Antropocene

Vetenskapens förfall

Publicerad 2014-01-18 22:07:46 i Allmänt,

Vetenskapssamhällets roll som intressent i klimatfrågan blev pinsamt avslöjad den gångna veckan, när Copernicus Publications abrupt beslutade att lägga ner sin vetenskapliga tidskrift Pattern Recognition in Physics. Orsaken var att tidskriftens redaktion publicerat en IPCC-kritisk artikel med rubriken: General conclusions regarding the planetary–solar–terrestrial interaction, författad av en lång rad framstående forskare.  Detta gjorde förlaget trots sin stolta policydeklaration att vetenskaplig dispyt är kontroversiell och skall tillåta motsatta åsikter som sedan kan diskuteras inom vetenskapssamhället. Tydligen gäller den stolta deklarationen inte IPCC:s dogmer.

En viktig milstolpe i vetenskapssamhällets förhållande till makten var Margaret Thatchers tal till brittiska Royal Society år 1988. Hon hade en klar men kortsiktig politisk agenda och behövde argument för att knäcka det besvärliga kolarbetarfacket och bygga mer kärnkraft. För akademin var det ingen tvekan om vad hon förväntade sig av dem. Utan att konsultera sina ledamöter beslutade ledningen för akademin senare att ta ställning för den alarmistiska linjen i klimatdebatten. De administrativa ledningarna för en rad vetenskapliga akademier i hela västvärlden följde Royal Society’s exempel, ingen konsulterade dock sina medlemmar. En sådan konsultation hade ju kunnat sluta i att man tvingats inta en mer återhållsam hållning till larmen och därmed komma att genera den politiska klass man blivit allt mer beroende av.

Efter vetenskapsbyråkratins uppslutning bakom klimatalarmismen och AGW-hypotesen, blev det nästan omöjligt för riktiga forskare att få anslag för att kunna pröva någon avvikande hypotes. De få som stack ut hakan och t.ex. hävdade att solaktiviteten kunde vara en starkt klimatdrivande faktor blev snabbt utfrysta och hånade. Forskare utan särskilt imponerande meriter som lovade att forska om antropogen klimatpåverkan bade dock i skattepengar.

Ledningen för den svenska Ingenjörsvetenskapsakademin IVA, där jag själv är ledamot, ställde in sig i ledet och gjorde klimatlarmen till en huvudfråga. Vi ledamöter var fullständigt avhängda, ställningstagandet gjordes av akademins presidium och VD. Den nära relationen mellan VD och alarmistiska Tällberg Foundation var också tydlig. Vi ledamöter protesterade över att inte ha fått diskutera ställningstagandet och krävde att man skulle hålla ett akademimöte om klimatfrågan. Ledningen gjorde sitt yttersta för att förhindra en diskussion eftersom man fruktade ett svidande nederlag. Man var även rädd att en öppen debatt skulle kunna genera regeringen inför valet år 2010. När ledningen till slut efter valet gav efter, ordnades ett seminarium med bara föredragshållare som trodde på AGW-hypotesen. Inga inlägg eller frågor från ledamöterna tilläts vid seminariet. Vi fick enbart sända in skriftliga frågor i förväg, detta i en vetenskaplig akademi vars syfte är fritt vetenskapligt meningsutbyte?

Till skillnad från IVA så var det högre i tak på Vetenskapsakademin KVA. Detta mycket tack vare KVA-ledamoten professor Lennart Bengtsson, en av klimatforskningens förgrundsgestalter. Han ansluter visserligen till den skola som menar att det till en större del ligger antropogena faktorer bakom uppvärmningen under 1900-talets andra hälft, men han stödjer inte de forskare som ställer upp på den alarmistiska sidan och hävdar att den antropogena påverkan kommer att leda till en klimatkatastrof inom de närmaste hundra åren.

De västerländska akademiernas ledningars ställningstagande för klimatlarmen bidrog i flera år till den politiska tron att det rådde konsensus om uppvärmningens orsaker i den vetenskapliga världen. Det har det aldrig gjort. De undersökningar som gjorts har bara frågat forskare om man tror människan påverkar klimatet, vilket ju varje naturveteskapligt bildad person lätt inser. Hade man däremot frågat forskarna om de tror på en mänskligt orsakad global uppvärmning på över 4 oC under 2000-talet då hade nog mindre än 10 % svarat ja.

Förklaringen till akademibyråkraternas ställningstagande står nog att finna i ett ökande ekonomiskt beroende av statligt stöd och den allt hårdare politiska styrningen av forskningen runt om i världen. Borta är den från stat och kyrka fristående naturvetenskapliga forskning som uppstod i Upplysningens kölvatten. Den ledde till en rad stora genombrott och en totalt förändrad världsbild. Borta är även den naturliga auktoritet som en gång en professor hade. Med den kraftigt ökade tillgången på information för alla och de allt vanligare politiska professorsutnämningarna får professorer finna sig i att bli ifrågasatta av autodidakter och andra som anser sig veta bättre.

Idag domineras forskningssamhället av forskare som surrats vid masten av den politiska makten, t.ex. genom politiskt styrda programorgan och famösa uttalanden som Obamas science is settled! Forskarna förväntas att till varje pris försvara förlegade och motbevisade vetenskapliga hypoteser som politiken är byggd på. Bakom politikerna står mycket starka ekonomiska intressen med några av världens största industrier som vuxit sig stora på den förda politiken. Det här förklarar varför den vetenskapliga utvecklingen avstannat på viktiga områden trots kraftigt ökade resurser. Det började med Stalin och Lysenkos hypotes som kostade tiotals miljoner liv. Det har sedan fortsatt med bl.a. hypoteserna om att mättat fett är farligt för människors hälsa och att vi är på väg att orsaka en global klimatkatastrof. Politiker hatar sökande forskare som hela tiden testar och omprövar gamla hypoteser, man vill helst se konsensus, att vetenskapen är ett fast fundament som man kan ta rygg på. Politikens strävan efter konsensus går helt emot forskningens innersta själ och förkväver därför vetenskapen. Nya förklaringsmodeller utgör alltid ett hot mot den politiska yrkeskårens maktutövning och prestige, men de är nödvändiga för att föra vetandet framåt.

Forskare måste kunna öppet ifrågasätta alla vetenskapliga hypoteser utan att bli hånade och utsvälta.


Liknande inlägg

Kommentarer

Postat av: Hans Jelbring

Publicerad 2014-01-18 22:56:41

Tack Lars Bern!

Det finns inte många som tar upp maktpolitiska aspekter i sin argumentering vilket du gör och dessutom har du en bakgrund som gör att du vet vad du talar om. Alla kan inte veta allt men du gör en stor insatts genom att på ett ärligt sätt vilja dela med dig av dina erfarenheter i en situation där dina egoistiska intressen troligen har spelat ut sin roll.

De fåtal punkter jag inte håller med om är relativt oväsentliga i detta sammanhang.

Postat av: Hans Jelbring

Publicerad 2014-01-18 23:12:21

Tack Lars Bern för detta inlägg!
Det är nog inte vetenskapens idé som har förfallit utan dess tillämpning i samhället och hur den borde vårdas vid våra universitet och högskolor inklusive våra vetenskapliga akademier.

Det är inte många som vill eller vågar berätta om de maktpolitiska aspekter som faktiskt till en stor del styr vårt samhälle. Det gör du och dina erfarenheter borgar för att du vet vad du talar om. Dessutom har du troligen passerat den gräns när egen vinning är väsentlig och slår ut behovet av att ärligt redovisa sina insikter och kunskap innan det är för sent.

Mina fåtal invändningar i ditt budskap är obetydliga i förhållande til den information du låter oss ta del av.

Mvh

Hans Jelbring




Postat av: Peter Stilbs

Publicerad 2014-01-19 09:31:00

Tack Lars - precis så är det.

Men jag har också under åren grubblat mycket över det totala okunskap om sakfrågorna som uppvisas av så många (80% ?) av mina nära kollegor inom fysik, kemi, och näraliggande ämnen som matematik, statistik och olika tekniska stödämnen.

Jag rankar ändå dessa personer som mestadels smartare och mer kunniga än jag själv, men det är så uppenbart att de fattat = 0 i just denna sakfråga.

Möjligen har de fastnat på att "koldioxiden är en växthusgas, alltså måste det bli varmare - så finns det något mer att argumentera om?".

Max 20% har fattat bluffen, men de allra flesta av dem vågar inte knysta offentligt, med risk att bli av med stöd inom högskolesystemet (bli utfryst eller få svårt att få forskningsmedel).

Svar: Tyvärr Peter så fungerar de flesta människor såhär. Men så finns det någon enstaka Darwin, Einstein eller Planck och när de dyker upp i historien tar vetenskapen jättekliv om inte mörkmännen hinner bränna dem på bål eller radera ut dem på annat sätt innan.
Lars Bern

Postat av: Christer Löfström

Publicerad 2014-01-19 14:22:07

Så är han även här, Peter Stilbs självutnämnd facitmänniska på StockholmsInitiativet som gillar kärnkraft, hatar vindkraft och klappar Lennart Bengtsson på ryggen. Alla andra professorer som inte tycker som Stilbs är odugliga.

Lennart Bengtsson, meteorolog och medlem i KVA's energiutskott, har noll koll, och som Peter Stilbs noll erfarenhet av energiomvandling och miljö. (jag har 40 år)

Det mest intressanta under 2013 var Odenbergs (Svenska Kraftnät) brev till KVA's energiutskott (Kullander)21/11
Jag citerar Odenberg

"Min uppfattning är dock att tendensiös information och selektivt urval av fakta i syfte att gynna kärnkraften är en av de största björntjänster man kan göra detta energislag"

Jag fick mig ett gott skratt då jag stängdes av från att kommentera på SI's blog!

Svar: Och alla vars uppfattning inte du gillar är odugliga, eller? När du skriver att Lennart Bengtsson har nollkoll visar du att detsamma skulle kunna sägas om dig själv. Bengtsson är sannolikt landets mest erfarne klimatforskare med en gedigen meritlista. Han har länge varit KVA:s talesman i klimatfrågor. Att uttrycka sig som du gör om respekterade och kompetenta forskare passar inte här. Om du inte har något att komma med i sak utan ägnar dig åt ad hominem kommer även jag att stryka dig. Så sluta med nedlåtande omdömen och kom till sak. I fallet Odenberg så är det så att han är politiker med egenintressen och KVA:s energiutskott består av ledande och oberoende vetenskapsmän vilket säger mig det mesta om vem som är trovärdigast.
Lars Bern

Postat av: Bo Blomberg

Publicerad 2014-01-19 21:42:48

Med den kraftigt ökande tillgången på professorer har kvaliteten på dom kraftigt minskat...ja det är sorgligt att du har så rätt Lars! Som hans tror jag ju inte att vetenskapens idé förfallit men väl att de professionellas moral helt försvunnit (inte hos alla dock). Vilken jesuitmoral har inte brett ut sig inom den s k klimatforskningen och andra områden där stora pengar står på spel, du har själv pekat på den medicinska och likadant är det på livsmedelssidan. Är det lättare att köpa forskare idag eller är det bara mängden som gör det? Tur att nätet finns och att det finns en och annan forskare och många amatörer som fortfarande anser att forskare och vetenskap ska söka sanningen och inte större anslag!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Bern

Utbildning: Chalmers Tekniska Högskola i teknisk fysik, disputerat i kemisk reaktionsteknik på en avhandling om matematisk modellering av hydrering av vegetabiliska oljor. Yrkeserfarenhet: Volvo utveckling av teknik rörande alternativa drivmedel, VD Svensk Metanolutveckling, VD AB ÅF och samtidigt under fyra år VD för Svenska Miljöforskningsinstitutet IVL. VD för konglomeratet Incentive (senare Gambro). Rådgivare i miljöfrågor åt ABB. Intresseområden: Vetenskap inom fysik, miljö och medicin. Ledamot: Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin och under några år Kungliga Vetenskapsakademins miljökommitté och Etikkollegiet. Tidigare uppdrag: Ordf och styrelseledamot i en lång rad företag och organisationer. Ordf Det Naturliga Stegets Miljöinstitut och vice ordf Cancerfonden. Böcker: Uthålligt Ledarskap (Ekerlid 1993) Strategi för Naturlig Tillväxt (Ekerlid, som blev årets Marknadsföringsbok 96) Strategy for Sustainable Growth (utgiven tills med IVL 1998) Humankapitalisten (Ekerlid 2002) Svart Snö (Kalla Kulor 2006) En gudomlig skapelse? (Fri Tanke 2008) Homo Eco (Recito 2010) Ihop med Maggie Thauersköld Chill-out (Kalla Kulor 2009). Antropocen (Recito 2013) http://www.litenupplaga.se/1266

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela