Cancerforskning på villovägar

Jag har flera gånger skrivit om hur forskningen på hjärta-kärl-området i allt för stor utsträckning, direkt och indirekt, styrs av läkemedelsindustrins intressen. Jag har påpekat att vi måste förstå att industriintresset och allmänintresset inte sammanfaller. Slutsatsen är att samhället måste sätta av betydligt mer resurser till helt oberoende forskning som inte på något sätt får ha Big Food och Big Pharma inblandade i forskningsprogrammen. Detta innebär inte att man behöver ta avstånd från den forskning som bedrivs av industrin, men vi måste vara på det klara vilka drivkrafter som ligger bakom den. Industrin vill sälja sina produkter och om samhället inte bedriver egen oberoende forskning då hamnar vi i en sjukvård som domineras av deras intressen av att sälja sina produkter.

Nu kommer det studier även på cancerområdet som visar på samma problem som vi observerat inom hjärt-kärl-forskningen. Ett studie finansierad av amerikanska National Institutes of Health, hävdar att det är en myt att cytostatika faktiskt bekämpa cancer. Forskarna fann att de kliniska cytostatika gifterna, som ibland kortsiktigt hejdar tillväxt och spridning av befintliga tumörceller, också förorsakar stora stamcellsskador som efter hand orsakade ännu mer cancer. Det enda man åstadkommer är en något förlängd livslängd, men till priset av ett stort lidande.

Forskarna har publicerat sina rön i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS). Laget som arbetade med projektet undersökte hur cytostatika påverkar kroppen systematiskt genom att testa dem på fruktflugor. Den som är intresserad kan läsa mer om studien i den här länken.

Den stora fokuseringen på cytostatikabehandling av cancer är ett typiskt exempel på hur vården styrts av en forskning som drivs av läkemedelsindustrins intressen. All gammal kunskap är som bortblåst och ytterst få forskare ägnar sig åt hur förloppet av en cancersjukdom kan påverkas med naturmedicin och kostomläggning. Det finns t.ex. otaliga bevis för att en terapi som sänker blodsocker och nivån av hormoner som insulin och IGF1 kan ha en mycket gynnsam effekt på cancerutvecklingen. Ännu färre forskare bryr sig om att studera hur livsstilsfaktorer som kost kan förhindra att människor drabbas av cancer. Det naturliga hade ju varit att beforska orsakerna bakom den kraftigt ökande cancerförekomsten i den metabola sjuklighetens kölvatten.

Huvudproblemet är att vår i stort sett obildade politikerkår inte begriper det här. Den politiker som ansvarar för vårt absolut största sjukvårdsområde är helt obildad och har aldrig ägnat sig åt annat än politik. Hur skall hon begripa vilka krav man borde ställa på den samhällsfinansierade forskningen? Ett annat problem är att denna typ av forskning har låg status och den blir ofta hånad av det medicinska etablissemanget.

Jag blev första gången varse problemet med cancerforskarnas ytterst begränsade kompetens utanför läkemedelsindustrins intressesfär, när jag satt som vice ordförande i Cancerfonden. Inför fondens 50-årsjubileum förslog vi lekmän att forskarna skulle ställa samman cancerförebyggande kostråd, som vi skulle kunna gå ut med i en kampanj till allmänheten. De hade ingenting att komma med och avrådde från en sådan kampanj. Kan snedvridningen av den medicinska kompetensen illustreras bättre?

Vid ett annat tillfälle berättade jag för en av landets ledande cancerprofessorer om en bekant som på 80-talet diagnostiserats med en för långt gången bukspottkörtelcancer. Hon hade av sina läkare fått på sin höjd några månader kvar att leva. Vad gör man i en sådan situation? Jo man vänder sig till alternativmedicinen, hon hade ju inget att förlora. Hon påbörjade en naturmedicinkur och efter ett halvår levde hon fortfarande och tumören var på väg att försvinna. Så vitt jag vet lever hon fortfarande.

Vad tror ni professorn sa när jag berättade om detta? Jo, hans enda torra kommentar var att det måste ha varit en feldiagnos! Han var helt ointresserad av att följa upp exemplet och att få veta vilken naturmedicinkur hon genomgått. Att en naturmedicin skulle ha kunnat bota henne, fanns inte på hans karta.

Om samhället skall kunna förhindra en explosionsartad ökning av alla former av metabol sjuklighet (fetma, sockersjuka, cancer, högt blodtryck, Alzheimer m.m.) då måste vi tänka om när det gäller den medicinska forskningen. Det måste till betydligt mer oberoende forskningspengar och dessa måste gå till forskning som är HELT frikopplad från industrins intressen. Det innebär att en forskare som skall vara berättigad till denna typ av forskningsfinansiering inte får ha några som helst relationer till varken Big Food eller Big Pharma, vilket likaledes måste gälle de som fördelar forskningsanslagen.

Ökad samhällelig finansiering av oberoende medicinsk forskning är en av de bästa investeringar ett land kan göra.

Kategori: Hälsa
Taggar: Cancerfonden
1 Gunnar Juliusson:

skriven

Lars, Du har synnerligen kloka synpunkter i klimat- och industripolitiska frågor, och här tar Du upp några viktiga aspekter, men intrycket dras dock ned av några plumpar.
Oberoende klinisk forskning är ett helt nödvändigt och eftersatt område. Problemen beror på flera orsaker, (i) regelverket för kliniska prövningar är sedan 10-talet år gjort för utvecklingen av helt nya okända substanser, och alldeles för omständlig för den viktiga forskning där man vill optimera användning av dagens tillgängliga terapier, (ii) neddragningen av sjukvårdens resurser i relation till möjliga åtgärder, (iii) meritvärdering för klinisk forskning och tjänstesituationen för de som vill verka i både forskning och sjukvård.
Det är väl känt att industrin av vinstskäl främst satsar på utveckling av behandling som ges under lång tid, vilket exempelvis hårt drabbat antibiotikautvecklingen. Inom cancerområdet är studier också ofta upplagda för att etablera mycket långa behandlingar utan att analysera om kortare är lika bra.
Det var länge sedan cytostatika var i fokus, idag är det cellsignalvägar och målstyrda behandlingar utifrån storskalig analys av genetiska markörer och sk biologiska läkemedel, ex.vis antikroppar som gäller.
Din vurm för naturmedel förvånar mig med tanke på Din övriga profil. Idag sker utvecklingen främst utifrån enorma bibliotek av substanser med analoga varianter som storskaligt analyseras utifrån effekt på biologiska mekanismer med känd eller hypotetisk roll, för att sedan gå vidare i cellsystem, djursystem, och i riktigt lyckade fall till försök på patienter. Självklart måste samma effektkrav ställas på sk naturmedel, och det vi idag kallar naturmedel är ju sådant som aldrig visats ha någon effekt. Du kan väl inte invända mot att vi kräver dokumenterad effekt i all offentlig och subventionerad vård. Sk naturmedel med effekt måste förstås analyseras avseende mekanism, toxicitet, dos, utfall etc som andra potentiella läkemedelskandidater.
Att Din bekanting som diagnosticerats med bukspottkörtelcancer på 1980-talet fått fel diagnos är väl uppenbart, det finns faktiskt fall där cancer är svårt att skilja från inflammatoriska och andra tillstånd, vilket förstås utgör ett rejält dilemma om det allvarliga tillståndet kräver omedelbar tung och riskabel behandling. Detta är dock något vi i branschen får hantera dagligdags. Vissa viktiga terapier har faktiskt utvecklats genom att kloka människor inte bara förvånats över ett oväntat sjukdomsförlopp utan också undrat varför, det välkända nobelprisbelönade exemplet att se utanför boxen är ju antibiotika mot helicobacter pylorii vid magsår. Lycka till i Din fortsatta kamp mot oegentligheter i politiken.
Gunnar Juliusson, professor i blodsjukdomar, Lund

Svar: Jag vet inte varifrån du fått att jag skulle ha en vurm för naturmedel? Min vurm är för forskning som inte bara skall leda fram till terapi med kemiska preparat, jag vill se en forskning som även studerar betydelsen av kost och som tittar på just naturmediciner som prövats tidigare. Det är inget ställningstagande utan enbart en önskan om balanserad kunskap mellan olika sätt att angripa sjukligheten.Där ligger tyska forskare långt före de svenska. Det kan ju idag inte råda någon tveksamhet att den snabbt ökande metabola sjukligheten har ett samband till kostomläggningen efter McGovern-kommissionen år 1977. Men vi behöver bevisligen forskning som analyserar exakt hur kosten påverkar eftersom den medicinska vetenskapen idag är splittrad.Det exempel jag nämnde var för att illustrera det totala ointresset från en av dina professorskollegor, inte något ställningstagande i sak från min sida. Hur skulle jag kunna uttala mig om feldiagnos eller ej.
Lars Bern

3 EvaLi:

skriven

Lars, är det möjligt att upprätta en fond för "oberoende kostforskning" eller något åt det hållet. Jag antar att exempelvis Cancerfonden får in massor av pengar från oss vanliga medborgare (men inte av mig, numera). Ann Fernholm är intresserad av att forska om detta, men just nu skriver hon på sin bok. Jag tror att en hel del av oss som finns på Kostdoktorn, Annika D, Kolhydrater i Fokus, Skaldeman m.fl bloggar kan tänka sig att stödja sådan forskning. Du som vet en hel del om detta - är det möjligt?

Svar: Jag har också funderat på detta om en ny forskningsfond. Vad vi behöver är en auktoritet från den medicinska sidan som vill/kan ställa upp som galjonsfigur.
Lars Bern

5 Anne-Charlotte Nilsson:

skriven

Så BRA! Men HUR ska dessa trångsynta o rädda Professorer o cancerkarusellsindustrin stoppas? Så att förnuftet o erfarenhet ur verkligheten får råda, Det är ett fullbordat faktum att läkemedelsindustrin "lever på att folk är/blir sjukare" Det fanns en klok kvinna som sa " bättre o bota på Jämtska - än att förgifta på latin" Lilly Johansson Föllingegården.

7 Inger Eriksson:

skriven

Hej Cancer är en fungus en mikroskopisk svamp som trivs i en smutsig kropp livsstilsförändring är ett måste. Det skriver David Servan-Schreiber om i Anti Cancer Ett nytt sätt att leva.
Med vänlig hälsning Inger

9 Sanna:

skriven

Skulle man vilja ge pengar till kostforskning rekommendera jag att skänka till Terry Wahls forskning. Om hon kan visa att man med hjälp av kost, tillskott och andra interventioner kan vända en neurodegenerativ sjukdom (MS) så vore det ett otroligt kraftigt resultat. Idag är det i stort sett otänkbart att man skulle kunna reversera en progressiv MS.

11 Gunnar Juliusson:

skriven

Jag glömde i mitt långa tidigare inlägg följande: Om Cancerfonden skulle skriva kostråd så vill man förstås ha kostråd som är baserade på kunskap och inte bara tyckande. Problemet är att det saknas kunskap, och detta beror inte på brist på intresse utan på metodsvårigheter. Det går mycket bra att lotta jämförbara patienter till behandling A eller B eller A+B, och noggrant följa utfallet. Dock är det omöjligt att randomisera en stor population till olika kost, eftersom folk förstås gör som de vill. Många kostråd baseras på studier av individers egen rapport över kostvanor, men dels är sådan beskrivning osäker, dels finns stor risk för selektivt minne eller förskönande beskrivning, dels är kost ingen oberoende faktor. Exempelvis är sk hälsosam kost vanligare hos folk med hälsosam livsstil, och att måttligt alkohol synes nyttigare än absolutism i stor utsträckning beror på att en fraktion av absolutister är detta pga hälsoproblem. Epidemiologer försöker korrigera för sådant men resultaten är mycket osäkra. Stora placebokontrollerade studier av kosttillägg, som antioxidanter etc har visat snarare skadlig än gynnsam effekt. Detta liknar faktiskt klimatfrågan där man har ju vill dra långtgående slutsatser utifrån helt osäkra data, och detta tycker vi förstås är helt fel.
Att det bara skulle göras ytterst lite läkemedelsforskning oberoende av företagen är inte sant, de flesta diagnoser, inte minst inom cancerområdet, har stora aktiva nationella och internationella akademiska samarbetsgrupper som driver läkemedelsstudier, men tyvärr blir det allt svårare även för dessa att finansiera studier utan visst stöd från industrin, och omöjligt med oregistrerade och extremt dyrbara medel. Det är en viktig fråga framöver att säkra möjligheter till sjukvårdsdrivna behandlingsstudier som kan ta fram data där patientintressen och kostnadseffektivitet är enda incitamenten. Dessutom måste man ta tag i problemet med prissättningen av nya läkemedel som ofta är helt grotesk.

Svar: De medel som samhället avsätter till medicinsk forskning är alldeles för små och de hamnar nästan alltid som en delfinansiering i projekt där industripengar är med och påverkar. Samma gäller de medel som Cancerfonden anslår, så det finns tyvärr väldigt lite forskning som inte är påverkad av industriintresset.När det gäller kostforskning så håller jag med dig i det du säger om metodologiska svårigheter. Man måste gå tillväga på ett helt annat sätt. Jag återkommer med ett blogginlägg i den frågan senare. Hoppas jag kan använda det du skrivit här?
Lars Bern

13 Björn i Bromma:

skriven

Det måste röra sig om ett väldigt personligt och ytterst komplicerat kapitel. Alla är ju olika, trots vad politikerna försöker tuta i oss.
Min farfar, som var kommunalordförande i Växjö när det begav sig, cyklade alltid hem för att äta lunch. Lunchen bestod nästan alltid av sill med potatis, hårdkokt ägg, gräddfil med gräslök, knäckebröd med ost tillsammans med en kall öl och en liten nubbe. Ett äpple från trädgården till efterrätt. Sedan cyklade han tillbaka till kommunhuset.
Han rökte också som en borstbindare, två paket Ritz utan filter dagligen. Farmor var sur över detta men fick till svar att när man sitter i en förhandling så får man automatiskt 15 sekunders extra betänketid när man tänder en cigarett. Undrar hur sammanträdesrummen såg ut på den tiden, förmodligen rena Lützen.
Farfar dog vid 91 års ålder av en häftig influensa.

15 Lars Andersson:

skriven

Nog är det väl viktigt att beslutsfattare har någon kompetens att bedöma "experters" utlåtanden. Politiska broilers har det definitivt inte.
Skulle inte IVA kunna vara ett forum för bedömningar?

17 Anders Rönnqvist:

skriven

När jag läser texten och väl skrivna kommentarer drar jag mig till minnes Ben Goldacres bok "Bad Pharma". I boken framgår det att drogindustrin använder dubbelt så mycket pengar på marknadsföring som på forskning och produktutveckling.

De som betalar priset för drogerna är drogbrukarna upp till självkostnadsskyddet och alla skattebetalare för kostnaden över det. Det går alltså att dubbla R&D genom att halvera mutkolvarnas marknadsföringsrörelse. Det blir ett hårt slag för krog- och nöjes-industrin att förlora spritnotor och gåslever. Men matsektorn kan öka sin satsning på den populära turismens guldkalv.

Jag kan inte både sammanfatta och lämna alla referenser för en så detaljerad bok som "Bad Pharma" i några stycken text. Men genom selektiva köp av annonser och kompletterade upplagor av vetenskapliga tidskrifter styrs valet av publicerad forskning; det kan jag nämna.

Lägg därtill den så kallade forskning som består av data-mining för att hitta relativa relationer utan hänsyn till absoluta tal. Denna dataharvning letar fram säljargument för snabb publikation. Snabb publicering ger argumentationsfördel. Att hävda motsatsen skulle kräva en hederlig forskare som definierar forskningsmålet som att motbevisa ett säljargument för drogindustrin. Det vore naivt att tro att det finns pengar till forskning som inte säljer drogprodukter.

Med tanke på forskare som ertappats med att fabricera resultat i Boston USA, Japan, Danmark &al; på beställning av drogindustrin, finns det en hel del städning att göra i både R&D-posten och marknadsföringsposten.

Att det dessutom kan anses visat att pampar som familjen Reinfeldt saknar bildning och konsekvensanalys låter jag stå som verbalt monument över frustration.

Så länge skatteverket försöker driva in maximalt med värde från medborgarna finns det personer som gör allt för att slösa bort värdet. Bara för att forskning sker med allmänt indrivna medel är i sig ingen garanti för att de brukas förnuftigt.

Jag är dock mycket tacksam för att en meriterad skribent som Lars Bern tar sig an att huffa och puffa förnuftet upp för Sisyfos backe så att det får bättre framtidsutsikt.

19 Per Nerlund:

skriven

https://www.chronicillnessrecovery.org/images/stories/CIR_version_Vitamin_D_Cell_Wall_Deficient_Bacteria_and_the_Immune_SystemCopyright.pdf

21 Bo Blomberg:

skriven

Tja, Reinfeldt lever helt enkelt inte upp till dom krav som jag har på en ledare, tyvärr för mig och för hela svenska folket. Å andra sidan så finns det ju ingen "ledande" politiker i Sverige som överhuvudtaget fungerar som en bra ledare borde fungera. Såna växer väl inte på trän kan jag tänka och eftersom vi har så svagt "personval" och så stark "partiadel" så lär vi väl aldrig få några bra ledare i toppen på partierna heller (i synnerhet inte sen politiken blev en födkrok mer än en "passion"). Dom som skulle kunna funka bra blir bortsorterade i ett tidigt skede. Jag känner dock många politiskt engagerade människor (i många olika partier) som är bra och har integritet, men dom finns, i stort sett alla, på den kommunala nivån.

Svar: Beviset för det du skriver är utmanövrerandet av Nyamko Sabuni, hon var för smart för tanterna i och lillpojken i Fp. Därmed förlorade Fp garanterat min röst.
Lars Bern

2 Johan Tisell

skriven

Ur en expressenartikel från länk i Wikipedia:

Den egna karriären
är nämligen enormt viktig för Filippa, och hon har varit politiskt engagerad sedan skoltiden. Klasskamraterna från humanistisk-estetiska linjen på Bromma gymnasium minns henne också som ett "jättehärlig tjej". - Hon var jättegullig och snäll och skärpt, säger en av dem. - Jag minns inte att hon lyckades så bra med plugget, men hon var verkligen trevlig och lätt att samarbeta med. På nationaldagen 1986 lämnade Filippa Holmberg, numera Reinfeldt, gymnasiet med medelmåttiga 3,0 i snittbetyg (skalan gick mellan 1 och 5 där 5 var högsta betyg). Bäst gick det i religionskunskap, musik och filosofi där hon fick fyror. I franska, matematik och naturkunskap blev det tvåor. I samhällskunskap fick hon trea.


******

Man blir inte mörkrädd, det är värre.

2:a i matte på den linjen som knappt har någon matte!

I en perfekt värld skulle folket vända sig till bildningen och be om hjälp, men icke!

Svar: Det är dessa människor som numer fattar alla viktiga beslut i vårt tekniskt komplicerade samhälle. Någon som blir förvånad att det bär utför med besked?
Lars Bern

4 Maj-Britt Bernhardsson

skriven

Det gäller att vara politiskt korrekt annars är man ute i kylan. Titta bara så man behandlat Erik Enby och hans italienska kollega. Det är stor skam. Förresten vad var det för alternativ beh. den cancersjuka kvinnan fick?

MVH Maj-Britt Bernhardsson

PS det är alltid roligt att följa dina kloka inlägg i debatten

Svar: Jag tror hon behandlades med vitamin B17 från groddade mungbönor. Vad det var spelar mindre roll, det som var uppseendeväckande var att den traditonelle cancerforskaren var helt ointresserad.
Lars Bern

6 Josef Boberg

skriven

"Om samhället skall kunna förhindra en explosionsartad ökning av alla former av metabol sjuklighet (fetma, sockersjuka, cancer, högt blodtryck, Alzheimer m.m.) då måste vi tänka om när det gäller den medicinska forskningen."

Jo... - Det håller jag med om - men finns det någon fri forskning = av läkemedelsbolagen oberoende forskning kvar ?

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=855121


Svar: Ytterst lite i så fall.
Lars Bern

8 Martin Gustavsson - Vetenskapliga partiet

skriven

Jag ser att det finns en klar vilja till förändring här. Jag söker riktiga vetenskapsmän som vill göra verklig nytta. Ansök! Sverige och världen behöver er otroligt mycket.

Och man ska vara snäll. Filippa Reinfeldt kan göra något annat än vara med och styra ett land, ex. kanske undervisa i religion eller filosofi eller kanske bli musiker. Om hon på djupet lyckas förstå vad tillväxt, dvs. den exponentiella funktionen, gör med planeten och varför den är den viktigaste kunskapen i världen... https://www.youtube.com/watch?v=F-QA2rkpBSY
...så kan hon dessutom börja rösta på vetenskapliga partiet och bli nyttig.

10 Sanna

skriven

Här är en länk till hennes forskningsfond.

http://terrywahls.com/about/the-wahls-foundation/

12 Bo Blomberg

skriven

En bra sammanfattning; samhället, dvs den politiska apparaten, har outsourcat den medicinska forskningen till industrin och det kanske en gång i tiden var rätt. Men det var i så fall längesen. Nu är det såna fantasibelopp inblandade så all etik och moral är sen länge bortsopade. Jag tycker du har rätt i att vi behöver en kostforskning som är bortkopplad från Big Pharma och Big Food.
Men att politikernas "tekniska" kompetens är så viktig tycker jag inte är rätt. Det är deras omdöme och moraliska kompass som är det viktiga, deras civilkurage om man så vill. Dom ska ju peka ut riktningen, målen, tycker jag. Sen är det ju myndigheterna, ämbetsmännen som ska fixa processen, med kompetens och oväld. Det är där det brister mest idag, tycker jag. Vad hjälper det t ex Socialstyrelsen att man har en bra generaldirektör ifall alla eller dom flesta av hens experter är djupt insyltade i industrin och ekonomiskt och socialt (positionen) beroende av den. Så ser det ut på dom flesta områden idag. Jag vet inte hur man ska komma ur detta, vi är ju ett litet land med begränsad mängd kompetenta människor...

14 per melin

skriven

Jag gillar din insats för mänskligheten Lars Bern.

16 EvaLi

skriven

Gunnar Juliusson, jag tror också att det kan vara svårt att utföra bra kostforskning men det är inte något skäl att avstå. Det finns redan bra forskning men ofta små studier. Många bra små studier kan också ge mycket till helheten. Kanske skulle man kunna göra studier på människor som bor på skolinternat eller liknande där man i köket tillreder de olika kosterna. Det finns säkert fler sätt... Kanske någon, t.ex Ann Fernholm, kunde göra om exprimentet som Vetenskapens Värd visade för ett tag sedan (om de två tvillingbröderna som åt socker resp. fett). Då bör det ju givetvis göras på ett mer vetenskapligt sätt. Den/de som gör studien måste ju ha mer kunskaper än vad som var fallet i BBC-programmet.

Lars, det med galjonsfigurer är säkert nödvändigt men tyvärr kan det medföra en risk för personer som ställer upp. De kanske måste vara pensionärer för att inte riskera den/deras arbetsliv - sådant har ju tyvärr hänt och man kan förvänta motstånd från industriintressen.

18 Hiawatha

skriven

Jag är allergisk mot björkpollen samt därigenom en mängd olika födoämnen. Nyligen fick jag lägga skaldjur till listan och livet är krångligt därigenom. Måste kolla ingredienser på alla livsmedel vi köper och ett restaurangbesök måste föregås av ett samtal med kocken för att få till en accepabel maträtt. Jag tar en del medicin men måste alltid kolla med apoteket att den jag får är utan majsstärkelse. Jag skulle nyligen börja ta blodtryckssänkande medicin men det var svårt att hitta en utan majs så när jag hittade en blev jag tvungen att ta ut 4 kartonger varav 3 utanför bonussystemet eftersom det inte är säkert att har denna medicin nästa gång, det beror på vad deras inköpare behagar köpa in vid nästa upphandling.
Medicinerna lindrar en del men jag har följt medicinforskningen en del på nätet och länge hoppats på ett genombrott. Min läkare har dock sagt att det är välkänt att medicintillverkarna helre gör en lindrande medicin än en som botar. (De är ju anställda av aktieägarna som vill ha maximal vinst.) Jag har provat lite hälsokost: Läste om Moducare som skulle balansera Th1 och Th2 lymfocyterna (2002) och testade det. Efter 11 dagar blev både jag och min fru klart bättre, jag från allergin (vilket är svårt att mäta) och hon från astma där hon ökade pef-mätarutslaget med 200. Vi åt Moducare i 2 år och var utan förkylningar i 8 år då de återkom. Då försökte jag igen med Moducare men det hjälpte inte. Då fanns det inte att köpa i Sverige utan jag köpte det via nätet. Tänkte att det var dålig tillverkning så jag försökte med 2 andra fabrikat men fick aldrig effekt igen. Så nu väntar vi på ny medicin som aldrig verkar komma.

Svar: Jag diagnostiserades med mycket högt blodtryck för över 20 år sedan, efter en njurskada. Jag knaprade 4 olika blodtrycksmediciner i över 15 år. Sedan kom jag på att pröva LCHF (mkt kolhydratsnålt och mer smör och grädde) och på nolltid tappade jag 7 kg och fick blodtryck som en tonåring UTAN NÅGON MEDICIN. Så mitt råd pröva att plocka bort minst 90% av kohydraterna i kosten och kompensera med lite fetare mat.
Lars Bern

20 Bo Blomberg

skriven

@Lars Andersson: Visst är det viktigt att beslutsfattare har nån sorts kompetens att värdera "experter", men har dom det inte själv så får dom ta hjälp - av människor som dom känner väl och vet vilken kompetens och integritet dom har, men det är ändå "ämbetsmännen" som måste stå för kontinuitet, kompetens och oväld. Dom omsätts ju inte vart fjärde år...

Svar: Om du inget begriper hur skall de då kunna välja rätt rådgivare. Att Reinfeldt väljer charlatanen Rockström framför den meriterade Bengtsson talar sitt tydliga språk. Obildade politiker hamnar ohjälpligt i händerna på charlataner.
Lars Bern

22 Börje Gustavsson

skriven

På bloggen Dagens Medicin har barnläkaren Mats Reimer skrivit en artikel med rubriken ”Bakpulver mot cancer”, kolla gärna också på kommentarerna!
http://www.dagensmedicin.se/blogg/mats-reimer/bakpulver-mot-cancer/
Jag har skrivit två kommentarer till artikeln och tipsade om en bok som heter ”Lura din cancer” av Tanya Harter Pierce och om boken ”Forskningsfusket! Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin” skriven av docent Ralf Sundberg. I boken lura din cancer beskrivs massvis med icke toxiska metoder för att bota och förebygga cancer, bl a den av Lars Bern nämnda B17-metoden och som heter Laetrile och som beskrivs mycket noggrant i boken. I boken forskningsfusket avslöjas det verkligen vilket fusk och bedrägeri som utspelas i forskningsvärlden.
En annan bra bok om att bota cancer är ”Anticancer, ett nytt sätt att leva” av David Sevan-Schreiber, eller Josef Östlunds bok ”Kan rätt kost bota cancer och andra sjukdomar?”

Själv har jag t ex blivit av med både skaldjursallergi och långvariga och ständiga magproblem sedan jag började med LCHF.