Anthropocene

Jag har läst boken Åldrandets gåta, skriven av journalisten Henrik Ennart. Det mest glädjande med boken är, att här har vi något så ovanligt i dagens svenska medievärld, som en vetenskapsjournalist som har gjort en mycket djupgående och ambitiös research. Resultatet är en intressant exposé över hur vi med vår livsstil kan påverka vår hälsa och vår livstid.

Boken är hyperaktuell i en tid av sökande efter en naturlig kost och en naturlig livsstil med balans mellan arbete, motion och avkoppling. Det som varit roten till dagens intensiva fokus på matvanor och träningsmetoder är vår medvetenhet om en skenande metabol sjuklighet och hälsovårdens oförmåga att tackla problemet. Den sitter fast i stelbent tro på kemiska preparat och förlegade hypoteser om sjuklighetens bakomliggande orsaker. Jag har tidigare skrivit om det här på Antropocene.

Kanske tycker jag inte detta med ett långt liv är det viktigaste som boken behandlar, utan mer hur vi skall leva livet för att vara friska i princip till den dag vi dör. Jag tänker på den gamla läkaren på KS som alltid stack till sina patienter en lapp där han skrivit ner sin diagnos. En dag föll en av hans patienter ihop död när han lämnade sjukhuset, i hans hand hittade man en lapp där det stod: Ni är fullt frisk! Så vill jag också ha det. Som 70+are har jag förlikat mig med tanken att livet går mot sitt slut, men jag vill inte förlika mig vid tanken att behöva tyna bort på någon vårdinrättning i en lång kamp mot en obevekligt tilltagande senilitet. För er som känner som jag ger den här boken mycket vägledning och råd.

Vad boken lyfter fram är även det vi inte kan påverka, som t.ex. valet av föräldrar. Våra gener spelar en stor roll och våra möjligheter att påverka dem är begränsade. Visserligen kan olika yttre faktorer styra vilka gener som slås av och på, men kunskapen på det området är ännu begränsad. I en framtid kanske föräldrar kommer att även kunna byta ut olämpliga gensekvenser i sina avkommors DNA redan på embryostadiet, något som jag behandlat i romanen En gudomlig skapelse?.

Men låt oss titta på vad boken lär oss om det vi kan påverka. Ett centralt budskap är att framförallt äta mindre och röra oss mer. När jag läste det slog det mig att det första var något jag länge misstänkt. Den som levt längst i min släkt, som jag kan överblicka, var min mammas äldsta syster som blev 97 år trots att hon rökte. Jag kan inte dra mig tillminnes att hon höll på med några dieter. Vad jag däremot alltid lade märke till var att hon åt som en pippifågel och hon hade hela sitt liv en smärt figur. Hon var inte kärnfrisk utan led en period av sköldkörtelproblem, det som kallas struma. Ennarts slutsats efter studium av människor som blivit rejält gamla och som dött förhållandevis friska är alltså att de åt betydligt färre kalorier än de rekommenderade och att födan var sammansatt på ett näringsriktigt sätt med mycket grönsaker, nötter och baljväxter.

Denna centrala slutsats i boken har kunnat verifieras i olika djurtester och talar för dieter där korttidsfasta är ett inslag som t.ex. den så kallade 5:2-dieten. Orsaken till att den dieten fungerar enligt professor Kerstin Brismar på KI är att under fastedagarna sjunker blodsockret och insulinresistensen minskar, vilket har en kvardröjande positiv effekt de dagar man äter normalt.

Det är i princip tre saker som man skall försöka uppnå med sitt kostval. Det viktigaste är att hålla nere blodsockernivåerna som man gör med 5:2 dieten. Det effektivaste sättet att göra det är dock att ta bort de lättförbrända kolhydraterna ur kosten, alltså främst socker och vitt mjöl (den s.k. LCHF-dieten) och att bara ersätta en del av de kalorier man tar bort med något fetare kost. Det andra som är viktigt, speciellt när man äter mindre, är att se till att det man äter har en allsidig sammansättning av viktiga näringsämnen. Den tredje viktiga faktorn är att försöka eliminera sådant som är gynnsamt för cancer att utvecklas. Eftersom vi alltid utsätts för kemikalier, strålning och annat som kan initiera en cancer är det viktigt att minimera näringstillförseln till de cancerceller som alltid bildats och att minimera sådant som höjer nivån i blodet på hormoner som befrämjar cancertillväxt.

För att kunna växa är cancerceller beroende av god tillgång till socker som glukos och fruktos, vilket ytterligare understryker betydelsen av att välja en kosthållning som inte höjer blodsockernivån. Detta har en dubbel verkan eftersom hormonet insulin som frigörs när blodsockret stiger samtidigt drar med sig ett besläktat hormon som heter IGF-1 och som anses vara tillväxtbefrämjande för cancertumörer. Detta är sannolikt en förklaring till att diabetiker ofta utvecklar ett snabbare cancerförlopp när de drabbas av sjukdomen.

En nyhet för mig som Ennart redovisar är att även ett stort intag av proteiner frigör hormonet IGF-1. Detta gör att det finns ett samband mellan cancersjuklighet och proteinrik kost. Man har speciellt sett detta för bröst-, prostata- och koloncancer. Den här effekten kan vara en delförklaring till att det ofta varnas för att äta för mycket rött kött. I det fallet skall dock påpekas att rött kött även omfattar charkuterier som oftast innehåller andra saker som även är cancerogena. I boken har Ennart en tumregel att man inte skall äta mer rent protein än 0,8 gram per kg kroppsvikt. En människa i min storlek skall alltså äta max 60 gram protein per dag, vilket motsvarar en köttbit på 2-3 hg eller 5 ägg.

Självklart är det viktigt att också minska risken att cancer och åderförkalkning överhuvudtaget initieras. Det gör man bäst med föda som ger kroppen ett tillskott av antioxidanter och att man undviker sådant som orsakar inflammatoriska förlopp i kroppen. I det senare fallet är det transfetter och vissa vegetabiliska fetter som inte är lämpliga i vår föda.

Efter att ha läst Ennarts bok och ha smält intrycket är det en sak som på något sätt står i eldskrift framför mig. Det vi fått lära oss av det medicinska etablissemanget och av statens Livsmedelsverk sedan 80-talets början, att vi skall undvika mättat fett för att förbli friska verkar inte stämma. Det förhåller sig av allt att döma tvärt om. Det hälsosammaste sättet att tillföra oss extra kalorier förefaller vara att äta mättat fet mat. Det innebär feta animalier från utegående gräsbetande köttdjur, fet fisk, smör, kokosfett och att välja oljor från oliver och raps.

Med dagens kunskapsläge är det bästa rådet, om man vill öka sannolikheten för att få dö frisk, en näringsrik lågkaloridiet av LCHF-typ varvad med korttidsfastor. Med ett betydligt minskat kaloriintag behöver vi inte heller undvika kolhydrater, så länge som vi låter bli socker och vitt mjöl i alla former och i stort sett all bearbetad industrimat.

Läs boken!