Oljemarknadens återgång till fri konkurrens

 
 

Före år 1974 präglades i princip den viktiga världsmarknaden för olja och oljeprodukter av fri konkurrens. Jag säger i princip, därför att den fria konkurrensen var satt ur spel på en rad nationella marknader som bl.a. den svenska, genom tung beskattning. Många oljeproducenter var på den tiden störda av att regeringar i länder som Sverige tjänade mer på deras olja, än vad de gjorde själva.

Fram till sjuttiotalets början dominerades den snabbt växande oljeexportmarknaden av USA tillsammans med de stora oljestaterna i Mellanöstern. USA:s kapacitet att hänga med som en dominerande exportör bröts vid den här tiden, de rika amerikanska oljekällorna började verka uttömda. Samtidigt lanserades profetior om att oljan snart skulle ta slut från bl.a. Rom-klubben genom deras larm om tillväxtens gränser. Man påstod att oljan obönhörligen skulle börja sina efter nittiotalets början – det som kallats Peak Oil.

Mellanösterns oljestater blev mot denna bakgrund allt mer medvetna om sin guldsits. Med USA borta ur bilden som en stor oljeexportör och t.o.m. på väg in som nettoimportör på marknaden, växte oljekartellen OPEC i styrka och kom att allt mer stärka sin oligopolställning.

Oktoberkriget mellan Israel och Syrien/Egypten år 1973 gav OPEC den förevändning de väntat på för att kunna utnyttja oligopolet för att radikalt ändra på spelreglerna på oljemarknaden. Man vägrade att exportera olja till stater som hjälpt Israel i oktoberkriget. Man menade att man måste hushålla med oljan och började därför minska sin produktion, till en början med 5%. Det var tillräckligt för att oljepriserna på världsmarknaden skulle stiga kraftigt. På kort tid under år 1974 fyrdubblades världsmarknadspriset.

Eftersom billig energi och främst billig olja varit extremt viktig för efterkrigstidens ekonomiska utveckling fick oljeprischocken dramatiska effekter. Den mer eller mindre permanenta högkonjunktur som pågått i västvärlden sedan andra världskrigets slut, dalade ner i en lång lågkonjunktur som kom att vara några år in på 80-talet.

Genom ett framgångsrikt utnyttjande av oligopolet har OPEC på senare år lyckats etablera oljepriset över 100 USD/fat. Framgången sådde dock fröet till att långsiktigt underminera oligopolet. Genom det högre världsmarknadspriset har man gjort det lönsamt att pumpa olja där det är mycket kapitalkrävande och komplicerat. Det höga oljepriset har gjort det möjligt att bl.a. pumpa olja till havs och i oländiga områden i t.ex. Ryssland.

Till slut ledde det höga priset till ett revolutionerande tekniskt genombrott i USA när det gäller utvinningstekniken. Amerikaner hittade ett sätt att effektivt utvinna både gas och olja ur tidigare olönsamma skifferfyndigheter. På några få år har därefter USA kraftigt kunnat minska sitt importberoende och landet har snabbt kommit tillbaka som en stor aktör på exportmarknaden. Plötsligt badar marknaden i olja samtidigt som efterfrågan viker på flera marknader.

Det vi bevittnar idag är att OPEC:s oligopol är överspelat och marknaden går tillbaka till en allt friare konkurrens med leverantörer spridda över hela världen. För OPEC med Saudiarabien i spetsen skulle uppoffringen för att kunna hålla uppe priserna över 100 USD/fat vara snabbt minskande marknadsandelar. Det priset vill man inte betala. Man har istället låtit oljepriset falla tills det når sin fria marknadsnivå. Ännu vet vi inte exakt var den befinner sig. Idag ligger marknadens pris under 60 USD/fat.

För länder vars statsfinanser är starkt beroende av övervinster från oljeutvinning som Ryssland, Iran, Venezuela m.fl. är den här korrektionen av marknaden en ekonomisk katastrof. En rad projekt runt om i världen som måste ha ut ett pris över 60 USD/fat för att gå runt kommer att tvingas stänga sin verksamhet och nyinvesteringar i nya dyra fyndigheter kommer att läggas i malpåse.

Inom OPEC finns säkert förhoppningen att USA:s snabbt växande skifferutvinning skall bromsas upp kraftigt. Jag tror att det är en fåfäng förhoppning, skiffertekniken befinner sig i sin linda och kommer att snabbt effektiviseras så att utvinningskostnaderna sjunker. Givetvis kommer takten i exploateringen gå ner något, men med USA:s gamla mål ända sedan sjuttiotalet av att bli självförsörjande, är inte ens det säkert.

Flera år av konstlat höga oljepriser tillsammans med FN:s enorma klimatpropaganda har lett till minskad efterfrågan. Dels har olja ersatts på sina håll med subventionerade förnyelsebara energislag, dels har t.ex. bilindustrin halverat bilarnas bränsleförbrukning och dels har kolet som varit på väg ut fått en kraftigt ränessans som substitut för dyr olja och gas. Vi ser hur snabbt växande megaekonomier som Kina och Indien främst satsar på kraftigt utbyggd kolbaserad elproduktion när man skall lyfta alla sina hundratals miljoner fattiga ur deras fattigdom. T.o.m. ett land som Tyskland satsar på mer kolbaserad elproduktion.

Inom loppet av något årtionde kommer det stora genombrottet för att ersätta fossila drivmedel med el. Det innebär fortsatt minskad efterfrågan. Då kommer oljeprodukter att få ny konkurrens från elproduktion baserad på billigt kol och till en mindre del även från sol och vindkraft. Detta innebär att oljan kommer att få ganska svårt att på sikt nå tillbaka till priser över 100 USD/fat.

Min slutsats är att vi bör kunna räkna med billigare olja och gas under en ganska lång tid framöver och nu vet vi dessutom att någon brist på dessa energislag föreligger inte under detta århundrade. Billig fossil energi kommer således att smörja världsekonomin framledes och på sikt kommer därför efterfrågan åter att öka.

Klimatpropagandan har haft en helt underordnad betydelse för att bromsa fossilanvändningen i världen. Denna har faktiskt accelererat under de två decennier som det tandlösa FN bedrivit sin svindyra kampanj. Men detta verkar inte vara något problem, jorden har inte blivit varmare på 18 år och vädret håller sig inom sin normalitet. Det växer bara lite bättre och snart kan alla världens människor äta sig mätta och åtnjuta fördelarna med billig fossil energi.

Kategori: Energi
Taggar: Energipolitik FN Gas Indien Kina Klimatpolitik Ryssland USA fattigdom olja
1 bom:

skriven

Kommer "allting kommer att ta slut - därför måste vi åter till armodet"-funderarna att lära sig något av det här? Deras linjära extrapolationer som bygger på en helt statisk värld utan utvecklingssprång blir allt galnare men det vill de inte acceptera för det skulle ju vrida makten ur deras gröna händer. Alla deras sheeple skulle rymma sin väg. Politikerna skulle inte längre ha något att skrämma oss till lydnad med. Slut med "hit med pengarna så räddar vi Dig".

3 per eriksson:

skriven

Kortsiktighet och desperation präglar OPECS (läs Saudiarabiens) beslut att låta oljan flöda vilket gör att priset obönhörligt fortsätter att falla, detta är dock marknadens triumf över oligopol och politik.

OPEC och Ryssland kan hålla sig för skratt och den ekonomiska framtiden ser mycket dyster ut för dessa oljeekonomier, betänk att Saudi har världens fjärde största militärbudget dvs cirka 10% av BNP, Ryssland är trea i världen med officiellt cirka 5% av BNP men i själva verket så är siffran närmare 8% pga industrisubsidier etc.

Världens konsumenter, Europas, Koreas och Japans industrier får en välbehövlig vitamininjektion emedan Sveriges journalister och politiker har drabbats av en kollektiv depression, men det sistnämnda får vi stå ut med.

Det som utspelas framför våra ögon är ett chicken race där den amerikanska skifferteknologin har ett förnämligt trumfkort dvs innovation. De amerikanska oljebolagen, varav många är relativt små entreprenörer, fortsätter att optimera oljeriggar och maximera produktion samtidigt som kostnaderna minimeras.För att citera Bloomberg så har fracking branshen drivit ner kostnaderna med så mycket som $ 30 per fat sedan 2012, vilket innebär att break even i många fall ligger mellan $ 40-50 per fat - med tanke på att Ryssland och Saudi behöver ett oljepris på cirka $ 100/fat för att snurra runt sina statsbudgetar så är det inte svårt att utse vilka förlorarna är.

5 tipp:

skriven

Undrar om man inte ser Ryssland som en vanlig västerländsk marknadsekonomi? Jag är inte säker på att man så enkelt kan översätta dollarvärden till ryska förhållanden så att västerländska och ryska kostnader för oljeutvinning är direkt jämförbara. Dessutom kan det ha betydelse att nya ryska oljekontrakt inte är skrivna i dollar utan i rubel.
Artikeln handlar visserligen inte om kärnkraft här men jag tror det underskattas i diskussionen om energi. under det närmaste årtiondet bygger Ryssland, Kina och Indien för fullt samtidigt som de bygger upp handelskontakterna med den s k tredje världen som inte är så underutvecklad alltid som svenska välgörenhetsorganisationer vill göra den till. Visserligen har Baylan sagt att marknaden dömt ut kärnkraft. Det kan stämma i Västeuropa. Men det är snarast så att marknaden har dömt ut politikerna. Det går inte att göra 60-årsinvesteringar när politikerna inte kan lägga fasta ramar för mer än ett kvartal eller så. Det gäller inte bara kärnkraften. Det verkar också som USA börja röra mer på sig när det gäller kärnkraften.

7 Björn i Bromma:

skriven

Jag minns 1970-talet med bildandet av Opec och allmänt tal om sk. "oljekriser".
Samtidigt så startades de nybyggda kärnkraftverken en efter en, varvid man insåg att man hade för stor effekt i det totala elsystemet. Karnkraft har ju risig effektreglering (i alla fall då, nu vet jag inte).
Då var politikerna trots allt lite listiga. Man gav stora subventioner till fastighetsägare som slaktade sina oljepannor och installerade elpannor istället. Det var mängdvis som konverterade, elenergin var ju snorbillig då jämfört med olja.
Man slog två flugor i en smäll. Dels löste man problematiken med eleffekten i det totala elsystemet och dels så minskade man oljeberoendet.
Idag är man inte vatten värd om man har elvärme, politiskt...

9 Holmfrid:

skriven

Chevrons prognoser visar, att dagens oljeproduktion minskar från år 2013 /80 MMBD till år 2030 /30 MMBD. Efterfrågan stiger från 2013 /80 MMBD till år 2030 /90 MMBD. Underskottet motsvarar accumulerat ca 200 miljarder Barrels för perioden, som måste fyllas från nya källor.

Svar: Och med den prognosen tror du att OPEC släpper ner oljepriset under 60 USD/fat? Tillåt mig betvivla. Olja finns det så att vi kan pumpa vad världen efterfrågar hela detta århundrade.
Lars Bern

11 Holmfrid:

skriven

Chevron redovisar också Breakeven range by Asset Class i $ per Barrel Brent: OPEC 10-30$, Onshore and Shallow 60-80$, Deepwater 50-110$, Oil Sands 60-100$. Olja kommer alltid att finnas, dock måste man def EKONOMISKA kriterier för tillgänglig olja. Den pågående oljepris utvecklingen måste man nog se som ett "oljekrig" mot 1. Putin (i Syrien) 2. Iran (i Syrien, kärnvapenhot och striden om de "Heliga platserna" dvs sunni mot shia) 3. USA (konkurrens från skifferoljan). Dessa faktorer uttalade Saudis oljeminister Nimi för 3 veckor sedan, då han nämnde 20$ per fat som golv för de närmaste åren om så behövs. Alltså kortvariga förändringar. En högkonjunktur ökar efterfrågan med 2-4 MMBD. Detaljer om Chevrons uppgifter finner du under Aleklett Energi Mix Blogg.

Svar: Jag kunde tänka mig att det var ngt Aleklett grävt fram. Han lever på myten om Peak Oil stackarn. Han har ju haft fel hela tiden i sina prognoser.
Lars Bern

2 Bo Blomberg

skriven

Du har nog rätt i att "anden" släppts ut ur flaskan nu. Beträffande USA så måste väl ändå många frackingfält få problem? Trots allt har väl USA jobbat med detta i mer än 20 år?

4 Ove

skriven

Fracking tekniken imponerar inte. Fracking lägger pengar på borrningen och den kan inte bli billigare. Frackningen kräver nämligen att man borrar nytt i oändligt stigande antal för att hålla åtminstone en jämn utvinning. Fälten avtar betydligt snabbare än de okoventionella ej || fossila källorna. Och Saudi har fram till i sommar sänkt sina leveranser för att hålla ~85 dollar sedan 2008. Det som hänt är att frackingen framför allt ökat världstillgången på olja. Så det är troligast frackingen skjutit sig själva i foten än att Saudi skulle ligga bakom. Sedan att räntorna nu byggt upp fracking obligation bubbla som kommer att smälla framåt lösen i vår lär nog inte drabba ngr ryska banker. Ryssland är dock beroende av ett högt pris men bara på marginalen. 18 % beroende i BNP av oljan är Ryssland men då Rubeln sjunkit får Putin lika mycket i som förrut för Oljan. Det som ni missar är att nu kan inte ryssarna komma till gamla stan och spendera 1000kr/dag, mest av alla. Samt allt importerat måste ersättas av egen producerat med nya produktionsresurser som ger ihemskt arbete. Så vilken är förloraren om ett år?

Svar: Ove du går i den vanligaste fällan när det gäller att bedöma framtiden, att inte ta med i beräkningen människans innovations- och uppfinningsförmåga. Frackingtekniken är i sin linda (bara 5 år) och stad i snabb vidareutveckling. Det som nu testas är att göra sig oberoende av vatten och istället använda inert flytande kväve för att öppna upp berget. Och detta är bara början.
Lars Bern

6 Anonym

skriven

Om du menar att dagens fracking teknik också var ngt vi inte kunde drömma om ,att det är att vara optimist. Så glömmer du miljön. Det som den Nord amerikanska miljörörelsen misslyckats med kommer det låga oljepriset lyckas med ngn gång om ett halvår. Att stänga igen fracking utvinningen och oljesand utvinningen i Kanada. Min optimism ligger i Fussion/Fisson teknik som Thorium ,LENR och IEC med Boron. Dags att lägga ner våra uråldriga kärnkraftverk innan ngt allvarligt händer och satsa på framtiden.

Svar: Frackingtekniken har kommit för att stanna och dess hittills mkt begränsade miljöproblem är på väg att lösas med teknisk utveckling, som vi alltid har löst sådana problem.
Lars Bern

8 johan

skriven

Svårt att se att frackingen ska fortsätta sin produktionstillväxt. Efter ett års produktion har man tappat knappt 70% av den initiala produktionen. Ska USA öka sin produktion från okonventionella källor med 1 miljon fat så behöver man 3 miljoner fat från nya källor på grund av produktionsminskningen från befintliga brunnar. Ser man utvecklingen som skett inom fracking så lyckas man producera mer från nya brunnar men produktionsminskingen blir kraftigare. En konvetionell oljekälla minskar sin produktion med mellan 5-15% per år efter att platåproduktionen är avklarad. Räknar vi på ca 90 miljoner fat per dag i konsumtion så skulle vi behöva hitta 4-5 Saudiarabien för att hålla uppe produktionen om 20 år. Sverdrup-fältet som kommer att stå för 25% av Norges totala oljeproduktion runt 2020 hittades 2010 och kommer i produktion 2019, detta belyser den tid det tar från fynd till produktion. Hela tanken med att släppa lner oljepriset är att skrämma bort dyra projekt och att det Opec förlorar nu tjänar man igen senare. Opex i tex Norge ligger en bra bit under 10 dollar fatet men med capex så blir siffran en helt annan på främst mindre fält men detta visar att det inte är konstigt att oljemarknaden nästan svämmar över nu. Jag är rätt säker att Opec minskar sin produktion under våren 2015 då de har skrämt bort tillräckligt med dyra projekt. Sen kommer high yield marknaden bränna bort de svagaste fracking producenterna men de som blir kvar kommer vara de nya sving-producenterna som gör att oljepriset håller sig under 100 dollar fatet. .

Svar: Marknaden tror på fracking, det brukar vara ett säkrare tecken än andra. Marknadens aktörer är nämligen rädda om sina pengar. Fracking har kommit för att stanna.
Lars Bern

10 Peter Grafström

skriven

Det var Usa och England som medvetet planerat iscensatte Yom Kippur kriget och den resulterande oljekrisen. Kissinger var deras mellanhand och missledde Israel och arabländerna för att realisera kriget. Arabländerna blev syndabockar men i verkligheten var det inte Opec som låg bakom utan den anglosaxiska oligarkin. Lars Bern återger den officiella propagandversionen att Opec utnyttjade sitt oligopol. William Engdahl citerar Matti Golan The secret conversations of Henry Kissinger, step by step diplomcy in the middle east(1976)
Eftersom jag inte är så insatt i detta med fracking undrar jag om Lars Bern möjligen kan ha blivit missledd även beträffande det ämnet.
Prognoserna beträffande energipriser har ju geopolitisk sprängkraft och Usa storljuger om så mycket annat. Hur vet man att detta inte bara är ett försök att vinna tid för dollarhegemonin genom att temporärt försvaga både konkurrenterna och sig själv så att man kan få in en lydig comprador i Ryssland.
Att Saudierna bara skulle agera i egenintresse ter sig inte självklart för mig. Många regimer har hot hängande över sig.
Saudierna har ju en roll som understödjare av wahabistiska terrorister och ligger det verkligen i deras intresse att vara ett hatat verktyg för anglosaxarnas geopolitiska inringning av Asien?
Har svårt att tro att det går att förstå skeendena genom att betrakta det hela som fria marknadsmekanismer.
Men oavsett min kritik, alltid intressant med Lars analyser.

Svar: Det finns onekligen många blindskär i dessa farvatten.
Lars Bern

12 Tege Tornvall

skriven

En drivande kraft i USA:s och med tiden andra länders satsning på fracking och gas är att göra sig mindre beroende - helst helt oberoende - av politiskt osäkra och odemokratiska länder - ofta rena skurkstater (kleptokratier). För detta är dels USA och dels Mellanöstern, Ryssland, Iran och Venezuela bra exempel. Det är bara en tidsfråga när andra länder följer USA. Polen är redan på väg.