Anthropocene

Lennart Bengtsson kommer här med en slutkommentar till den artikel som vi refererade till tidigare idag: 

Jag finner det allt svårare att förstå den svenska klimatdebatten. För det första deltar knappast någon sakkunnig meteorolog eller klimatolog annat än undantagsvis. De vetenskapliga rapporter som behandlar det observerbara klimatet; strålningsförhållanden, temperatur, vattenstånd samt havsis och landis är väl dokumenterade i en serie rapporter sammanfattade av IPCC och liknande för de senaste 35 åren. Det finns knappast några indikationer att dessa data inte är tillförlitliga.

Vad vi hittills observerat indikerar en svag men i stort fortlöpande uppvärmning som sett över tidsskalor på några decennier har följt ökningen i växthusgasforcingen. Det är självklart att detta måste följas vilket också sker med de omfattande observationssystem som nu finns tillgängliga.

Det är emellertid viktigt att inse att vi inte på långt när känner klimatsystemet tillräckligt väl för att nu föreslå konkreta åtgärder utan att ens försöka sätta detta i ett övergripande sammanhang. Att som i det märkliga DN-uppropet kräva åtgärder av ett totalitärt slag som skulle vara motiverat i ett krigstillstånd är fullständigt galet med tanke på de konsekvenser detta skulle få inte minst för samhällsekonomin. Problemet är att undertecknarna inte har insett problemets natur, vilket är förståeligt då ingen av dessa sysslar med klimatmodellering eller ens klimatforskning utan har sin expertis på helt andra områden. Dom är i stort ängsliga och oroliga medborgare som förefaller tro att en klimatsimulering är som en beräkning av en annalkande asteroid. Detta är ingalunda fallet utan bör ses som ett slags expertutvärdering av det framtida klimatet. Klimatkänsligheten varierar med en faktor 3 som i detta sammanhang får ses som en kvalificerad gissning.

Baserat på empiriska data är den klimatkänslighet som hittills observerats (om vi antar att hela den observerade temperaturändringen beror på växthusgaserna) ca 0.3°C/Watt/m2. Detta betyder att när växthusgasforcingen har nått 3.7 Watt/m2, (dvs fördubbling av forcingen jämfört med den vid industrialismens början) (Den ligger nu på ca 3 Watt/m2) så borde temperaturen uppgå till 1.1°C. Detta kommer sannolikt att inträffa om ca 25 år. Detta är ett värde som är baserat på observationer och är givetvis osäkert då det förutsätter att all observerad uppvärmning beror på växthusgaserna. Om det skull vara så, som också hävdas, att aerosoler bromsar uppvärmningen sa blir temperaturökningen större om man upphör med aerosolutsläppen. Ett sådant antagande finns i klimatmodellerna och är en orsak att dessa ger en större uppvärmning.

För att komma fram till en hållbar lösning på lång sikt finns det knappast några alternativ på global skala annat än att kraftigt bygga ut kärnkraften. Det är därför beklagligt att miljörörelsen i främst Europa och USA har gjort allt i sin makt för att motarbeta detta. Detta är däremot inte fallet i andra delar av världen som Hans Blix nyligen redovisade. Förnybar energi som inte självklart är hållbart kan endast ge begränsade bidrag på global skala under de kommande 50 åren, vilket man inser om man är det allra minsta seriös och som framgår av den rapport som World Energy Council gjorde i slutet på förra året. Huvudorsaken är den bristande energitätheten samt den stora variationen i tid och rum. Fram till 2050 kommer fossil energi att dominera då det inte finns några möjligheter att bygga ut alternativa energikällor snabbare i den oerhörda omfattning som behövs. Att skapa ett extremsamhälle av Sverige kanske tillfredsställer somliga på samma sätt som vissa människor satt sitt hopp till kommunismen på 1920-talet och i en andra romantisk våg på 1970-talet, så är detta till föga hjälp för resten av världen som inte heller kan ta dessa märkliga drömmar på allvar då de måste leva i verkligheten. Av kommentarerna till DN-uppropet att döma delar inte svenska folket denna framtidsvision vilket vi alla skall vara tacksamma för.

Lennart Bengtsson