Anthropocene

 

De s.k. sjuklöverpartierna tävlar i att övertrumfa varandra i sitt hatiska avståndstagande från Sverigedemokraterna. Låt oss analysera den verkliga orsaken bakom deras agerande.

Officiellt motiverar man sitt avståndstagande med att SD har en rasistisk bakgrund och ibland påstår man också fascistisk. Att det finns rasistiska och främlingsfientliga inslag i SD:s historia verkar vara korrekt. Frågan man bör ställa sig är då, hur ser de övriga partiernas bakgrund ut? Den som är utan synd, kaste första stenen, sa en gång Jesus. Hur fria från synd är sjuklöverpartierna?

De enda partier där jag inte känner till att man haft rasistiska inslag i sin historia är Fp och Kd med sitt förflutna i liberalismen och den frisinnade kristna rörelsen. När jag själv i min ungdom valde att ansluta mig till Bertil Ohlins Fp, som då omfattade både liberaler och frisinnade, var ett av skälen att jag upplevde att partiet hade ett obefläckat förflutet.

I gamla Bondeförbundet som senare blev Cp fanns det starka nationalistiska drag som förr förknippades med viss främlingsfientlighet. I likhet med SD har centerpartister brukat klä sig i folkdräkter och marschera med svenska flaggor. Likheterna mellan partierna är på flera punkter slående.

Inom gamla Högern som senare blev Moderaterna fanns i likhet med Cp starka nationalistiska inslag och man slöt upp bakom kungahuset. Under kriget före nazisternas nederlag, fanns många tysksympatisörer inom såväl kungahuset som partiet. Antisemitism var ganska vanligt. Jag träffade några högermän med sådana värderingar under min uppväxt, vilket bl.a. fick mig att avvika från släktens högerpolitiska sympatier och bli liberal.

Inte heller socialdemokratin går fri när man granskar dess historia. Makarna Myrdals rashygieniska läror är bara ett exempel, de hade länge ett stort inflytande inom partiet. Dessa ledde till att man steriliserade personer med vad som ansågs vara ”dåliga” genetiska anlag, så att de inte skulle föras vidare. Inom dagens socialdemokrati kan vi även notera en betydande och för var dag växande antisemitism.

Mp med sina rötter i miljörörelsen har en historia som i vissa delar runnit fram ur samma källor som en gång nazismen, vilket Jacob Nordangård dokumenterat i boken Domedagsklockan. Dagens Mp uppvisar likt den övriga vänstern även en växande antisemitism. En bärande tanke inom vida kretsar bakom miljörörelsen är att jorden är kraftigt överbefolkad, och att enda sättet att skapa en riktigt hållbar utveckling är att kraftigt decimera antalet människor. Människan är problemet, vilket Romklubben uttryck i sin skrift Den första globala revolutionen där man skriver: The real enemy then is humanity itself.

De gamla kommunisterna eller Vänsterpartiet som de numer föredrar att kallar sig, är det parti inom sjuklöveretablissemanget med den utan jämförelse mest komprometterande rasistiska bakgrunden. Stalin på sin tid gick så långt att han trodde sig kunna avla fram en överlägsen sovjetmänniska. Han byggde sin tro på Lysenkos pseudovetenskap inom genetiken. Genom att sända miljontals människor till obeskrivliga umbäranden i Sibirien, trodde Stalin att de skulle anpassa sig genetiskt och bli det nya herrefolket.

Istället för att bli en överlägsen människoart dukade miljontals människor under och tillsammans med alla miljoner som avrättades godtyckligt under kommunismen. Detta ledde till ett långt större folkmord än nazismens. Även under Maos regim i Kina ägde ett lika stort folkmord rum där. Inom kommunismen har det även likt nazismen funnits starka antisemitiska krafter. Dessa är tydligt uttalade i dagens Vänsterparti. Det är symptomatiskt att det starkaste avståndstagandet från SD kommer från just kommunisterna, som har mer blod på sina händer än såväl nazismen som fascismen.

Mot den här bakgrunden ekar sjuklöverns motiv för sitt avståndstagande från SD väldigt ihåligt. Att partiet i sina led har ett antal frustrerade unga personer som visat rasistiska sympatier kan knappast vara huvudorsaken till de hatiska känslorna och avståndstagandet.

Jag tror att det i grund och botten handlar om att det politiska etablissemanget i panik försöker slå vakt om sina privilegier och sitt etablerade maktmonopol. Jag har beskrivit detta i ett tidigare inlägg här på bloggen. Den politiska yrkesklass som vuxit fram under senare decennier har i den s.k. demokratiska värdegrunden samlats runt ett gemensamt principprogram där man tagit ifrån väljarna deras inflytande. I valrörelserna har man bestämt sig för att bara låta väljarna ta ställning till ett antal ganska marginella frågor, som berör några få procent av statens budget.

SD är inte ett parti i vanlig bemärkelse, utan en väljarrevolt mot att man blivit fråntagen sin demokratiska rätt att i allmänna val ange inriktningen för hela politiken. I sin profilfråga, om invandringens omfattning, har SD en majoritet av samtliga väljare bakom sig. Revolten mot den förda politiken är på väg att växa till en storm som hotar att blåsa omkull hela den etablerade maktapparaten och deras program – den demokratiska värdegrunden.

Det är mot den här bakgrunden man skall se yrkespolitikernas hat mot SD och försöket att överleva genom att ta ytterligare ett steg bort från självklara demokratiska principer. SD är på väg att ta ifrån adeln deras maktbas och beröva dem deras ekonomiska privilegier. Som man brukar säga follow the money, det handlar om ett simpelt försvar av egna intressen från den politiska adelns sida. Strategin att försvara sig genom att bygga skyddsmurar mot SD har hittills visat sig katastrofal, den har snarast spätt på väljarrevolten. Jag tror att sjuklövern i och med den s.k. decemberöverenskommelsen har hällt bensin på brasan.

Enligt SIFO accepterar 78% av alliansens väljare ett samarbete med SD och 57% är direkt positiva till det. Partiledarnas politik har bara stöd från 22% av väljarna. Att alliansens ledare släpper fram en socialistisk ekonomisk politik i Riksdagen, är ett övertydligt bevis för att den politiska adelns gemensamma intressen över partigränserna är långt större än intressegemenskapen med respektive partis väljare.

Den politiska yrkesklassen har totalt tappat kontakten med sina väljare och går nu mot ett nederlag som kommer att för alltid rita om den politiska kartan i Sverige.

Skribenten Jennifer Wegerup på Aftonbladet sammanfattar vad jag menar när hon skriver:

Våra ledande politiker har gjort upp med varandra, över väljarnas huvuden. Det är ett historiskt nederlag för demokratin.

Och det vårt lands styrande vill åstadkomma, att stoppa SD, kommer bara att få motsatt effekt. Sverigedemokraterna går nu fram som enda verkliga oppositionsparti. I nästa val blir de större än Moderaterna.

Sveriges främsta politiker har i rädsla valt att fly i stället för att ta den obekväma ­dialogen med SD. Och på rädslans altare har man offrat en del av vår ­demokrati.

Vi går in i 2015 i ett mörker som inga nyårsraketer förmår lysa upp.