
De s.k. sjuklöverpartierna tävlar i att övertrumfa varandra i sitt hatiska avståndstagande från Sverigedemokraterna. Låt oss analysera den verkliga orsaken bakom deras agerande.
Officiellt motiverar man sitt avståndstagande med att SD har en rasistisk bakgrund och ibland påstår man också fascistisk. Att det finns rasistiska och främlingsfientliga inslag i SD:s historia verkar vara korrekt. Frågan man bör ställa sig är då, hur ser de övriga partiernas bakgrund ut? Den som är utan synd, kaste första stenen, sa en gång Jesus. Hur fria från synd är sjuklöverpartierna?
De enda partier där jag inte känner till att man haft rasistiska inslag i sin historia är Fp och Kd med sitt förflutna i liberalismen och den frisinnade kristna rörelsen. När jag själv i min ungdom valde att ansluta mig till Bertil Ohlins Fp, som då omfattade både liberaler och frisinnade, var ett av skälen att jag upplevde att partiet hade ett obefläckat förflutet.
I gamla Bondeförbundet som senare blev Cp fanns det starka nationalistiska drag som förr förknippades med viss främlingsfientlighet. I likhet med SD har centerpartister brukat klä sig i folkdräkter och marschera med svenska flaggor. Likheterna mellan partierna är på flera punkter slående.
Inom gamla Högern som senare blev Moderaterna fanns i likhet med Cp starka nationalistiska inslag och man slöt upp bakom kungahuset. Under kriget före nazisternas nederlag, fanns många tysksympatisörer inom såväl kungahuset som partiet. Antisemitism var ganska vanligt. Jag träffade några högermän med sådana värderingar under min uppväxt, vilket bl.a. fick mig att avvika från släktens högerpolitiska sympatier och bli liberal.
Inte heller socialdemokratin går fri när man granskar dess historia. Makarna Myrdals rashygieniska läror är bara ett exempel, de hade länge ett stort inflytande inom partiet. Dessa ledde till att man steriliserade personer med vad som ansågs vara ”dåliga” genetiska anlag, så att de inte skulle föras vidare. Inom dagens socialdemokrati kan vi även notera en betydande och för var dag växande antisemitism.
Mp med sina rötter i miljörörelsen har en historia som i vissa delar runnit fram ur samma källor som en gång nazismen, vilket Jacob Nordangård dokumenterat i boken Domedagsklockan. Dagens Mp uppvisar likt den övriga vänstern även en växande antisemitism. En bärande tanke inom vida kretsar bakom miljörörelsen är att jorden är kraftigt överbefolkad, och att enda sättet att skapa en riktigt hållbar utveckling är att kraftigt decimera antalet människor. Människan är problemet, vilket Romklubben uttryck i sin skrift Den första globala revolutionen där man skriver: The real enemy then is humanity itself.
De gamla kommunisterna eller Vänsterpartiet som de numer föredrar att kallar sig, är det parti inom sjuklöveretablissemanget med den utan jämförelse mest komprometterande rasistiska bakgrunden. Stalin på sin tid gick så långt att han trodde sig kunna avla fram en överlägsen sovjetmänniska. Han byggde sin tro på Lysenkos pseudovetenskap inom genetiken. Genom att sända miljontals människor till obeskrivliga umbäranden i Sibirien, trodde Stalin att de skulle anpassa sig genetiskt och bli det nya herrefolket.
Istället för att bli en överlägsen människoart dukade miljontals människor under och tillsammans med alla miljoner som avrättades godtyckligt under kommunismen. Detta ledde till ett långt större folkmord än nazismens. Även under Maos regim i Kina ägde ett lika stort folkmord rum där. Inom kommunismen har det även likt nazismen funnits starka antisemitiska krafter. Dessa är tydligt uttalade i dagens Vänsterparti. Det är symptomatiskt att det starkaste avståndstagandet från SD kommer från just kommunisterna, som har mer blod på sina händer än såväl nazismen som fascismen.
Mot den här bakgrunden ekar sjuklöverns motiv för sitt avståndstagande från SD väldigt ihåligt. Att partiet i sina led har ett antal frustrerade unga personer som visat rasistiska sympatier kan knappast vara huvudorsaken till de hatiska känslorna och avståndstagandet.
Jag tror att det i grund och botten handlar om att det politiska etablissemanget i panik försöker slå vakt om sina privilegier och sitt etablerade maktmonopol. Jag har beskrivit detta i ett tidigare inlägg här på bloggen. Den politiska yrkesklass som vuxit fram under senare decennier har i den s.k. demokratiska värdegrunden samlats runt ett gemensamt principprogram där man tagit ifrån väljarna deras inflytande. I valrörelserna har man bestämt sig för att bara låta väljarna ta ställning till ett antal ganska marginella frågor, som berör några få procent av statens budget.
SD är inte ett parti i vanlig bemärkelse, utan en väljarrevolt mot att man blivit fråntagen sin demokratiska rätt att i allmänna val ange inriktningen för hela politiken. I sin profilfråga, om invandringens omfattning, har SD en majoritet av samtliga väljare bakom sig. Revolten mot den förda politiken är på väg att växa till en storm som hotar att blåsa omkull hela den etablerade maktapparaten och deras program – den demokratiska värdegrunden.
Det är mot den här bakgrunden man skall se yrkespolitikernas hat mot SD och försöket att överleva genom att ta ytterligare ett steg bort från självklara demokratiska principer. SD är på väg att ta ifrån adeln deras maktbas och beröva dem deras ekonomiska privilegier. Som man brukar säga follow the money, det handlar om ett simpelt försvar av egna intressen från den politiska adelns sida. Strategin att försvara sig genom att bygga skyddsmurar mot SD har hittills visat sig katastrofal, den har snarast spätt på väljarrevolten. Jag tror att sjuklövern i och med den s.k. decemberöverenskommelsen har hällt bensin på brasan.
Enligt SIFO accepterar 78% av alliansens väljare ett samarbete med SD och 57% är direkt positiva till det. Partiledarnas politik har bara stöd från 22% av väljarna. Att alliansens ledare släpper fram en socialistisk ekonomisk politik i Riksdagen, är ett övertydligt bevis för att den politiska adelns gemensamma intressen över partigränserna är långt större än intressegemenskapen med respektive partis väljare.
Den politiska yrkesklassen har totalt tappat kontakten med sina väljare och går nu mot ett nederlag som kommer att för alltid rita om den politiska kartan i Sverige.
Skribenten Jennifer Wegerup på Aftonbladet sammanfattar vad jag menar när hon skriver:
Våra ledande politiker har gjort upp med varandra, över väljarnas huvuden. Det är ett historiskt nederlag för demokratin.
Och det vårt lands styrande vill åstadkomma, att stoppa SD, kommer bara att få motsatt effekt. Sverigedemokraterna går nu fram som enda verkliga oppositionsparti. I nästa val blir de större än Moderaterna.
Sveriges främsta politiker har i rädsla valt att fly i stället för att ta den obekväma dialogen med SD. Och på rädslans altare har man offrat en del av vår demokrati.
Vi går in i 2015 i ett mörker som inga nyårsraketer förmår lysa upp.
skriven
Hade inte fp ngn valsamverkan med nazistpartiet på 30-talet?
www.google.se/?gws_rd=cr,ssl&ei=lAOyUv3iA-eT4ASZiYCgAw#q=valsamverkan+med+nazistpartiet
skriven
Jo, etablissemanget försvarar sin makt och sina privilegier mot folkets demokratiska angrepp i form av ett parti med rimligare syn på migrationen.
Med decembersveket har nog sjuklövern "skitit i det blå skåpet" och Alliansen dessutom "sålt taskan till räven".
Ursäkta de mustiga folkliga citaten, men mer civiliserade uttryck känns platta i detta läge.
skriven
Jag har i åratal sagt att 7-klöverns kamp mot SD inte är en kamp om politiska idéer utan om en plats vid köttgrytorna. Om SD hade haft folkets stöd för att återinföra vänstertrafik så hade det också utsatts för skoningslös kritik från 7-klövern. 10% röster till SD betyder 10% mindre anslag till övriga partier, var tionde anställd får sparken och för 3-4 partier fanns risken att hamna under 4% och därmed utplånas.
De etablerade partierna förenas av gemensamma ekonomiska intressen. De har blivit en egen samhällsklass med förbundna grupper som är mer eller mindre ekonomiskt beroende av den regerande politiska klassen. Det är de offentligt anställda vars karriär är beroende av de styrandes välvilja men det är också den vildvuxna floran av politiska organisationer som är beroende av att få del av skatteintäkterna, allt från Expo till pensionärsföreningarna. I kraft av att behärska skatteflödet har den politiska klassen även fått näringslivet på sin sida. Också den prisar feminism och invandring. Ironiskt nog är det just klassamarbetet, att näringsliv och det offentliga växer samman som kännetecknar fascism, alltså det som SD anklagas för.
Nu har denna politiska adel låst in sig i slottet och bett kammarorkestern(medierna) spela för fullt för att inte de allt mer högljudda protesterna från folket som samlas på borggården, ska tränga in i salongerna. Denna nobla adel håller bal och prisar varandra för det mod de visar genom att inte låta sig påverkas av larmet från populasen. Men snart nog firas vindbryggan ned och festen är slut. Det som då har hänt är att historien har vänt blad och en samhällsklass har gått i graven.
När jag som simpel gräsrot skrev om detta var det ingen som hörde mig. Nu skriver prominenta åsiktsbildare samma sak och en hel gräsbrand sprider sig. Det är inget mindre en en revolution, en svensk fredlig sådan.
skriven
Intressant. Tack för den fina texten. Jag har för mig att allt började med Sven-Olle Olsson från Sjöbo. En man som protesterade mot att Sjöbo skulle svämmas över av "flyktingar". Där någonstans har vi början till det vi ser idag. Svårare än så är det nog inte.
Det var nämligen då som man kom överens om i massmedia, de ledande husen, att helt enkelt inte skriva negativt om invandringen och att ta parti för den och att till varje pris motverka kritik mot den.
Självklart kan ingen sätta sig upp mot en helt enig press. Att tro något annat är naivt. Där slogs dagens situation fast.
Den politiker som vågar avvika idag är som ett får som avviker från flocken, lätt att se och enkel att piska in igen, för alla andra får att se hur de går för den som går fel.
Vem vågar yttra en avvikande tanke om det leder till arbetslöshet och social karantän?
skriven
Så sant skrivet! Facts NOT Fiction. Grandet i din broders öga . . . osv . . . Kanske den politiska adelns särställning försvinner till förmån för "vanligt folks" önskemål och preferenser . . nästan 1 miljon väljare kan inte vara speciellt extrema jämfört med till exempel hälften så många som stödjer MP osv ELLER hur djupa rötter kan/får man ha eller är det skillnad på olika partier i detta avseende också? Så tipset till politikerna oaktat parti: Driv en politik ni tror på och tro på att era väljare väljer det rätta! Den som inte har väljare får sitta utanför parlamentet och detta med rätta!
skriven
Jag påminner bara om följande citat:
Det vore roligt om detta land med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga befolkning även i framtiden skulle kunna bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement.
(Ulla Lindström (S) utvecklingsminister 1955)
skriven
Jag delar dina åsikter Lars.
De som kommer ihåg TV-serien Någonstans i Sverige, så man en repris av hur åsikterna kan svänga. Vi har haft gott om s.k. Kappvändare i detta land. Varför daltas det med V som är kommunister och kanske Stalinister.
Stalin var ju snäppet värre än Hitler. I all media i dag vill man svartmåla SD som partiet som skapar kaos och citerar endast en del av vad SD:s vikarierande partiordförande sa, att SD skulle rösta ner varje budget som lades fram. Man tar bort bisatsen, --Om man inte tog tag i invandringsfrågan. Min far ifråga satte att det tilläts att tyska handelsfartyg tilläts att vistas inom befästnings områden. Han betraktades då som en säkerhetsrisk och vissa gjorde försök att få bort honom från den tjänst han hade. Är man född i mitten av 1930-talet då har man sett en hel del av politikernas förehavanden. Inget nu registrerat politiskt parti har en bättre värdegrund än något annat parti.
Bengt-Ove Högström
Fram till nu Moderat
skriven
Jag har jobbat i projekt under 35 års tid och kan konstatera att enbart en liten del av dessa har bestått av att man "gillar" samtliga projektmedlemmar.
Man får helt enkelt tugga på och svälja för att respektive projekt kan drivas framåt och slutföras på ett bra sätt.
Varför har just politiker så evinnerligt svårt för detta? Tror man sig vara några slags "primadonnafigurer" eller "politikerdivor".
De är förtroendevalda för att upprätthålla den parlamentariska demokratin med subsidier från dess uppdragsgivare medborgare och skattebetalare.
Shame, shame, shaame! Shame on You!
Vänsterpartiets mörka historia känner vi väl till med Stalin, Mao, Pol-pot etc. etc. etc...
Socialdemokraternas historia kan man läsa om på bloggen "Detopåverkadesinnet", del 1-7, läsvärt.
skriven
Liksom Mats L. tror jag att det går hitta fler förklaringar än enbart makthunger, även om nomenklaturans egenintresse och sinekurer förvisso spelar en viktig roll. Men diagnosen "masspsykos" är alltför vag. Det må finnas sådana inslag, men de har oftast sekundär betydelse. Internetbubblan byggde på en rad genanta felbedömningar och inslagen av psykos var nog inte så väldigt mycket större än i andra högkonjunkturer, som t ex 2007.
Större anledning, hävdar jag, att dra paralleller till klimatnojan och konstatera att den gemensamma nämnaren är tysta eller rent av prostituerade forskare. En allt mer maktlojal press finns också med i bilden, men deras medlöperi vore betydligt svårare om våra professorer talade ur skägget,i stället för att räddhågat huka inför obekväma fakta eller, än värre, aktivt springa politiska ärenden.
För hur skulle IPCC:s falska eller i varje fall klart överdrivna hotbilder kunna överleva mer än vecka eller så utan detta viktigaste stöd från kunskapens förmenta högborgar? Och hur vore det möjligt att förneka invandringens problem och extrema kostnader utan benäget bistånd av hysch-hyschande ekonomer, väl förfarna i det solkiga hantverket att med hjälp av metodfusk förvandla svart till vitt?
Ett tredje aktuellt exempel är påståendet att vårt land plågas av deflation. Här finns SCB med som en av slevarna i den stora lögngrytan.
Så de allra största skurkarna i veckans drama utgörs av våra statsvetare, som varit ack så förstående, medan däremot en hederlig journalist som Jennifer Wegerup - i AB av alla blaskor - vågat dra den självklara slutsatsen att detta är ett historisk nederlag för demokratin. En skamlighet, kan man tillägga, av närmast ofattbara mått.
I varje fall för oss 55-plussare som upplevt ett annat och anständigare Sverige.
skriven
Angående artikeln i SVD av professor Dick Harrison "Brask" så förefaller den mer vara pliktad "erbjudande" skriv annars lämna korridoren.
Normalt är Harrison intressant att lyssna till, artikeln i SVD var bara beatälld propaganda.
skriven
@Helge Andersson, riksdagsmännen du relaterar till är inte utvalda eller invalda om du så vill av folket. Svenskt valsystem innebär för riksdagsledamoten att hon eller han är beroende av partiet. Vilket naturligtvis innebär att de är lojala mot partiet och inte mot väljarna.
Så din tankegång fungerar inte i det här fallet.
Tack, Lars för ditt inlägg i den förljugna debatten som totalt spårat ut för länge sedan.
skriven
Med ledande politiker som tycks förstå samhället genom att titta genom en flygplansruta ska man inte förvänta sig för mycket. Och det verkar vara genom flygplansrutorna politikerna studerar samhällsproblemen när de flyger fram och åter över världen till konferenser i de fina salarna med boende på de fina hotellen och ätande på de fina restaurangerna. Det brukar aldrig vara tala om att spara energi då.
skriven
SVERIGEDEMOKRATERNAS RÖTTER
Sverigedemokraterna (SD) bildades i Stockholm den 6 februari 1988 av
personer, som främst kom från Framstegspartiet och Sverigepartiet. Nedan följer
en redogörelse för hur Sverigedemokraterna kom till.
Det är en förvirrande bild, där partier sprängs eller upplöses för att
återuppstå under nya namn och delvis nya politiska idéer. Mitt i denna miljö av
”hela havet stormar”, fanns det en viss kontinuitet, genom att det var ett
begränsat antal ledande personer, som bytte stolar med varandra.
Här nedan skall skildras var SD:s rötter skall sökas och även påvisas de
villospår, som media och vissa politiker söker lägga ut. Sannolikt därför att
de själva tror på de förenklade förklaringarna. SD:s historia är nämligen lite
komplicerad.
SD FALSKA RÖTTER – NRP, BSS, VAM
Statsminister Stefan Löfvén påstår med åberopande av historiestuderanden
Henrik Arnstad att SD har sina rötter i Nordiska Rikspartiet (NRP), Bevara
Sverige Svenskt (BSS) och Vitt Ariskt Motstånd (VAM).
Nordiska Rikspartiet kan lämnas
därhän. NRP har aldrig haft någon koppling till SD annat än att enskilda
personer kan ha lämnat NRP för SD. Partiet erhöll 2002 i riksdagsvalet 17
röster i hela landet. Det var det sista valet NRP deltog i. NRP upplöstes 2009.
Bevara Sverige Svenskt bildades
1982 med Leif Ericsson (Zeilon) som interimsordförande. Ordförande blev 1983
Sven Davidsson, som satt kvar till organisationens upplösning, varvid medlemmar
anslöt sig till nybildade Sverigepartiet. BSS var egentligen inget politiskt
parti, utan närmast en slogan och en propagandacentral, som sysslade med att
sätta upp klistermärken med politiska budskap. BSS upplöstes 1986.
Vitt Ariskt Motstånd har inte något
med SD att göra. VAM bildades 1990 av Christopher Ragne och Klas Lund. VAM
bedrev verksamhet 1991-1993. Notera att VAM inte existerade då SD bildades.
SD VERKLIGA RÖTTER – FRAMSTEGSPARTIET OCH SVERIGEPARTIET
1964 bildades Medborgerlig Samling
(MbS) som ett försök att ena Högerpartiet (nu Moderaterna), Folkpartiet och
Centerpartiet till en ”allians” i Skåne. MbS fick tre riksdagsledamöter: Bertil
Rubin (C), Sten Sjöholm (Fp) och Carl Göran Regnell (H).
1965 namnändrades MbS till Samling för Framsteg, som
1968 blev Framstegspartiet (FRP) med Bertil Rubin (ex- C) som partiledare.
Framstegspartiet
splittrades 1985 varvid stockholmsavdelningen ur FRP under ledning av
Stefan Herrmann bildade 16 november 1986 Sverigepartiet
(SvP). Resterande delar av FRP samlades under Tony Wiklander (ex-S) i
Åstorp och uppgick omsider 2001 i SD.
Sverigepartiet
leddes av Stefan Herrman med Sven Davidsson som vice
ordförande. Partiet hade endast ett större möte, nämligen 6 juni 1987 i
Medborgarhuset i Stockholm. Vid ett stormigt möte uteslöts bl a Stefan Herrman
den 27 oktober 1987, varvid partiet började förfalla.
Sverigepartiet upplöstes 1988
varvid flera medlemmar övergick till nybildade Sverigedemokraterna (SD).
SVERIGEDEMOKRATERNAS FÖRSTA TID
Syftet med SD var att lämna aktivismen och istället agera demokratiskt och
parlamentariskt. Den första tiden hade SD identitetsproblem med en spricka
mellan de parlamentariska och aktivistiska falangerna. Bidragande var att den
förste partiordföranden hade aktivistisk bakgrund.
Kvantitet gick före kvalitet och även icke-partimedlemmar tilläts delta i
möten och demonstrationer. Dessa möten och demonstrationer drog till sig s k
skinnskallar, klädda i bomberjackor och högskaftade läderkängor. Det förekom
att enskilda personer samtidigt var medlemmar i flera organisationer.
De första åren hade SD två talespersoner.
1. Leif Ericsson (Zeilon)
1988-89. Han hade ett förflutet i BSS och Sverigepartiet. Som andre talesperson
fungerade Jonny Berg. Leif Ericsson lämnade SD och bildade 1994 Hembygdspartiet, som 1995 bytte namn
till Konservativa Partiet och
upplöstes 1999.
2. Anders Klarström 1989-95.
Han var en politisk sökare, som deltagit i aktiviteter med Europeiska
Arbetarpartiet (EAP), Nordiska Rikspartiet (NRP) och Moderaterna. Han gic
skriven
Jag erindrar mej en debatt under valrörelsen mellan SD:s Åkesson och Löfven. När han som vanligt blev anklagad för rasism svarade Åkesson: "Vi har inte haft något rashygieniskt program med lobotomering i vårt parti" ( Fanns för ovigt ända in på 50-talet)
Man tycker sig även se tydlig antisemitism i Socialdemokratiska partiet, mycket skrämmande och obehagligt.
De som har mest blod på sina händer är nog Vänsterpartiet, det är inte så länge sen de besökte och hyllade diktatorerna i östblocket.
skriven
Mycket intressant sammanställning av olika partiers bagage! Tack Lars! Själv ser jag mig som en kombination av klassisk liberalism och socialkonservatism. Det går inte helt och fullt att lägga ett enda partis mall över mig och få det att passa in.
När väletablerade makthavare utser en rörelse till ett hatobjekt som SD nu är måste man stanna upp och granska djupare.
Tre frågor ( minst) måste ställas:
1. Vad har makthavarna att skydda eller frukta?
2. Bygger maktens kritik av en rörelse på sakargument eller känsloargument?
3. Vad säger den kritiserade rörelsen ( idag SD) själva om sina idéer eller politik?
Ett kort resonemang kring varje punkt:
1. De partier som nu sitter vid makten har haft en mycket lång historia av maktinnehav. Det har lett till säkra karriärvägar och vänskaper även över partigränserna. Då antalet människor i partiernas toppar egentligen är ganska litet så menar jag att det finns partiöverskridande intressen av att , åtminstone indirekt, stödja varandra. Det är priviligierade positioner med förmånliga löner. If I scratch your back today, you scratch mine tomorrow!
2. Vilket går snabbast fram till läsare/ lyssnare/ tittare; utvecklade sakliga argument mot en motståndare eller snabba lättuggade känslomässiga anspelningar? Det senare naturligtvis! Let's bomb the bad guys! Människor som inte stannar upp och reflekterar tar lättare till sig känsloargumenten. Har man sedan många vänner inom media är saken biff!
3. Ska man ta ställning till en rörelse eller ett parti så ska man prata MED denna och inte OM den. Gäller SD såsom allt annat. I det fall det är ett parti så är det partiets principprogram och ideologiska dokument som man tar ställning till. Att ta ställning till kvällstidningsjournalister som citerar varandra är intellektuellt haveri.
Sammanfattar jag det som sker idag så är min slutsats att etablissemanget är skiträdda för SD. Det beror inte minst på att de vet hur mycket de låtit mörklägga genom vänsterliberala floskler men också på att de inser att fasaden håller på att rasa ner och att det är etablissemangets och Nobelfestens partier som blir stående nakna i ruinerna. Den dagen är nära och stackars den som blir sist att omfamna tidigare förd politik och mobbningsattityder.
Så trodde då sex+ett partier att de målade in SD i ett hörn den 27/12, svekets dag. För alla andra är det tydligt att etablissemanget har målat in sig själva i en trång vrå, dessutom genom att kassera den representativa demokratin och använda parlamentarismen som dörrmatta. På Facebook och andra sociala medier är alliansväljare rasande medan SD-sympatisörer håller på att skratta sig harmynta! Faust sålde sin själ till djävulen, så har Alliansen sålt sin till socialismen. Ett enda parti är i opposition och har en helt fantastisk sits. Tillväxten är redan innan kraftig och accelererar nu. Naturligtvis tycker SD att situationen är bedrövlig och odemokratisk men de är luttrade även om decembersveket är omfattande och historiskt.
Flera av de små allianspartierna har just begått självmord och det mest tragiska är att de inte förstår det själva. Inom ett kvartal kommer det ha gått upp för dem också. Då är det för sent.
Det finns en del i SD:s politik som jag inte gillar. Det är dock ingen tvekan om att partiet utgör en frisk demokratisk vind underifrån i ett politisk mycket sjukt land. I valet 2018 kommer SD att skörda enorma framgångar.
skriven
Jag läser många inlägg i den politiska debatten och det tillhör ovanligheten att jag ger någon respons. Detta var så nära "bull's Eye" att jag gör ett undantag. - Bravo, synnerligen väl uttryckt. Bara det faktum att 6K ingått något som man kallar för avtal, men innehåller inte ens i närheten av de kriterier som krävs för att det ska vara just ett avtal. Detta "handlingsprogram" kan innebära att om ett parti som låt oss säga jag röstar på, utvecklar en bra ide som jag stöder, så skall "min" riksdagsman lägga ned sin röst på det jag valde honom för..Detta är fullständigt barockt och med tanke på att en riksdagsman representerar inte sig själv utan väljarna, om denna manöver över huvud taget är laglig.
skriven
Cosmik Debris, som skrev kommentar nr 14, glömde infoga att kritiken mot Dick Harrisons artikel i SvD, kommer från Karl-Olof Arnstbergs och Gunnar Sandelins blogg. Det mycket läsvärda bloggen heter Invandring och mörkläggning.
skriven
Masspyskos är en förklaring ja. Brukar bli så när ett väldigt starkt ego endast kan hantera och diskutera sin egna verklighet. Då vrider den hela världen så den passar till sig självt istället för att erkänna, ge efter. Livsfarligt.
skriven
Kanon bra artikel!
Personligen tycker jag att det är synd att författaren använt en bild med Hakkors - jag tror det skrämmer manga från att läsa och man ratar den direkt, utan att läsa hela texten.
De som skriver SD vänliga artiklar skulle nå sitt syfte mycket batter om man undvek dylikt bild språk.
Ber om ursäkt om ni tycker jag är en tråkpåse - men tank efter.
Respektfullt
Benny Hansen
skriven
Lysenko och kommunisterna fick mycket skit för dessa läror - men nu kommer dom tillbaka som Epigenetik, att vi påverkas av vad vi lever av och hur det påverkar vår fysiologi och patofysiologi. Det förändrar hela vår världbild.
Vi kommer igen om detta, senare
hälsar karl