Elitens hatiska debatt

Intressegemenskapen inom den politiska adeln över partigränserna har blivit starkare än de idéer som skiljer. Därmed blir det allt svårare för oss väljare att påverka politiken i val. Yrkespolitiken trängs nervöst omkring den politiskt korrekta totempålen och fråga efter fråga lyfts taktiskt ut ur den fria debatten. De stora partiernas ekonomiska prioriteringar är till förvillelse lika, skillnaderna handlar numer bara om några procent hit eller dit - för syns skull. De som vågar ifrågasätta den etablerade maktens prioriteringar av hur skattebetalarnas pengar används kan räkna med ett allt annat än varmt mottagande. Journalismen som skulle vara den tredje granskade statsmakten har förvandlats till den politiska korrekthetens kolportörer. Den politiska valfriheten har minskat, demokratin har blivit innehållslös och maktlösheten sprids bland gräsrötterna. Inom EU motarbetas allt folkligt inflytande frenetiskt. Där hittar vi en förklaring till dagens debattklimat.

Det som skrämmer är att de frågor som den politiska eliten lyft ut och stämplat som stående över debatten, ofta är de frågor som starkt engagerar stora väljargrupper. Exempel är integrationen, förhållandet till EU, miljö- och energipolitiken, mediepolitiken m.m.. Inte oväntat får detta konsekvenser i form av missnöjesrörelser som först Ny Demokrati, sedan Piratpartiet, Junilistan och nu senast Sverigedemokraterna. Internets utveckling har dock gett voice åt vanligt folk som nu kan komma tilltals utan att filtreras av den rödgröna journalistkåren inom Public Service och på de stora tidningarna.

Yrkespolitikerna och deras handgångna inom media reagerar med ursinne och använder ren mobbing och en skur av ad hominem tillmälen för att försöka få missnöjesyttringarna att gå upp i rök. Alla har vi på näthinnan bilden av folkpartisten Bengt Westerberg (ni vet han som gett girigheten ett ansikte) som vänder ryggen åt demokratiskt valde Ian Wachtmeister en valnatt.  Och det var direkt skrattretande när kommunisten Lars Orly med sitt förflutna vägrade sitta i samma sminkrum som Jimmy Åkesson och Reinfeldt han tycker att Sverigedemokratiska politiker får tåla stryk. För att inte tala om hur man behandlat de som ifrågasatt klimatpolitiken.

Efter att i nära fyrtio år ha varit engagerad i miljöfrågorna skrev jag år 2008 en kritisk artikel om klimatalarmismen på SvD Brännpunkt. Jag blev snabbt varse att jag med denna artikel hade utmanat hela det politiskt korrekta etablissemanget. Den här frågan fick inte diskuteras och jag blev angripen av ett flertal personer ur samhällets politiskt korrekta elit. Någon debatt i sakfrågan var man inte intresserad av utan angreppen handlade nästan uteslutande om att förnedra och förolämpa mig maximalt med ad hominem argument. Det förekom t.o.m. hot om rättsliga åtgärder mot personer som likt mig själv opponerade mot det politiskt korrekta. Vi blev jämställda med förintelseförnekare i en bok skriven av alarmisterna Wijkman och Rockström. I Storbritannien gick hoten så långt att en av staten understödd propagandafilm, riktad till barn, visade hur en lärare i ett klassrum sprängde de som inte trodde på de officiella klimatlarmen, så att blodet stänkte över hela klassrummet. Det är på detta sätt som näthatarna hittar sin inspiration, från propaganda iscensatt av EU-regeringar och deras handgångna.

I föreningen Humanisternas styrelse där jag satt tidigare, reste ett troll krav på att personer med min övertygelse borde uteslutas för våra ”pseudovetenskapliga” åsikters skull. Till saken hör att vi utgått från den uppfattning som Vetenskapsakademins främste klimatforskare vid flera tillfällen har framfört. Jag har nu dagligen följt den västerländska klimatdebatten i snart sex år och de hatiska och hotfulla argumenten har haglat. Att det blivit så anser jag i hög grad beror på att den politiska eliten och många inom journalistkåren valt den debattnivån. Ansvaret för debattklimatet ligger således i Rosenbad och på Public Services och de stora tidningarnas redaktioner.

Numer kommer det nästan dagligen vetenskapliga artiklar som visar att det jag skrev 2008 ligger mycket närmare den observerade verkligheten, än den ensidiga och ovetenskapliga klimatpropaganda som nästan dagligen pumpas ut i våra Public Servicekanaler. Den utomordentligt dyrbara och meningslösa klimatpolitiken ligger dock fast, nästan ingen i det svenska politiska etablissemanget vågar erkänna att man är och hela tiden varit fel ute.

Också på ett annat område ser vi idag hur samhällets etablissemang utmanas. Det gäller sambanden mellan vår kost och vår hälsa. Ända sedan 70-talet har staten (Livsmedelsverket) talat om för oss vad som är hälsosam kost. Så dyker det upp en vanlig distriktsläkare i Sundsvall som upptäcker att råden saknar vetenskaplig evidens och därtill är direkt farliga för vår hälsa. Makthavarna inom etablissemanget kastar sig över den stackars läkaren som sånär förlorar sin läkarlegitimation. Den här debatten rasar just nu för fullt på nätet och fulargumenten haglar även här. Det för dagen aktuella, är ett krav från kretsar inom Miljöpartiet att straffbeskatta den mest hälsosamma kosten. Allt tyder dock på att allmänheten har större tilltro till distriktsläkarens än statens och etablissemangets experter som med fulargument försvarar sin maktposition.

Jag har med den här genomgången velat stryka under min slutsats att de hatiska argumenten på nätet har sina rötter i en växande känsla av maktlöshet och i dåliga föredömen bland samhällets elit. Valet av debattklimat har ursprungligen gjorts av etablissemangets sätt att försvara sina egna fastlåst positioner på en rad områden. Det handlar således inte bara om en främlingsfientlig och hatisk mobb som de senaste tidens debatt försökt ge sken av. Vi är väldigt många fler som drabbats av det debattklimat som samhällets elit skapat.

Om vi skall kunna komma tillbaka till ett något sånär civiliserat samtal i våra medier och på nätet måste makthavare och media föregå med ett betydligt bättre exempel än de gör idag. Och alla de hundratusentals väljare som idag, kanske av vanmakt, väljer ett missnöjesparti förtjänar att ses lika mycket som alla andra väljare. Vi som inte livnär oss på politik vill ha en fri och allsidig debatt om allt som rör den politiska processen utan att bli förolämpade och hotade av yrkespolitiker och journalister.

Vi vill ha tillbaka vårt fria ord. Vi vill att Public Service återgår till att vara just det, istället för dagens meningslösa rödgröna propagandacentral.

 

 

Kategori: Etik
Taggar: EU, Näthat Public Service ad hominem
1 Staffan i Sölvesborg:

skriven

Stort tack för inlägget! Det ger en liten känsla av hopp, ett ljus i tunneln. Bara det inte är ett tåg...

3 Ann Löfving-Henriksson:

skriven

Tack för alla kloka tankar!
Är det möjligen så att FN- och EUelitens mer och mindre öppna nätverk är så åtråvärda att man som politisk-ekonomisk nationell "elit" kan förråda både ideologi och ideal för att bli uppbjuden att leka med de riktigt stora grabbarna som styr vad som är politiskt korrekt?

Svar: Du är nog väldigt nära sanningen där.
Lars Bern

5 Christer Löfström:

skriven

Det första jag lyckades få in en tidning om klimatnojan var 2003 i Skånska Dagbladet och Sydsvenskan.

Jag offrade nyligen en slant på Retriever för att söka och få fram referenser till det jag skrev. Men artiklarna verkar vara för gamla för Retriever.

Upptäckte att Maggie,The Climate Scam, hade fångat mitt inlägg från 31/7 2008 på Ordet Sydsvenskan.
Den fann jag på Retriever.
"Syna broderskapet av klimatalarmister"

När våren kommer är det inte omöjligt att jag på UB Lund gåt igenom deras tidningsarkiv för att se vad som skrevs i ärendet under 2003 i Sydsvenskan.

Tidningen låter i dag Maria Wetterstrand, bara en sån sak, skriva under rubriken Inpass.

Att skriva om klimatnojan i dag kan vem som helst.Den som före 2009 (Jag arbetade då i Köpenhamn) inte protesterade, saknar trovärdighet i dag. T.ex. Lennart Bengtsson som 2006 skrev i Energy and Environment. Vol. 17, No5. Läs artikeln och läs vad han skriver numera.

"This combined with the need to raise energy production is expected to increase the concentration of carbon dioxide to approach a value twice that
of the pre-industrial time towards the middle of the century. Such a high value is likely
to give rise to irreversible changes in the climate of the Earth"

Svenskt Näringsliv, i Malmö och på Riksnivå ville inte höra talas om mina protester. Marian R. Stoppade svensk version av "Taken By Storm" av Essex o McKitrick.

Lars Bern, jag citerar Hoola Bandoola, Rocksamba. "Det är vi som är legenderna för dom som kommer sen"

7 Christer Löfström:

skriven

Läs om konsekvenserna av stollig energipolotik i Finacial Times, Global Economy,i dag.
IEA uttalar sig.
Hur reagerar företrädare för svenkt näringsliv på IEA's slutsatser?

"Europe faces 20 years of pain over energy prices"

9 Mats:

skriven

Johan Lundberg har genom sin bok:
"Ljusets fiender" destillerat fram en mängd fakta om "elitens" beteende.
t.ex.
sid 400
Den brist på ideologisk symmetri som jag har återkommit till i den ovanstående framställningen är vetenskapligt belagd i flera undersökningar under årens lopp. Senast skedde det i en studie från 2012 av professor Kent Asp vid Göteborgs universitet. Enligt den undersökningen sympatiserade 72 procent av samtliga journalister i Stockholmsområdet med de rödgröna partierna (V, SAP, MP). Bland journalister med kultur som bevakningsområde röstade 84 procent av alla journalister i landet röd-grönt. Inom Sveriges Radio och Sveriges Television sympatiserade 82 respektive 83 procent av samtliga journalister med MP, V eller SAP. Inom dessa public service-företag röstade över hälften av journalisterna, enligt undersökningen, på Miljöpartiet (54 respektive 52 procent). Därtill ska journalisterna i studien generellt sett åsiktsmässig ha legat till vänster om de partier som de uppgav sig ha röstat på.
se recension:
http://www.svensktidskrift.se/?p=65793

11 Björn i Bromma:

skriven

"I en tid av universellt bedrägeri är yppandet av sanningen en revolutionär handling"
Georg Orwell

HC Andersens suveräna "Kejsarens nya kläder" är en spegel av samma sak.
Läste ovan nämnde Georg Orwells roman 1984 som nittonåring och blev djupt berörd. I dag har minnen från boken börjat dyka upp i huvudet och jag kan med sorg konstatera en "deja vu"-känsla gällande dagens samhällsklimat och samhällsdebatt.

2 PG Larsson

skriven

Man kan fundera på om vår s k öppenhet är större än den i Ryssland eller för den delen Vitryssland. Vår s k public service är ju närmast att likna vid en statlig hjärntvättningscentral, som har fått vanliga hyggliga människor att sluta tänka själva och kritiskt.

4 Mats

skriven

Systema kanske?
http://www.lrb.co.uk/v35/n23/peter-pomerantsev/diary

6 Wolter

skriven

Tack Lars,
Mycket bra beskrivet och ett gott stöd för oss som harvar i PK träsket.
Vi får ändå aldrig glömma att det är skillnad på att ha och få rätt. För egen del behöver jag inte få rätt bara alla PK fanatiker ändrar sig.

8 Rosenhane

skriven

Åjovars, visst filtreras det hej vilt i nätupplagorna hos de stora tidnigarna. Det mest flagranta exemplet är den rödgröna redaktionen på Brännpunkt i Svenska Dagbladet som oftast inaktiverar kommentarsfunktionen efter artiklar av deras egna kelgrisar; man vill helt enkelt inte ha svordomar i klimatkyrkan så i stället tillämpar man åsiktscensur.

10 elwee

skriven

Tack Lars för din beskrivning av läget i Sverige, ett Sverige som dag för dag jobbar på att beskära friheten och öka strypgreppet på medborgarna.
Att det nu måste ske via lögner, förtiganden och vinklingar, samt hot mot dem som pga fakta inte rättar in sig i leden bekymrar inte herrarna och damerna vid köttgrytorna.
Köttgrytor där de själva inte bidragit med en enda ingrediens utan bara tar för sig och numera dessutom delar ut till dem som inte heller bidragit. Sannolikt tror de inte att grytan har någon botten och att medborgarna ska fortsätta att bära fram ingredienser i all evighet.

Ett sätt att komma över det som andra människor skapat är metoden som vi känner som "klimathotet".
Ett antal "forskare" får rundhänta anslag för att framställa ett skräckscenario som politikerna kan använda för att hitta på nya skatter.
Denna symbios är en win/win-situation för de inblandade, men knappast för dem som finansierar det hela. Detta hade aldrig kunnat pågå utan en korrupt MSM!
För den som är intresserad av en bra genomgång av klimatbluffen så rekommenderar jag länken nedan.
Den har några år på nacken, men är ack så aktuell även idag.
http://www.youtube.com/watch?v=4zOXmJ4jd-8

Svar: De lever efter Lex Luthors devis: ju mer rädsla du skapar, ju större blir bytet
Lars Bern