Anthropocene

Jag har i en rad artiklar pekat på intressekonflikten mellan allmänintresset och industriintressen inom den medicinska forskningen. Konsekvenserna av denna intressekonflikt finns dokumenterade i många böcker och artiklar. Jag har tidigare pekat på Ralf Sundbergs bok Forskningsfusket som ett exempel. Även om fusk inom läkemedelsindustrins forskning är ett mycket stort och allvarligt problem, så är den grundläggande principfrågan det allvarligaste.

Skall vi primärt söka efter kemiska preparat för att reglera kroppsfunktioner som kommit i obalans eller skall vi söka efter de underliggande orsakerna till obalansen och åtgärda dem i första hand?

För läkemedelsindustrin är intresset primärt det första vilket framgår av en mycket intressant artikel den 12 feb i New York Times. Forskaren Kevin Corbit hos läkemedelsföretaget Amgen skriver om hur Grizzly-björnar klarar sin fetma och hur de styr sin metabolism för att inte bli sjuka innan och när de går i ide. Corbits idé är att försöka få fram medicinska preparat som på ett liknande sätt kan styra människans metabolism. På så sätt hoppas han kunna motverka metabola sjukdomar som överviktiga drabbas av.

Det som satt forskarna på spåret är att många djur under evolutionens gång genom mutationer har utvecklat egenskaper som gör att de klarar situationer som i människokroppen skulle vara patologiska. Grizzlybjörnen har t.ex. listat ut hur man gör fetma till ett benignt tillstånd vilket gör dem extremt intressanta.

Björnens förmåga att gå i ide över vintern är en fantastisk evolutionär succé. När bär och frukter mognat på eftersommaren och deras innehåll av socker är som störst passar björnarna på att proppa i sig mer än 50.000 kcal per dygn och kan på det sättet bygga upp ett betydande fettlager. Lagret räcker sedan för att kunna fasta i idet i upp till över ett halvår. Björnen lever då enbart på det lagrade fettet utan att äta, dricka, urinera eller bajsa. Björnen stänger även ner sin renande njurfunktion under perioden, vilket leder till svår njursvikt och nivåer på gifter i blodet som skulle döda en människa. Det märkliga är att björnen kan häva njursvikten. Vid uppvaknandet efter idet återställs njurfunktionen utan några kvarvarande men.

De här egenskaperna gör björnar till ett ytterst intressant forskningsobjekt för läkemedelsindustrin i sökandet efter preparat för att behandla överviktiga människor. Den första frågan forskarna ställt är om fettinlagringen hos björn får samma konsekvenser som hos människan som t.ex. diabetes. Den typ av diabetes som drabbar människan vid fetma är ju en konsekvens av kroppens oförmåga att svara på hormonet insulin, vilket brukar kallas insulinresistens.

Hos en frisk människa kommer en frisättning av insulin att sänka blodsockret genom att underlätta transporten av glukos från blodet in i celler, där det antingen används som energikälla eller lagras. Hos en diabetiker så svarar inte cellerna ordentligt på insulinet och blodsockret förblir då förhöjt, med långtidseffekter som fetma, högt blodtryck och kärlsjuklighet.

Björnar har till skillnad från oss människor förmågan att modulera sin insulinrespons så att de svarar bäst på insulin när de är som fetast på hösten innan de går i ide. På bara några veckor växlar sedan björnen och blir helt insulinresistent när de gått i ide; de går i princip in i ett diabetiskt tillstånd. Skillnaden mellan björnen och människan är att björnen under idet behåller en normal blodsockernivå. Så fort den vaknar på våren återgår insulinresponsen till det normala. Björnar modulerar således sin känslighet för insulin inte bara för att kontrollera blodsockret utan även för att styra när fett skall lagras och när det skall brytas ner.

Hur den nämnda processen styrs hos björnen är extremt intressant för läkemedelsindustrin att kartlägga. Björnkroppen hanterar fetma mycket annorlunda än människan – utan inflammationer och att fett lagras där det gör skada. Björnarna lagrar bara sitt fett i fettvävnader, inte i levern eller i muskler som hos sjukligt feta människor. Björnens förmåga att hantera fetma på ett hälsosamt sätt är givetvis ett mycket intressant studieobjekt för industrin. Liknande förmåga har även observerats hos vissa människor med en speciell gen som påverkar deras metabolism.

Det läkemedelsindustrin är extremt intresserade av att finna ut är: Hur har den naturliga evolutionen lyckats anpassa björnar på detta sätt? Hur kan man hitta preparat för att kunna styra människans metabolism på ett liknande sätt?

Den fråga jag ställde mig när jag läst Corbits intressanta redogörelse för hur Grizzlybjörnarna fungerar, var vad som var allmänintresse? Skall vi försöka hitta mediciner som får oss att delvis fungera som björnar, eller skall vi försöka hitta tillbaka till hur evolutionen en gång formade oss som människor. Hur var det tänkt att vi skulle leva för att förbli friska och sunda individer?

För mig är det fullständigt självklart att den medicinska forskningen i första hand borde kartlägga vilket som är människans naturliga föda och livsmiljö? När vi vet svaret på den frågeställningen borde den första prioriteringen inom politiken vara att se till att återställa dessa förutsättningar för att minimera sjuklighet p.g.a. felaktig kost och skadlig miljö. De sjukdomar som därefter blir kvar skall vi ta itu med via mediciner och andra former av sjukvård.

Problemet i det moderna samhället är att våra liv snedvrids av oerhört starka ekonomiska intressen inom läkemedels- och livsmedelsindustrin som helt kör över beslutsfattare som idag saknar nödvändig erfarenhet och kompetens för att kunna och våga styra in utvecklingen i sunda banor.