskap. Naturvetenskap, medicin etc. har som bekant utvecklat kunskaper som dels har universella anspråk, dels går att tillämpa var helst man befinner sig på vårt jordklot. En medicin för en sjukdom kan jag ta oavsett om var jag befinner mig.





12 tipp

skriven

En helt underbar betraktelse - eller skrämmande både med tanke på de yttre hoten och de inre. #7Lars Karlsson har aldrig hört talas om Robert Aschberg, Researchgruppen, Expressen och Expo, för att inte tala om fackföreningar som utesluter på grund av politiska åsikter.

14 Lars Karlsson

skriven

Ok, jag har fått lite olika bud på vilka de "självutvalda Stasiagenterna" är - bl a Anders Wijkman, jag själv och Robert Aschberg - men ingen har väl egentligen förklarat vari själva "övervakandet" ligger.

Kanske kan Lennart Bengtsson själv förklara?

16 Alienna

skriven

Fascistpacket har nu hotat Birro så han lämnar landet.
http://blogg.varldenidag.se/birros-blogg/hej-da/

Stasiagenter och fascistdrägg har kapat landet.

18 Lars Bohman

skriven

Vad som är en vanföreställning är en fråga för psykiatrin. Där definieras en vanföreställning som att man hyser en bestämd uppfattning om hur världen ser ut, trots bevis på motsatsen. Ett exempel är att patienten hävdar att hans tankar kan avläsas av andra eller att främmande tankar kan föras in i hans huvud genom hemlig kirurgi eller radiovågor, så kallad tankepåsättning.

Det är lätt för en iakttagare att konstatera att detta tycks vara felaktiga uppfattningar om sakernas tillstånd. Att övertyga patienten (paranoikern) om detta är dock sällan möjligt.

Svårare är det med de religiösa vanföreställningarna. När någon tror sig vara Jesus eller ha förmågan att flyga som en fågel så är de flesta bedömare eniga om att det är en vanföreställning. Men hur är det med övertygelsen om en personlig (antropomorf) Gud eller livet efter detta (eskatologin)? Det klassificeras som religiösa ställningstaganden men absolut inte som vanföreställningar. Eftersom tillräckligt många tycker/tror på detta så är det inte längre vanföreställningar. Psykiatrin har intagit denna ståndpunkt av nöden eftersom man annars skulle slitas sönder av interna och externa gräl om verklighetens metafysiska beskaffenhet och Guds existens.

Miljöalarmismen och uppvärmningstankarna utgör ett mellanting. Obefläckade naturvetare torde utan svårighet kunna avfärda teorierna som vidlyftiga extrapolationer utan rimligt empiriskt stöd, ungefär lika vetenskapliga som homeopati. Men de omfattas av många, förmodligen fler än dem som tror på någon Gud.

De utgör alltså inte vanföreställningar. Mera likställda med religiösa föreställningar. Och om vi tror på religionsfrihet så bör man kanske även respektera stolliga tankar om miljön? Fast jag är tveksam.

Vad är då slutligen en masspsykos? Det är ingen psykiatrisk term utan en beskrivning av hur "massan" ibland kan dra iväg med stor entusiasm fast med fel karta och på fel kurs, ofta förledda av en fanatisk ledare (typ Mussolini) med dolda syften. Det är väl den beskrivning som passar bäst in. Fast vem som är "ledaren" är oklart. Romklubben, västs superkapitalister, FN, EU, Bilderbergarna och de politiska eliterna är några kandidater - kanske inte helt åtskilda utan i symbiotiskt samarbete.