Jag har flera gånger skrivit om hur forskningen på hjärta-kärl-området i allt för stor utsträckning, direkt och indirekt, styrs av läkemedelsindustrins intressen. Jag har påpekat att vi måste förstå att industriintresset och allmänintresset inte sammanfaller. Slutsatsen är att samhället måste sätta av betydligt mer resurser till helt oberoende forskning som inte på något sätt får ha Big Food och Big Pharma inblandade i forskningsprogrammen. Detta innebär inte att man behöver ta avstånd från den forskning som bedrivs av industrin, men vi måste vara på det klara vilka drivkrafter som ligger bakom den. Industrin vill sälja sina produkter och om samhället inte bedriver egen oberoende forskning då hamnar vi i en sjukvård som domineras av deras intressen av att sälja sina produkter.
Nu kommer det studier även på cancerområdet som visar på samma problem som vi observerat inom hjärt-kärl-forskningen. Ett studie finansierad av amerikanska National Institutes of Health, hävdar att det är en myt att cytostatika faktiskt bekämpa cancer. Forskarna fann att de kliniska cytostatika gifterna, som ibland kortsiktigt hejdar tillväxt och spridning av befintliga tumörceller, också förorsakar stora stamcellsskador som efter hand orsakade ännu mer cancer. Det enda man åstadkommer är en något förlängd livslängd, men till priset av ett stort lidande.
Forskarna har publicerat sina rön i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS). Laget som arbetade med projektet undersökte hur cytostatika påverkar kroppen systematiskt genom att testa dem på fruktflugor. Den som är intresserad kan läsa mer om studien i den här länken.
Den stora fokuseringen på cytostatikabehandling av cancer är ett typiskt exempel på hur vården styrts av en forskning som drivs av läkemedelsindustrins intressen. All gammal kunskap är som bortblåst och ytterst få forskare ägnar sig åt hur förloppet av en cancersjukdom kan påverkas med naturmedicin och kostomläggning. Det finns t.ex. otaliga bevis för att en terapi som sänker blodsocker och nivån av hormoner som insulin och IGF1 kan ha en mycket gynnsam effekt på cancerutvecklingen. Ännu färre forskare bryr sig om att studera hur livsstilsfaktorer som kost kan förhindra att människor drabbas av cancer. Det naturliga hade ju varit att beforska orsakerna bakom den kraftigt ökande cancerförekomsten i den metabola sjuklighetens kölvatten.
Huvudproblemet är att vår i stort sett obildade politikerkår inte begriper det här. Den politiker som ansvarar för vårt absolut största sjukvårdsområde är helt obildad och har aldrig ägnat sig åt annat än politik. Hur skall hon begripa vilka krav man borde ställa på den samhällsfinansierade forskningen? Ett annat problem är att denna typ av forskning har låg status och den blir ofta hånad av det medicinska etablissemanget.
Jag blev första gången varse problemet med cancerforskarnas ytterst begränsade kompetens utanför läkemedelsindustrins intressesfär, när jag satt som vice ordförande i Cancerfonden. Inför fondens 50-årsjubileum förslog vi lekmän att forskarna skulle ställa samman cancerförebyggande kostråd, som vi skulle kunna gå ut med i en kampanj till allmänheten. De hade ingenting att komma med och avrådde från en sådan kampanj. Kan snedvridningen av den medicinska kompetensen illustreras bättre?
Vid ett annat tillfälle berättade jag för en av landets ledande cancerprofessorer om en bekant som på 80-talet diagnostiserats med en för långt gången bukspottkörtelcancer. Hon hade av sina läkare fått på sin höjd några månader kvar att leva. Vad gör man i en sådan situation? Jo man vänder sig till alternativmedicinen, hon hade ju inget att förlora. Hon påbörjade en naturmedicinkur och efter ett halvår levde hon fortfarande och tumören var på väg att försvinna. Så vitt jag vet lever hon fortfarande.
Vad tror ni professorn sa när jag berättade om detta? Jo, hans enda torra kommentar var att det måste ha varit en feldiagnos! Han var helt ointresserad av att följa upp exemplet och att få veta vilken naturmedicinkur hon genomgått. Att en naturmedicin skulle ha kunnat bota henne, fanns inte på hans karta.
Om samhället skall kunna förhindra en explosionsartad ökning av alla former av metabol sjuklighet (fetma, sockersjuka, cancer, högt blodtryck, Alzheimer m.m.) då måste vi tänka om när det gäller den medicinska forskningen. Det måste till betydligt mer oberoende forskningspengar och dessa måste gå till forskning som är HELT frikopplad från industrins intressen. Det innebär att en forskare som skall vara berättigad till denna typ av forskningsfinansiering inte får ha några som helst relationer till varken Big Food eller Big Pharma, vilket likaledes måste gälle de som fördelar forskningsanslagen.
Ökad samhällelig finansiering av oberoende medicinsk forskning är en av de bästa investeringar ett land kan göra.
skriven
Lars, Du har synnerligen kloka synpunkter i klimat- och industripolitiska frågor, och här tar Du upp några viktiga aspekter, men intrycket dras dock ned av några plumpar.
Oberoende klinisk forskning är ett helt nödvändigt och eftersatt område. Problemen beror på flera orsaker, (i) regelverket för kliniska prövningar är sedan 10-talet år gjort för utvecklingen av helt nya okända substanser, och alldeles för omständlig för den viktiga forskning där man vill optimera användning av dagens tillgängliga terapier, (ii) neddragningen av sjukvårdens resurser i relation till möjliga åtgärder, (iii) meritvärdering för klinisk forskning och tjänstesituationen för de som vill verka i både forskning och sjukvård.
Det är väl känt att industrin av vinstskäl främst satsar på utveckling av behandling som ges under lång tid, vilket exempelvis hårt drabbat antibiotikautvecklingen. Inom cancerområdet är studier också ofta upplagda för att etablera mycket långa behandlingar utan att analysera om kortare är lika bra.
Det var länge sedan cytostatika var i fokus, idag är det cellsignalvägar och målstyrda behandlingar utifrån storskalig analys av genetiska markörer och sk biologiska läkemedel, ex.vis antikroppar som gäller.
Din vurm för naturmedel förvånar mig med tanke på Din övriga profil. Idag sker utvecklingen främst utifrån enorma bibliotek av substanser med analoga varianter som storskaligt analyseras utifrån effekt på biologiska mekanismer med känd eller hypotetisk roll, för att sedan gå vidare i cellsystem, djursystem, och i riktigt lyckade fall till försök på patienter. Självklart måste samma effektkrav ställas på sk naturmedel, och det vi idag kallar naturmedel är ju sådant som aldrig visats ha någon effekt. Du kan väl inte invända mot att vi kräver dokumenterad effekt i all offentlig och subventionerad vård. Sk naturmedel med effekt måste förstås analyseras avseende mekanism, toxicitet, dos, utfall etc som andra potentiella läkemedelskandidater.
Att Din bekanting som diagnosticerats med bukspottkörtelcancer på 1980-talet fått fel diagnos är väl uppenbart, det finns faktiskt fall där cancer är svårt att skilja från inflammatoriska och andra tillstånd, vilket förstås utgör ett rejält dilemma om det allvarliga tillståndet kräver omedelbar tung och riskabel behandling. Detta är dock något vi i branschen får hantera dagligdags. Vissa viktiga terapier har faktiskt utvecklats genom att kloka människor inte bara förvånats över ett oväntat sjukdomsförlopp utan också undrat varför, det välkända nobelprisbelönade exemplet att se utanför boxen är ju antibiotika mot helicobacter pylorii vid magsår. Lycka till i Din fortsatta kamp mot oegentligheter i politiken.
Gunnar Juliusson, professor i blodsjukdomar, Lund
skriven
Lars, är det möjligt att upprätta en fond för "oberoende kostforskning" eller något åt det hållet. Jag antar att exempelvis Cancerfonden får in massor av pengar från oss vanliga medborgare (men inte av mig, numera). Ann Fernholm är intresserad av att forska om detta, men just nu skriver hon på sin bok. Jag tror att en hel del av oss som finns på Kostdoktorn, Annika D, Kolhydrater i Fokus, Skaldeman m.fl bloggar kan tänka sig att stödja sådan forskning. Du som vet en hel del om detta - är det möjligt?
skriven
Så BRA! Men HUR ska dessa trångsynta o rädda Professorer o cancerkarusellsindustrin stoppas? Så att förnuftet o erfarenhet ur verkligheten får råda, Det är ett fullbordat faktum att läkemedelsindustrin "lever på att folk är/blir sjukare" Det fanns en klok kvinna som sa " bättre o bota på Jämtska - än att förgifta på latin" Lilly Johansson Föllingegården.
skriven
Hej Cancer är en fungus en mikroskopisk svamp som trivs i en smutsig kropp livsstilsförändring är ett måste. Det skriver David Servan-Schreiber om i Anti Cancer Ett nytt sätt att leva.
Med vänlig hälsning Inger
skriven
Skulle man vilja ge pengar till kostforskning rekommendera jag att skänka till Terry Wahls forskning. Om hon kan visa att man med hjälp av kost, tillskott och andra interventioner kan vända en neurodegenerativ sjukdom (MS) så vore det ett otroligt kraftigt resultat. Idag är det i stort sett otänkbart att man skulle kunna reversera en progressiv MS.
skriven
Jag glömde i mitt långa tidigare inlägg följande: Om Cancerfonden skulle skriva kostråd så vill man förstås ha kostråd som är baserade på kunskap och inte bara tyckande. Problemet är att det saknas kunskap, och detta beror inte på brist på intresse utan på metodsvårigheter. Det går mycket bra att lotta jämförbara patienter till behandling A eller B eller A+B, och noggrant följa utfallet. Dock är det omöjligt att randomisera en stor population till olika kost, eftersom folk förstås gör som de vill. Många kostråd baseras på studier av individers egen rapport över kostvanor, men dels är sådan beskrivning osäker, dels finns stor risk för selektivt minne eller förskönande beskrivning, dels är kost ingen oberoende faktor. Exempelvis är sk hälsosam kost vanligare hos folk med hälsosam livsstil, och att måttligt alkohol synes nyttigare än absolutism i stor utsträckning beror på att en fraktion av absolutister är detta pga hälsoproblem. Epidemiologer försöker korrigera för sådant men resultaten är mycket osäkra. Stora placebokontrollerade studier av kosttillägg, som antioxidanter etc har visat snarare skadlig än gynnsam effekt. Detta liknar faktiskt klimatfrågan där man har ju vill dra långtgående slutsatser utifrån helt osäkra data, och detta tycker vi förstås är helt fel.
Att det bara skulle göras ytterst lite läkemedelsforskning oberoende av företagen är inte sant, de flesta diagnoser, inte minst inom cancerområdet, har stora aktiva nationella och internationella akademiska samarbetsgrupper som driver läkemedelsstudier, men tyvärr blir det allt svårare även för dessa att finansiera studier utan visst stöd från industrin, och omöjligt med oregistrerade och extremt dyrbara medel. Det är en viktig fråga framöver att säkra möjligheter till sjukvårdsdrivna behandlingsstudier som kan ta fram data där patientintressen och kostnadseffektivitet är enda incitamenten. Dessutom måste man ta tag i problemet med prissättningen av nya läkemedel som ofta är helt grotesk.
skriven
Det måste röra sig om ett väldigt personligt och ytterst komplicerat kapitel. Alla är ju olika, trots vad politikerna försöker tuta i oss.
Min farfar, som var kommunalordförande i Växjö när det begav sig, cyklade alltid hem för att äta lunch. Lunchen bestod nästan alltid av sill med potatis, hårdkokt ägg, gräddfil med gräslök, knäckebröd med ost tillsammans med en kall öl och en liten nubbe. Ett äpple från trädgården till efterrätt. Sedan cyklade han tillbaka till kommunhuset.
Han rökte också som en borstbindare, två paket Ritz utan filter dagligen. Farmor var sur över detta men fick till svar att när man sitter i en förhandling så får man automatiskt 15 sekunders extra betänketid när man tänder en cigarett. Undrar hur sammanträdesrummen såg ut på den tiden, förmodligen rena Lützen.
Farfar dog vid 91 års ålder av en häftig influensa.
skriven
Nog är det väl viktigt att beslutsfattare har någon kompetens att bedöma "experters" utlåtanden. Politiska broilers har det definitivt inte.
Skulle inte IVA kunna vara ett forum för bedömningar?
skriven
När jag läser texten och väl skrivna kommentarer drar jag mig till minnes Ben Goldacres bok "Bad Pharma". I boken framgår det att drogindustrin använder dubbelt så mycket pengar på marknadsföring som på forskning och produktutveckling.
De som betalar priset för drogerna är drogbrukarna upp till självkostnadsskyddet och alla skattebetalare för kostnaden över det. Det går alltså att dubbla R&D genom att halvera mutkolvarnas marknadsföringsrörelse. Det blir ett hårt slag för krog- och nöjes-industrin att förlora spritnotor och gåslever. Men matsektorn kan öka sin satsning på den populära turismens guldkalv.
Jag kan inte både sammanfatta och lämna alla referenser för en så detaljerad bok som "Bad Pharma" i några stycken text. Men genom selektiva köp av annonser och kompletterade upplagor av vetenskapliga tidskrifter styrs valet av publicerad forskning; det kan jag nämna.
Lägg därtill den så kallade forskning som består av data-mining för att hitta relativa relationer utan hänsyn till absoluta tal. Denna dataharvning letar fram säljargument för snabb publikation. Snabb publicering ger argumentationsfördel. Att hävda motsatsen skulle kräva en hederlig forskare som definierar forskningsmålet som att motbevisa ett säljargument för drogindustrin. Det vore naivt att tro att det finns pengar till forskning som inte säljer drogprodukter.
Med tanke på forskare som ertappats med att fabricera resultat i Boston USA, Japan, Danmark &al; på beställning av drogindustrin, finns det en hel del städning att göra i både R&D-posten och marknadsföringsposten.
Att det dessutom kan anses visat att pampar som familjen Reinfeldt saknar bildning och konsekvensanalys låter jag stå som verbalt monument över frustration.
Så länge skatteverket försöker driva in maximalt med värde från medborgarna finns det personer som gör allt för att slösa bort värdet. Bara för att forskning sker med allmänt indrivna medel är i sig ingen garanti för att de brukas förnuftigt.
Jag är dock mycket tacksam för att en meriterad skribent som Lars Bern tar sig an att huffa och puffa förnuftet upp för Sisyfos backe så att det får bättre framtidsutsikt.
skriven
https://www.chronicillnessrecovery.org/images/stories/CIR_version_Vitamin_D_Cell_Wall_Deficient_Bacteria_and_the_Immune_SystemCopyright.pdf
skriven
Tja, Reinfeldt lever helt enkelt inte upp till dom krav som jag har på en ledare, tyvärr för mig och för hela svenska folket. Å andra sidan så finns det ju ingen "ledande" politiker i Sverige som överhuvudtaget fungerar som en bra ledare borde fungera. Såna växer väl inte på trän kan jag tänka och eftersom vi har så svagt "personval" och så stark "partiadel" så lär vi väl aldrig få några bra ledare i toppen på partierna heller (i synnerhet inte sen politiken blev en födkrok mer än en "passion"). Dom som skulle kunna funka bra blir bortsorterade i ett tidigt skede. Jag känner dock många politiskt engagerade människor (i många olika partier) som är bra och har integritet, men dom finns, i stort sett alla, på den kommunala nivån.