Varmingarna greppar efter halmstrån

 
 

Jorden är cirka tusen gånger äldre än människan och över tjugotusen gånger äldre än vår människoart Homo Sapiens. Geologerna kan enkelt konstatera att jorden genomgått en rad stora förändringar under sin historia. Miljön och klimatet har varierat kraftigt, från varma perioder till istider. Atmosfärens sammansättning har varierat mellan olika tillstånd och sammansättning. Livet på planeten har vid upprepade tillfällen åderlåtits av dramatiska förändringar som stora vulkanutbrott, jordbävningar, asteroidträffar, soleruptioner, kosmisk strålning m.m.. Solens växlingar och jordens bana har hela tiden varierat med en rad cykliska variationer i miljö och klimat som följd.

Även under Homo Sapiens korta historia har jordens miljö och klimat varit väldigt omväxlande. De olika faktorer som utlöst och styrt dessa varierande förhållanden föreligger givetvis fortfarande, de har inte upphört bara för att människans samhälle utvecklats. En viktig orsak till att människoarten blivit mer framgångsrik än någon annan djurart, är vår förmåga att kunna anpassa oss till dessa ständiga skiftningar.

Människan började påverka miljön för ca. 10.000 år sedan, den dag vi blev bofasta. Vi högg ner skogar för att ge plats för jordbruk och boskapsskötsel och kom därvid att inleda en påverkan på en rad faktorer av betydelse för jordens miljö och klimat. Denna påverkan har sakta men säkert tilltagit i takt med en växande befolkning och ökande mänsklig aktivitet. Vi har med tiden blivit uppmärksammade på den roll vi spelar och vi har utvecklat starka skuldkänslor för vår verkliga och förmenta miljöpåverkan. Förmenta, eftersom vi ofta överskattat vår betydelse och underskattat miljöns naturliga variabilitet och den övriga naturens förmåga till anpassning.

Det är i denna situation som klimatfrågan kunnat växa sig stark. Iakttagelsen att atmosfärens halt av det för livet nödvändiga spårämnet koldioxid har ökat från 0,3 promille till 0,4 promille på ett halvt sekel, har resulterat i forskarvarningar om ett varmare klimat. Ökningen tros vara orsakad av en global uppvärmning till följd av en återhämtning efter lilla istiden, skövling av mer än hälften av jordens regnskogar och förbränning av fossiler i form av kol, olja och gas. Trots att historiska variationer i halten av koldioxid varit betydligt större, så har dagens lilla förändring kommit att ges en våldsamt överskattad betydelse.

För första gången i vår historia tror sig vissa forskare kunna se hur människan kanske får en avgörande inverkan på jordens klimat genom vår påverkan på koldioxidhalten. Där blir plötsligt denna vetenskapliga fråga politisk. Det innebär att den kommit att utnyttjas av en rad intressenter som vi utpekat på den här bloggen. Den ledande intressenten är FN med sina ambitioner att öka sin överstatliga makt. Politiseringen har lett till att ett normalt vetenskapligt perspektiv gått förlorat. FN har startat sin klimatpanel IPCC med uppgift att bygga en politisk plattform på föreställningen att människan är på väg att orsaka en skadlig global uppvärmning. Forskare har fått pengar för att konstruera datorprogram till stöd för den bilden.

När väl de politiska plattformarna blivit byggda, vill makthavare inte höra talas om någon osäkerhet i föreställningen om människans avgörande roll. Allt för mycket politiska prestige är investerat för att man skall kunna tillåta någon tveksamhet. Låt mig bara påminna om att världens mäktigaste man målat in sig i ett hörn med tvärsäkra påståenden om att science is settled. Det har således blivit politiskt nödvändigt att frammana en bild av en enig vetenskap och hela det vetenskapliga etablissemanget har mobiliserats för att övertyga. De skeptiker som ifrågasätter tron på människans avgörande roll och pekar på att alla de tidigare så avgörande naturliga faktorerna som styr klimatet faktiskt finns kvar, måste tystas och osynliggöras till varje pris. Detta har präglat klimatdebatten i två decennier.

FN:s och övriga intressenters planer hade säkert blivit framgångsrika om inte naturen vägrat medverka. De konstruerade modellerna har visat sig sakna all rimlig kontakt med den observerbara verkligheten. Under normala omständigheter hade forskarna omprövat sina grundläggande antaganden, men det går inte utan att komma på kollisionskurs med maktens fundament. Eftersom politikerna sitter på pengarna hamnar forskningen på defensiven och måste till varje pris försvara sina motbevisade hypoteser. Att det blir såhär är inte första gången i historien. En gång när kyrkan var en viktig maktfaktor försvarades kyrkans hypotes om världsbilden med samma metoder. Skillnaden är möjligen att vi ännu inte bränner skeptiker på bål.

Det intressanta med dagens vetenskapliga debatt om klimatet, är att det forskaretablissemang som gått maktens ärende och i stort sett förnekat de naturliga faktorer som i alla tider påverkat miljö och klimat, nu panikartat hänvisar till dessa faktorer för att förklara varför deras modellberäkningar inte slagit in. I det senaste exemplet beror den avstannade uppvärmningen sedan 1998 plötsligt på den sjunkande solaktiviteten. Men när temperaturen steg kraftigt under 80- och 90-talen, så berodde det på mänskliga utsläpp och inte på den då exceptionellt höga solaktiviteten. Resonemanget går givetvis inte ihop och sannolikt är fortfarande solaktiviteten en viktig klimatdrivande faktor även om man inte helt kan bortse från en växthuseffekt från människans utsläpp av växthusgaser.

 

 

 

 

 

1 Lars Myrén:

skriven

Lars du har fångat bakgrund och orsakssammanhang för AGW, människans skuld men även förmåga att anpassa sig. Vill även påpeka Malthus, och senare Ehrlich och Holdren m fl som drivit fram ekologin som utnyttjar Global Warming som sitt medel. Ekologin är emot utveckling och tillväxt, vilket leder till fattigdom och slutligen minskad befolkning, vilket är målet.

3 Rolf Löfgren:

skriven

En ny istid är på väg, artikel på Newsvoice:
http://newsvoice.se/2014/01/11/evidens-for-att-istiden-har-borjat-och-att-ipcc-vilseleder-allmanheten-och-politikerna/

När jag var barn på 50-talet så var det en sanning att en ny istid var på väg. Det brukar vara 10.000 år värmetid mellan istiderna, och vi har haft dom 10.000 åren nu.

Svar: Interglacialer har varat i upp till 15.000 år, Holocene har nu pågått i 11.600 år så vi kan räkna med en ny istid inom de närmaste 3-4 tusen åren. Den kan börja imorgon eller om 4.000 år.
Lars Bern

2 Ludmila Hell

skriven

Den moderna vetenskapen i dag handlar om pengar och finansiering.Vi bör stödja teorier som bekräftas av den fysiska verkligheten vi lever i. Fysik är vetenskap, inte religion: vi behöver bevis på att växthuseffekten existerar i naturen!