Anthropocene

När jag skrev boken Antropocen för ett år sedan, var min avsikt att hjälpa er läsare att vidga er vy när ni bedömer hoten mot jordens ekosystem och mot en hållbar utveckling. Jag hade två huvudlinjer, den ena var att visa på de oundvikliga stora naturliga faktorer inom ett rimligt tidsspann som hotar vår existens, den andra var att fråga mig vilka miljöproblem som vi själva orsakar som är viktigast att prioritera. Jag skall idag hålla mig till det senare.

De rödgröna politiska opinionsbildarna – The Green Blob – har med stor skicklighet och med ett ofattbart mediegenomslag lyckats etablera sin åsikt om vad som måste göras för att nå en hållbar utveckling. Problemet är att den politik som på detta sätt förordas och delvis verkställs har precis motsatt effekt mot den som man påstår. Viktiga delar av den gröna politiken minskar samhällets hållbarhet snarare än motsatsen, vilket jag visade i boken. Jag påmindes om detta när jag läste några forskares debattinlägg Ekologisk odling vägen till svält i dagens SvD.

Det de rödgröna alltid bortser från när man diskuterar maten och jordbruket är att en hållbar jordbrukspolitik måste dels kunna försörja tio miljarder människor med mat, och dels måste detta kunna göras utan att skövla ytterligare regnskog och annan vildmark för att öka jordbruksarealen. Övertygelsen att odling som är ekologisk och fri från alla genmodifierade grödor skulle vara en väg att nå hållbarhet är dessvärre en villfarelse, vilket artikelförfattarna bl.a. visar på.

FN:s hållbarhetsdefinition tar människans behov som utgångspunkt. Det absolut största miljöproblemet ur ett humant perspektiv är luft- och vattenföroreningar som årligen dödar miljontals fattiga människor. Därför är den viktigaste miljöåtgärden att avskaffa fattigdomen. De rödgrönas politik går ut på att förhindra fattiga utvecklingsländer att utnyttja billig fossil energi, som är deras enda chans till lösning. Minskad fattigdom är även en förutsättning för att få kontroll över befolkningstillväxten. På detta område motverkar således den rödgröna politiken en hållbar utveckling.

Den sannolikt allvarligaste antropogena miljöpåverkan är skövlandet av jordens skogar och då speciellt regnskogarna, vilket även har en stark koppling till fattigdom. Denna verksamhet tog faktiskt sin början redan för tiotusen år sedan, när vi började bedriva jordbruk och bli bofasta. Det senaste århundradet har regnskogens areal minskats med två tredjedelar, främst genom att marken tagits i anspråk för jordbruksändamål och monokulturella skogsodlingar. En starkt pådrivande faktor bakom denna utveckling är västvärldens s.k. övergång till förnyelsebara bränslen. Socker- och palmoljeplantager tar en allt större areal i anspråk. Det som motiverat denna rovdrift har varit felaktiga antaganden om att det skulle minska lösgörandet av koldioxid till atmosfären. Tveklöst bidrar den rödgröna politiken till minskad hållbarhet även på detta område.

Oförmågan att reglera havsbruk leder till en omfattande rovdrift av världshaven, något som hotar stora fiskbestånd och biologisk mångfald. Alla är medvetna om denna antropogena påverkan, men den har i skuggan av klimatfrågan fått låg prioritet på den världspolitiska agendan. Detsamma gäller det okontrollerade flöde av svårnedbrytbart avfall som tillåts ackumulera i haven. Den totala fokuseringen på klimatfrågan från de rödgrönas sida har bidragit till att prioritera ner dessa antropogena problem. Politiken bidrar även här till minskad hållbarhet.

Antropogent orsakade miljöskador till följd av dålig kontroll på flöden av tungmetaller, svårnerbrytbara kemikalier och biologiska substanser får även en alldeles för låg prioritet till följd av klimatfrågans dominans.

Den antropogena påverkan som idag får så gott som all uppmärksamhet i den rödgröna politiken och opinionsbildningen är frågan om de växthusgaser som samhället producerar och som läcker ut i atmosfären. Huvuduppmärksamheten ligger på koldioxid och metan. Färska studier av NASA tyder på att metanlarmen som förekommit de senaste tio åren varit starkt överdrivna. Koldioxidhalten har stigit från 0,03% till 0,04% under den epok när vi börjat bränna ner regnskogar i stor omfattning och hämtat vår energi från kolhaltiga fossil. Mycket tyder på ett antropogent samband.

Hur stort hållbarhetsproblem är 0,01% högre koldioxidhalt?

Det som hittills kunnat observeras är:

·        0,74 ^oC varmare klimat under 1900-talet. Från sekelskiftet har ingen uppvärmning observerats trots fortsatt stigande halt.

·        Extrema väderhändelser som ofta förklaras med ett varmare klimat har inte blivit fler utan håller sig inom normal variabilitet.

·        Växtligheten ökar med ca. 0,3%/år och ökenområden minskar. Spannmålsskördarna slår nya rekord årligen sedan några decennier tillbaka och färre svälter.

·        Den avsmältning av isarna i polarområden och av glaciärer som inträffade under den relativt snabba uppvärmningen i slutet av 1900-talet har avstannat och isläget är på väg tillbaka till det normala. Det syns ingen ökande takt i den långsamma havsnivåhöjning som pågått sedan lilla istiden för 200 år sedan.

Man kan summera det observerbara läget när det gäller klimatfrågan så, att det finns idag ingen observerbar anledning till oro. Att frågan hamnat i huvudsätet i hållbarhetsdebatten har bara politiska orsaker. De rödgrönas och andra politiska intressens närmast hysterisk bindning till denna fråga tar kraft, resurser och uppmärksamhet från de verkligt allvarliga hållbarhetsfrågorna.

Det är faktiskt dags för vanliga fria människor att vakna till medvetande om att bara för att någon kallar sig grön, miljövän eller Miljöpartist så är inte deras politik och uppfattning automatiskt förenlig med hållbar utveckling. Det är faktiskt ofta tvärt om, som jag visat här och som artikelförfattarna i SvD visat. Den politik som den rödgröna rörelsen driver handlar som vanligt mest om makten över våra liv och i ringa utsträckning om att göra dem bättre och tryggare.

Det är även dags för media att ta sin granskande uppgift på allvar och sluta ge dessa politiska intressen tolkningsföreträde på ett så viktigt område.