Passa er, Earth Hour är en trojansk häst. Tänd Ljuset!

Om någon händelsevis trodde att det är folkopinionen som i demokratisk ordning styr politiken inom överstatliga EU, så glöm det. Byråkratin i organisationer som EU och FN manipulerar systematiskt opinionen och medierapporteringen genom att betala mutor till det jag kallar TROJANSKA HÄSTAR för att skapa en mediebild av en opinion som kräver överstatlig maktutövning. Detta gör man genom att pumpa in pengar i s.k. NGO:s (Non Governmental Organisations) som utger sig för att vara ideella organisationer med som i verkligheten är betalda lobbygrupper för byråkraterna i Bryssel. Medlemsavgifter saknar i praktiken betydelse för dessa organisationer. Här rör det sig om miljardbelopp till organisationer som WWF och till deras direktörer som lyfter löner väl i nivå med börsföretagens VD:ar. Kom ihåg detta när WWF nu uppmanar er att släcka ljuset på deras av Coca-Cola sponsrade Earth Hour imorgon. Jag kommer att tända varje lampa jag har i protest mot detta systematiska och odemokratiska manipulerande av folkopinionen, finansierat med de enorma skattebelopp vi betalar till EU.

F.ö. är det allt vanligare utnyttjandet av NGO:s som trojanska hästar orsaken till att dessa organisationer får det allt svårare att bedriva verksamhet i en rad länder. Det är nog inte bara EU som utnyttjar trojanerna. Det skulle vara intressant att t.ex. veta hur mycket pengar CIA pumpar in i trojanerna.

 

EU policy: WWF on the gravy train

Further investigating the footprint left by NGOs in the development and implementation of policy related to water habitats (including flood management), I was intrigued to see how often WWF came into the picture. As far as the EU was concerned, this particular NGO is a major partner in the policy-making and implementation process.

Furthermore – as one might expect from a supranational construct – policy is no longer made at a national level, but on a Europe-wide and even international basis, with results of findings being fed into the centre and guidelines being developed to cover all member states, in what is called the Common Implementation strategy. 

Therefore, apart from nationally-rooted NGOs such as RSPB (which also gets involved in Europe-wide schemes), the only way you can fully appreciate how firmly NGOs such as WWF have hitched themselves to the EU Gravy Train is to track them down at the international level. 

And if between 2007-2012 the RSPB netted over €14 million in EU funds to secure a first class seat on the gravy train, the WWF reserved itself a private carriage, grabbing a massive €53,813,343 for its services to itself and the EU empire. 

The range of projects is quite staggering and if we start in 2007 at the beginning of our period, we see the WWF pocketing €8,573,049 in EU funds. That also includes an operating grant to WWF European Policy Office in Brussels of €632,675. 

The money is by no means confined to EU countries, as we see the Swiss branch of the WWF managing a project on "Strengthening Indigenous Community Based Forest Enterprises (CBFEs) in Priority Ecoregions in Latin America, Asia-Pacific and Africa", which attracted €3,499,999 in EU funds. 

Bizarrely we in 2007 also see the UK branch running a project which got €750,000 in EU funding, but this is for "Reducing poverty in Rufiji-Mafia-Kilwa, Tanzania, through improved livelihoods and sustainable coastal and marine resource management".

The year 2008 sees €9,013,943 of EU money filling WWF pockets. To get this, the UK branch manages another overseas project, this one attracting €1,988,158 in EU funds. It aimed to promote "sustainable and responsible trade promoted to wood processing SMEs through forest and trade networks in China, India and Vietnam". €642,600 went to the European office in Brussels. 

The German branch, incidentally, fronts a €279,840 project on "local initiatives to create opportunities for children, young people and women of Udege and Nanai tribes in the Bikin River area, Russian Far East", while the Hungary branch looks after the "conservation of alluvial habitats of community interest" which attracts €1,075,896 in EU funding. 

In 2009, the WWF does less well, attracting a mere €5,776,115, which includes €661,878 to run the Brussels office. But in 2010 funding soars to a record amount for the period, adding no less than €14,672,869 including €621,503 for the Brussels voice. 

The year 2011 sees the EU contribution drop down to €6,088,216, with only €594,157 going to the Brussels office but, in 2012 the EU contribution to the WWF climbs to €9, 689,151, with the now statutory operating grant for the European Policy Office in Brussels standing at €559,974. 

In 2012, we see €2,405,679 going to Tanzania for "building effective long term fisheries co-management in five coastal districts, and promoting coast-wide learning on the same", a scheme managed by WWF Tanzania. 

The UK branch of the WWF got to manage a scheme called: "Celtic Seas Partnership (CSP) a stakeholder driven integrated management of the Celtic Seas marine region", to which the EU contributed €1,973,546. 

In Pakistan, €652,550 in EU funding went to the TRA project - City-wide partnership for sustainable water use and water stewardship in SMEs in Lahore, Pakistan. The Swiss branch of the WWF meanwhile gets involved in a programme to give support to food security and agricultural and rural governance in the districts of Boma and Lower River, with an EU contribution of €2,405,679. 

WWF in Bulgaria even benefited. They ran a project aimed at understanding better the role of local or regional information exchange for the market uptake of renewable energies & to improve the current market situation. For that, the EU contributed €798,564. 

Over these six years, the WWF is often working with partners and the total EU payments for these schemes exceed €77 million. Given that these schemes are most often match-funded, very often from national or local government entities, we are most probably looking at the thick end of €150 million under WWF management, directed at EU schemes. 

Of the UK end of the operation, WWF-UK gets €9,532,612 – which can be doubled by the time the match funding is added. Therefore, just two UK NGOs – WWF and the RSPB – have raked in more than €23 million in EU funding and as much again in national funding – getting on for €50 million. 

Furthermore, there are many other NGOs taking the EU shilling, money which is being used in the environmental field to drive an "anti-human" agenda which is leading to the ethnic cleansing of the Somerset Levels. This the EU has money for, but when it comes to protecting [human] life and property, there is nothing left in the kitty. 

By Richard North

http://www.eureferendum.com/blogview.aspx
http://online.wsj.com/news/articles/SB10001424052748704116404576262750871687260?mod=googlenews_wsj%23printMode&mg=reno64-wsj&url=http%3A%2F%2Fonline.wsj.com%2Farticle%2FSB10001424052748704116404576262750871687260.html%3Fmod%3Dgooglenews_wsj%2523printMode
Hållbar utveckling | EU, | |
#1 - - Lars Gellerstad:

Råttinvasion i Stockholm:



WWF rekommenderar det Naturliga Steget dvs att alla "hen"-katter bara får kattmat en gång i veckan. Problemet löst…om det nu inte är den Globala Uppvärmningen förståss!

#2 - - Bengt Söderberg:

Information som behövs. Behöver spridas också!

Tack för påminnelsen. Alla ljus på är det som gäller här också!

#3 - - Jan:

Jag kommer vare siäcka släck eller tända extra under Earth Hour. Jag kommer att leva precis som vanligt för att visa att jag helt negligerar dylika kampanjer.

#4 - - Björn i Bromma:

Man tar dig för pannan gällande allt möjligt slöseri hit och dit.
Min ärade farfar skulle garanterat vrida sig flera gånger per minut i sin grav om han fick reda på det omfattande slöseriet.
Han var, när det begav sig, kommunalordförande i Växjö och åkte ofta med tåg till Stockholm för förhandlingar (det tog 6-7 timmar med tåget på den tiden). Han sov alltid över hos oss på en extrasäng i vardagsrummet och när han fick frågan varför inte bo på ett bekvämt hotell så svarade han :
-Man bör inte slösa med medborgarnas skattepengar!

Helljuset på!

#5 - - Henrik:

Utmärkt!

#6 - - Johan:

Bra benämning du har där Trojansk häst!

Har inte tänkt på detta förut att dessa NGO's är faktiskt i högsta grad en del av samma maktstruktur.

#7 - - Svante1:

Tänder alla lampor för att djävlas med etablissemanget och det okunniga, ovetande, sovande svenska folket. Tack för att du finns Lars !!

#8 - - Åke Sundström:


Rätt att gissla såväl EU:s bidrag till NGOs som hyckleriet bakom Earth Hour. Men det handlar trots allt om struntbelopp jämfört med alla de 100-tals miljarder som försnillas genom subsidierna till energisektorn. Inte bara till vindkraft och bioenergi utan även till kärnkraften. I länder som Tyskland även till kolgruvorna.

Svenska skattebetalare finansierar fortfarande en stor del av kärnkraftens försäkringskostnad, trots att Maud Olofsson dyrt och heligt lovade att denna industri äntligen skulle tvingas stå på egna ben. Härtill kommer stora dolda bidrag genom statens alldeles för låga och feldefinierade avkastningskrav på Vattenfall.

Den som försvarar (eller tiger om) om denna subventionspolitik, får problem med sin trovärdighet i kritiken mot IPCC:s och EU:s obestridliga dårskaper. Så sopa gärna rent framför egen dörr, Lars Bern, då blir det lättare att ta till sig dina i andra avseenden ofta välgrundade synpunkter.


Svar: Vad menar du skall sopas bort framför min dörr?
Lars Bern

#9 - - Åke Sundström:


Var jag inte tillräckligt tydlig om sopandet? Att den som kritiserar EU:s eller IPCC:s dårskaper bör se till att inte själv medverka till samma typ av agerande eller tänkande. Genom att t ex acceptera att kärnkraften är kraftigt gynnad av statliga subsidier. Bl a bidraget till försäkringspremien, den koldioxidskatt som är helt omotiverad om man som du och jag underkänner IPCC:s hotbilder och det alltför låga avkastningskravet på Vattenfall. Under tidigare diskussioner på Climate Scam avstod du från att besvara dessa centrala frågor.

Har du eventuellt senare ändrat dig så välkomnar jag givetvis detta. I så fall tar du också avstånd från dina vänner i Stockholmsuppropet, som fortfarande bestrider att den svenska kärnkraften är höggradigt subventionerad och således sitter i pappa statens knä. Och som t o m ägnat sig åt censur för att slippa diskutera saken. Uppskattar att inte samma sak händer här på din egen blogg.

Svar: Min inställning till kärnkraften är att man borde försöka utveckla en säkrare kärnkraft som kan ersätta den gamla. Bl.a. jobbar ju Norge med det, Den skall givetvis som alla andra energislag bära sina kostnader. När det gäller den befintliga kärnkraften så vill jag se ett realistiskt alternativ (inte vind, solpaneler och ved) innan man stänger ner den.Beträffande censur på bloggen, så skall det inte förekomma. Däremot tar jag inte in inlägg som är personliga förolämpningar eller som blandar in andra infekterade debatter som inte hör hemma här.
Lars Bern

#10 - - Åke Sundström :

Alla energislag skall bära sina kostnader, skriver du. Korrekt princip, javisst, men min fråga var: är så fallet? Absolut inte när det gäller vindkraften, det är vi nog överens om, men hur är det då med kärnkraften, betalar den alla sina kostnader? Nej var mitt svar, med tydlig motivering. Och vad är då ditt besked? Bestrider du att den sakligt omotiverade CO2-skatten och riskgarantin innebär en subvention till kärnkraftsbolagen? Som du i så fall borde protestera emot, för att undvika att stödja ett system som skinnar skattebetalarna och bygger på en hotbild som du för egen del tagit avstånd från.

Svar: Jag har för länge sedan skrivit att jag tycker kärnkraften skall försäkras på marknadsmässiga villkor i en av mina böcker. Det tycker jag är självklart. Dagens situation är givetvis totalt snedvriden av alla politiska planekonomiska försök att styra energimarknaden. I avvaktan på att vi tar bort dessa ingrepp i energimarknaden finns det en annan faktor som du inte kan bortse ifrån. Åtgärder som kraftigt höjer kostnaderna för den energiförsörjning vi sitter fast i hotar att ställa till med ännu större skador på ekonomin. Vi ser ju hur detta nu händer med industrier i EU som flyr till bl.a. USA där elpriserna är en tredjedel. Eftersom den svenska kärnkraften ändå snart måste ersättas av åldersskäl, tycker jag inte man skall fördyra den kraftigt men att man skall se till att den ersätts av kraftproduktion som får bära alla sina kostnader. Kommer vår politiska yrkesklass att klara av att hålla fingrarna borta från att försöka styra marknaden? Tveksamt med ökat inflytande för utopistiska partier som Mp.
Lars Bern

#11 - - Åke Sundström:


Vi är överens om principerna. Bra också att du håller med om att kärnkraften måste betala sina egna riskpremier. Men du säger ingenting om de två än viktigare subventionselementen: CO2-skatten och avkastningskravet på Vattenfall. Så jag tvingas upprepa frågan: har jag fel om jag påstår att koldioxidskatten ger kärnkraften (och annan elproduktion) en oerhörd konkurrensfördel och därför innebär en subventionering, om än indirekt och fördolt.

Och har du invändningar mot mitt påstående att avkastningskravet på Vattenfall är för lågt? Staten bör kräva ränta på nuvärdet av bolagets tillgångar, inte enbart på de extremt låga nominella anskaffningsvärdena. Inte sant?

Eller menar du kanske att finns sakliga skäl för att beskatta koldioxiden, i ett läge när Sverige med sina mycket låga "utsläpp" (netto cirka noll kilo) är ett av de få länder i världen som infört en sådan skatt? Och tycker du dessutom att dagens extremt höga skattesats är välmotiverad?

Om inte, så kvarstår den uppenbart logiska slutsatsen att svensk kärnkraft är kraftigt subventionerad. Eller hur?


Svar: Det är en viktig fråga som du tar upp som jag definitivt tar till mig. Det är så att jag just nu jobbar på ett bokprojekt ihop med några framstående företagsprofiler. Där kommer jag att ha ett långt avsnitt om Vattenfall och politiken omkring. Jag vill inte föregripa den skrivningen nu eftersom det jag skriver skall förankras i en vidare krets. Jag lovar dock att jag skall beröra den aspekt du pekar på.
Lars Bern

#12 - - Åke Sundström:


Uppskattar din öppna och lyssnande attityd.Den skiljer sig markant från skeptikerkollegorna på f d Climate Scam.

När det gäller den ekonomiska styrningen av Vattenfall vill du återkomma med svar i din kommande bok. Låt gå för det, men varför kan du inte ge besked om CO2-skatten? Går den att försvara om man, som bl a vi båda, underkänner IPCC:s hotbilder? Du får ursäkta, men jag får intrycket – rätt eller fel - att din tvekan att redovisa en åsikt har att göra med frågans "känslighet".

På denna punkt kan du inte heller förvänta dig någon vägledning av dina medförfattare, "näringslivsprofilerna", vilka de nu än må vara. Dels därför att det i denna konstellation borde vara du som representerar sakkunskapen om elsektorn. Dels också därför att subventionerna till vindkraften och kärnkraften gynnar industrin. Ett egenintresset brukar inte vara så lätt att förena med strikt objektivitet.

De elkrävande företagen betalar inte någon koldioxidskatt och vindkraftens utbyggnad leder kortsiktigt till lägre elpriser. Industrin vinner, medan hushållen, via elcertifikaten, tvingas betala de oerhörda förlusterna, när vindkraftselen säljs för halva produktionskostnaden - liksom kärnkraftselen under ett kvarts sekel av förödande överkapacitet, som förvandlade Erlanders och Palmes djärva satsning (för att rädda oss undan ”backstugorna”) till en samhällsekonomisk katastrof.

Du vet förstås att Urban Bäckström och hans styrelse välsignat både CO2-skatten och vindkraftsutbyggnaden. Men varken du eller någon näringslivsföreträdare(förre Sandvik-chefen möjligen undantagen) riktar vindsnurrekritiken mot dessa möjliggörare. Enklare och mer ofarligt att skylla på IPCC, Al Gore och en flummig, skattefinanserad miljörörelse. Det vore bra för vindkraftsmotståndets trovärdighet att i stället rikta stålkastarljuset mot de konkret ansvariga: de 349 ledamöterna på Helgeandsholmen och deras stödtrupper inom näringslivet, LO och bland maktlojala, fuskande ”forskare”.


Svar: Tro inte att jag ryggar för något som anses känsligt. Mitt enda skäl att inte vilja diskutera detta här och nu är att jag arbetar med den här boken nu och jag vill inte skriva fast mig i något där bokens analys kan leda fram till en något annan ståndpunkt. Så du får ge dig till tåls och jag tror inte du skall oroa dig för mina rådgivare.
Lars Bern

#13 - - Åke Sundström:


Det låter betryggande att du inte "ryggar för något som anses känsligt". Men då blir det än mer gåtfullt att du inte vill besvara min mycket enkla fråga: Om man hävdar att koldioxidutsläppen är harmlösa, kan man då, utan att göra en logisk kullerbytta, samtidigt försvara en straffbeskattning av denna ofarliga gas? Svårligen. Däremot går det förstås att på andra grunder förorda en generellt hög energibeskattning. Men alltså inte dagens diskriminerande utformning, där skatten, i procent av priset, är ca 8 gånger (700 procent) högre för kol än för el. Det kan man omöjligen kalla konkurrens på lika villkor. Ett sådant system strider därmed mot din (och min och de flestas) marknadsekonomiska grundsyn. Ett trivialt konstaterande, som samtalen med dina medförfattare inte borde kunna rubba.

Svar: Vi har säkert inte så olika uppfattning i denna fråga, men jag vet ännu inte hur jag skall formulera mig i boken.
Lars Bern

Upp